måndag 31 oktober 2011

Politisk poesi i Sala kommunfullmäktige?

Min motion om att låta föreningslivet ta över flaggandet, formulerat på alitererande "f", avslogs på dagens kommunfullmäktige. Kommunalrådet PO Rapp, formulerade avslaget i samma anda som motionen:

(Kommunstyrelsens förvaltning skriver i sitt yttrande att med hänvisning till att det idag är en ordinarie arbetsuppgift för ett antal av kommunens medarbetare och ingår som en naturlig del i att skapa trivsel och en välkomnande atmosfär i Sala. Förvaltningen ser därföringen anledning att i dagsläget ändra på det sätt på vilket flaggningen genomförs.)
För flaggning föreslås föreningar få företräde för försumlig fiskal finansiering, fyra femtusingar. Förnuftighet förvisso, föranleder fnurra föreliggande föreningsförlaga. Föreliggande frappant fredsfördrag föredras.

Min replik (avslag dock):
Bestämmande bossens beivrande beslut bör borttagas.
Bör bara bruklighetsbytets bryderi beaktas? Bakom beskriven bekvämlighet blottas bestämmandebehov.

Befolkningens banerhissande borde bistå banderollbegärsbrytande bättring.
Beräknat billigare bistånd bekräftar bara bra-igheten.
Bondeförbundets betrodde begär bejakande bifallsyrkande.

Lägesrapport: 20 000 träffar och 722 inlägg


Gjorde detta senast vid 10000 inlägg vid halvårskiftet. Kan notera att toppresultaten fortsatt är främst ickepolitiska, eller kopplade till att jag länkat mitt inlägg till en artikel på SVT (vilket givet många träffar i det enskilda fallet). Jag har c:a 3000 träffar i månaden just nu. Sverige Googlelandskap ligger högt pga att det vid en sökning på sveriges landskap ger min bild som ett av toppresultaten.
Det hela innebär en ödmjukhet inför uppgiften att nå ut med politiken.

Insändare: Bygg ett nytt högstadium iställe för rent kulturhus

Med anledning av kvällens debatt, och det senaste årets debatt, skriver jag nu i egenskap av Alliansens oppositionsledare i skolnämnden följande insändare till Sala Allehanda:

Överge politiska och historiska rivaliteter för barnens skull
Lite som Capulet och Montague, familjerna i Romeo och Julia, finns det en historisk rivalitet mellan högstadierna Valla och Ekeby. Det skapar en konservatism och en låsning vid faktorer som inte är till våra barn och ungdomars bästa. Efter att ha besökt högstadierna nyligen slogs jag av hur lokalerna i sig bakbinder personalens försök att skapa en modern skola. Jag ser fina, traditionstyngda lokaler som har en given funktion i Salas historia och för andra verksamheter, men för 2000-talets skola och elever är de inte det bästa vi kan erbjuda nya generationer.
Efter att sedan starten kritiserat byggandet av ett kulturhus som kostsamt och dåligt utrett tänker jag nu förslå något som tar avstamp i ett utredningsförslag från skolförvaltningarna – bygg ett helt nytt högstadium.
Överge gamla rivaliteter och förutsättningar, och skapa miljöer med glas, ljus och kreativitet i centrum. Se till att alla som berörs involveras på allvar i planeringen. Ta de bästa idéerna och traditionerna från den nuvarande verksamheten och plantera dem i ny jord där modern skolforskning skapar växtkraft. Låt skolan få en Aula som kan ta säg 300 personer och flytta dit kulturskolan som får en vardagsscen att glädjas åt. Se till att pedagogiska behov får stå i fokus vid utformningen med tex många små grupprum, flexibla lokaler, nya IT-lösningar och hemklassrum för eleverna. Därmed får kulturen stå i centrum, men inte på ett konstruerat sätt utan med det viktigaste vi har, våra barn, som naturlig livspuls.
Med högstadieverksamhet i byggnaden på dagarna och kulturskolan på kvällarna, integrerat med föreningsaktiviteter och musikaliska evenemang kommer det garanterat bli en lokal som inte är en politisk chimär utan en pedagogisk, kulturell och ekonomisk gångbar kulturhuslösning.
Alliansen i Sala är alltid öppna för nytänk som kombinerar samhällsnytta med ekonomiskt förnuft, och vi tror att det är det som den styrande majoriteten i Sala också vill.
Mikael Jonsson(C), oppositionsledare Skolnämnden

Kulturhusdebatt i Sala kommunfullmäktige

När medborgarförslaget om att Täljstenen ska ingå som utredningsalternativ blev debatten lång och extra intressant då Vänsterpartiets Joachim Nordlund och SD:s ende representant röstade med Alliansen. Då Gunnel(V) lade ned sin röst blev röstsiffrorna jämna 22 - 21 till Framtid Sala och därmed avslag. Anders Westin (bl.a.) talade väl om att man ett halvår innan den nya medborgarvänliga demokratiomorganisationen i Sala nu väljer att köra över just ett medborgarinitiativ.

Man får vad man betalar för i politiken


Efter Juholtaffären diskuteras helt naturligt riksdagsmännens ersättningar och jag har också observerat att det för alla partier, nu även för socialdemokraterna, finns problem med rekryteringen.
Jag tycker att diskussionen ofta blandar äpplen och päron. Tex så har ersättningen för riksdagsmän som "förlorar jobbet" efter ett val väldigt lite att göra med tex ersättningarna för riksdagsmän som bor i avlägsna län. Då får man väldigt lite saklighet i diskussionen. Självklart ska man inte bestraffa riksdagsledamöter som har långt att resa, så det bidraget känns rimligt, medan den långa trygghetsperioden efter valförluster helt naturligt sticker i ögonen på "vanligt folk".
Mer saklighet i diskussionen, tack.

En pensionär som följer globaliseringen på YouTube

Den vältalige Gunnar Kristensson från Sala var just upp i talarstolen då kommunfullmäktige avhandlade hans motion om vänorter i EU. Jag har skrivit om hans insändare i Sala Allehanda tidigare, och han är en äldre man som verkligen hängt med sin tid och följer skeenden på tex YouTube. Kul.

Kommunfullmäktigte rena natta

Ja eller typ, det var ingen som hade nycklar först när mötet skulle börja, så vi fick alla vänta snällt i stjärnornas sken utanför Ekeby skola tills de anlände. Men nu verkar vi kunna komma igång snart, 25 minuter sena. Nu börjar det politiska mörkret, eller? ;-)

Tiggaren och bananen

Jag gick förbi en tiggare på stan (Västerås)  idag. Tiggare kommer i olika former, musicerande, bösskramlande, uppvisningar, osv. Det är en flytande skala från uppvisning till bidragstiggande, något som gör eventuella (officiella eller privata) ställningstagande för eller emot ganska komplicerade. Det vet jag som Salapolitiker extra väl. Jag reagerade då, och anser rent allmänt att om dessa småskaliga entrepenörer behandlas och bedöms på samma skala som tex telefonförsäljare, dvs de som inkräktar på min sfär oinbjudna ska bestraffas de andra ska få verka fritt, så ser jag inget problem.
Nåja, idag passerade jag en herre som stod på sina knän, med mugg i hand, och en välskriven skylt som sade "Jag är hungrig". Jag funderade på vilken sorts mat som skulle få plats i den lilla muggen, men tänkte sedan fritt och gick spontant in i bredvidliggande Pressbyrån och köpte en banan till honom.
Han såg ganska förvånad ut när jag gav honom den. Jag väntade kort och pekade frågande på min egen mun, för att förmedla mitt förslag vad han kunde göra den, nickade artigt, och gick. När jag tittade tillbaka efter 20 meters promenad höll han forfarande på och funderade på vad han skulle göra med den. Jag kände mig lite tröstad av att han inte var tokutsvulten i alla fall.

PS Poängen min var att det gäller i all marknadsföring att vara tydlig i sin kommunikation med vad man vill. Jag gjorde inte detta för att driva med mannen. Han och jag utbytte vänliga blickar och jag var ensam i mitt möte med honom. Han lär nog äta bananen, men min misstanke var att han ville ha pengar till mat också. DS

RUT, jämställdhet och skitjobb - vardagsrealism

Sakine Madon har på Expressens ledarsida en hypotes om att RUT-bidraget kan ha en baksida att de familjer som använder den, och de politiker som förordar den, kan vaggas in i en illusion av jämställdhetsarbete när man i själva verket tar bort en chans till att fostra barnen i allmänhet, och sönerna i synnerhet, i att städning med mera fyller reella behov och inte bara är "osynliga" skitjobb. Därmed skulle avdraget få en effekt av att jämställdheten och jämlikheten inte alls förbättras, kanske tom försämras.
Jag kan förstå hennes resonemang, men samtidigt så beger hon sig in i vänsterpolitikerns förlovade land av uppfostringspolitik. RUT-bidraget är en möjlighet, inget tvång. Vad som sker är att varje vuxen person ges ett val, ett val som inte utesluter en god uppfostran eller ett jämställt förhållande. Människor kommer göra dumma, bekväma val, men låt dem göra det. Samtidigt kommer kvinnor våga satsa på sin yrkeskarriär när de känner att städningen hemma går att lösa på annat sätt istället för att ta en utsiktslös fight med en lat man. Det finns faktiskt en verklighet därute när valet av partner inte står i svartvitt, där ens livsvän trots sina brister är värda leva med. Då kan RUT spela en liten roll i det pusslet. Idealism är bra, men det utgör bara ett ramverk som måste fyllas med en fungerande vardag.

söndag 30 oktober 2011

Omfördelning av rikedom - stad vs land

Det finns en klassisk diskussion inomdiskursen stad och land som handlar om ifall landsbygden är fattig och hålls vid liv av staden genom ständig utpressning av tex politiska företrädare, eller om den tvärtom mjölkas på naturresurser och ungdom, och endast får vårdkrävande pensionärer och futtiga omfördelningsbidrag tillbaka.
Ett tvärsnitt av veckans media ger exempel från båda hållen. Vattenkraften och järnbrytningen brukar ofta anses vara ett exempel på hur landsbygden ger men inte får tillbaka. Gunnar Selberg(C) från Kiruna talar sig varm (het?) för hur landsbygden bidrar utan att få i närheten av lika mycket tillbaka. Elbolag och kunder i söder tycker tvärtom att det är orättvist värre att elkunder i norr subventioneras med lägre elpris (fast jag misstänker att det är Eons vinstbortfall som skribenten mest lider över...).
Det har också upptäkts att ingen av de 23 ministrarna i regeringen bor norr om Värmdö, dvs att 2/3 av Sverige saknar ministerrepresentant om man ser det rent geografiskt. Det var Mauds bortfall som punkterade norrlandsfönstret, så att säga.
Personligen så misstänker jag att omfördelningssystemen kompenserar många landsbygdskommuner eventuella bortfall, för det kan ju knappast vara så att enskilda kommuner skulle få behålla miljarderna, och sett på Norrland som helhet så torde allt underhåll etc delat per capita bli helt OK. Däremot skulle jag vilja veta hur det ser ut med humankapitalförlusten, den så kallade brain drain:en. Vad förlorar landsbygdskommunerna på att bekosta utbildningen för barn och ungdomar som sedan försvinner iväg till storstäderna? Där kan vi säkert tala om en nettoförlust, oavsett om vi får några akademiker tillbaka.
Och totalt sett så skulle vi nog mer tjäna på att inse att alla tjänar på om vi hjälps åt och ser synergieffekterna av samarbeta och utbyte, eller hur?

Kompetensflykt när val(s)eger inte är självklart längre. Sic!

Jag läser med fascination på SVT Rapport om hur stjärnskott och intellektuella lämnar socialdemokratin och nyrekryteringen går trögt också. Resonemangen tyder på att det verkligen var så dags. Eller vad sägs om:
"En av orsakerna till att socialdemokraterna var en sådan dominerande kraft i svensk politik under hela 1900-talet var att man kunde knyta till sig forskare, akademiker och intellektuella i det svenska samhället." Brrr, enpartistat, någon?
"- Man känner inte riktigt att den där valsegern är klockren. Känner man att vi kan bygga upp en stab som sedan kan bli en äntringsstyrka för att ta över regeringskansliet då är det väldigt mycket enklare att rekrytera folk. Den känslan finns inte riktigt." Nehejdu, ingen röd matta längre, då sviker de 'lojala' partiarbetarna?
Hela poängen med artikeln, som inte sägs emot av de intervjuade socialdemokraterna, verkar vara att nu när man inte är garanterad att kunna göra karriär inom partiet, då sviktar intresset från de flesta. Good riddance, eller hur? De som blir kvar och sliter är de som förtjänar en framgång när den kommer, skulle jag vilja säga. Detta är ett problem som alla andra partier har haft och kommer ha, så välkomna till klubben, (S).

Hearts on Fire - Hammerfall rockade skönt



Det var en skön upplevelse att se svenska Hammerfall med Joakim Cans i spetsen underhålla på Fryshuset i Stockholm. Bilden ovan är från när de tackar oss i publiken efter avslutande klassikern Hearts on Fire. Nu fortsätter de ut i världen på turnen till sydamerika, nordamerika, asien, osv, så det lär dröja till nästa sommar innan de spelar i Sverige igen. Medelåldern i publiken och i bandet var skönt blandad, med föräldrar och barn, hårdrocksbangare och blyga förstagångsrockare. För mig och frun blev det nästan lite sent innan Hammerfall äntrade scenen vid 21.30, men vem kan tacka nej till tre (!) förband som stadigt blev bättre (Death Destruction, Vicious Rumors och Amaranthe). Hammerfall körde publikens favoritlåtar, Jocke hade satt sig ner och tittat igen vad vi i publiken gillar mest på nätet och låtit det styra mycket av vad de spelade, så det var en hel del klassiker blandat med låtar från nya skivan. Hammerfalls framgång ligger i grunden på samma plan som tex ABBA:s, dvs genom att ha tydliga låtmelodier som alla kan följa med i. Fyra timmars stående gjorde i alla fall att man sov väl efteråt...

lördag 29 oktober 2011

Med statistik blir Sverige jämställt

Som jämställdhetsivrare och matematiklärare stör jag mig något enormt när matematik, specifikt statistik, missbrukas för att föra debatten, i DN i detta fall. Att utgå från endast tre mätpunkter (1990, 2000, 2010) för att extrapolera in i framtiden är rent förkastligt. Se Ekonomistas också. Däremot kan man konstatera inom mätintervallet att det blivit bättre. Låg nivå på vad man släpper in, men så brukar ärligt talat journalister vara kassa på matematik. Jag har flera klassiker som jag använder i min matematikundervisning...

Allsång på Fryshuset med Hammerfall

Japp, ikväll byter vi höstmörkret i Ransta mot härlig hårdrockshalleluja med Hammerfall i Fryshuset i Stockholm tillsammans med c:a 3000 andra fans. Vi var och såg dem på Sonisphere festival (tillsammans med bla Iron Maiden och Alice Cooper) förra året i lera och regn, men denna gång blir det fint hotel på söder och inomhuslokal. Hammerfall var för mig en större höjdare än Iron Maiden, de fångade verkligen upp publiken, det var allsång hela vägen igenom.
När Jocke lyfte handen och peka fingret mot regnet som pissade ner på oss och vi gjorde detsamma var det för mig i all sin enkelhet vad hårdrock står för. Hårdrocksfans visar fingret mot all skit i vardagen och håller jämnmod och gemenskap. När jag åkte runt med familjen som tonåring i Europa med en hårdrockströja på mig hände det flera gånger att andra hårdrocksfans sökte upp mig bara för att vi delade musiksmak.
Här kommer några låtar i urval:
  1. Hammerfall - Hearts on Fire (den här är yngsta barnens favorit)
  2. Hammerfall - Last man standing (min favorit)
  3. Hammerfall - Any means necessary
  4. Hammerfall - Renegade (denna minns jag från ZTV)
  5. Hammerfall - När vindarna viskar mitt namn (Roger Pontares sköna melodifestivalvinnare som pekade finger åt PK-etablisemanget som ville läsa in massa skit i en skön fantasylåt)

fredag 28 oktober 2011

Jobbskatteavdrag är fredagsfylla, entrepenörskap är (C)hampagne

Slogs idag av att Sveriges lagar, rutiner och hela "tänk" verkar vara utformat efter att alla ska vara anställda av någon, att alla ska vara lönearbetare. I en sådan värld blir steg 5 i jobbskatteavdraget en självklar crowd pleaser medan försök att ändra i detaljerna kring 3:12-regeln eller innovationspolitik något som främst lockar "konnessörerna" inom väljarkårens högerväljare. Det är därför som jag, eftersom jag tror benhårt på att detta är Centerpartiets uppgift, påstår att några 25% eller ens 15% aldrig kommer vara aktuella för Centerpartiet, men 8-10% ligger inom rimlighetens ram om säg 5-10 år. Där får vi en balans mellan en trygg väljarbas och en förmåga att förbli rimligt skarpa i vår avsikt.

onsdag 26 oktober 2011

Kostar det så smakar det, eller hur var det nu i Sala?


P4 Västmanland berättar (igen) om det ur ekonomisk synpunkt tråkiga att den nya kostorganisationen nu definitivt kan fastställas vara betydligt dyrare än det var tänkt.
Den var menad att vara ett nollsummespel där kostnader skulle tydliggöras för att i ett senare
skede öppna för upphandling av maten från små aktörer med lokal anknytning i Sala, vilka i sin tur har betydligt större frihet att välja lokalproducerat etc än en kommun(hittills) har haft. Dessutom skulle det sätta kostens kvalite i fokus, och förbättra för personalen. Det är fullt möjligt att det är det som skett, att kvaliten har ökat och därmed priserna.
En tråkigare möjlighet, som är lika realistisk, är att de berörda enheterna inte tidigare räknat in alla de kostnader som verkligen hör hemma under kostenheten. Klart är att det är skolenheten som står med Svarte Petter, med 5,5 miljoner back just nu pga kosten.

Här är den nya politiska och förvaltningsorganisationen i Sala



Nu har handlingarna för nästa mötte för kommunstyrelsens auktorativa utskott, KSAU, kommit och där finns det omtalade förslaget till ny politisk och förvaltningsstruktur(stor fil) för Sala kommun som kommer innebära större eller mindre förändringar för alla som är anställda av kommunen eller folkvalda. Det är ett gediget dokument, men här är vad jag kan se i korta drag:
  1. Starten är, helt naturligt, framskjuten till halvårsskiftet 1/7 - 2012
  2. Kommunfullmäktige kommer få tre beredningar: Samhällsbyggnad och hållbar utveckling, Folkhälsa ur ett barn- och ungdomsperspektiv och Demokratiberedningen. De två första kommer innehålla 13 ledamöter var, medan den sista har en ordinarie och en ersättare per parti. I nuläget innebär det 13+13+9*2 = 44 ledamöter
  3. Två facknämnder, Lärande & bildningsnämnden och Vård & omsorgsnämnden. Båda får 11 ledamöter + 11 ersättare.
  4. Kommunstyrelse med 17 ledamöter(!) plus ersättare för alla, vilket kommer innebära 10+10 poster att fylla för majoriteten och 7+7 för oppositionen. En riktig mastodontnämnd.
  5. Fackutskott för kommunstyrelsen: Ledningsutskott (som KSAU idag med 5+5 ledamöter), Samhällsbyggnadsutskott (ersätter Plan på KS, Bygg&miljö,mm 5+5 ledamöter), Teknik och fritidsutskott (Tekniska, typ... 5+5 ledamöter), Arbetsgivarutskottet (3 ledamöter)
  6. Jävsnämnd. Hanterar frågor där kommunen är i jävsposition. (3+3 ledamöter, opposition i majoritet)
  7. Diverse råd, bla ett Kommunbygdesamverkansråd, som har möte 2 ggr/år.
Det var en kort dragning.

tisdag 25 oktober 2011

Kalle och Hobbe illustrerar bankkrisen

Kalle & Hobbeserien illustrerar i all sin enkelhet vad som är fel med en hel del av det ekonomiska tänket i västvärlden just nu.
Marknadsekonomi handlar om att ingen ska behöva betala mer eller mindre för en vara än den är värd. Alla försök att bryta denna naturlag resulterar bara i absurditeter, lägre effektivitet, mindre välfärd, förtryck, osv. Däremot kan man försöka *kanalisera* den producerade välfärden, men det måste göras med försiktighet och lyhördhet.

(C) stödjer svensk sjöfart, utan att tumma på milökraven

Karta över oljeutsläpp i Österjön 1998-2004. Källa: Helcom

På SvD debatteras det om hurvuvida Sverige kan bli en stor sjöfartsnation igen, och att de internationellt sett höga svenska skatterna är ett av huvudhindren. Slutsatsen, att tonnageskatt ska införas, kan vi i Centerpartiet bara hålla med om; vi beslutade om att dessa ska införas på riksstämman(Motion 10:22, som bifölls) förra månaden.
Samtidigt har vår nya miljöminister, genom att ha avgått med "segern" i kampen med moderata ministrar, genom beslutet att vi inte ska bestrida EU:s hårdare krav på svavelinnehållet i sjöfartsbränslet, markerat att vi inte ska vinna nya företag genom att bjuda under andra länder i miljökraven. Visst ska vi inte vara naiva i förhandlingarna, andra länder ska förstås också följa kraven, men vi ska givetvis stödja höjda krav på miljösäkerhet i Östersjön.

Värnskatt, humankapital och Tsarryssland


Det kan bland tyckas som om värnskatten är en perferifråga, en symbolfråga som det inte är värt att ta strid med (S) om, eftersom en debatt om avskaffandet av den skulle bekräfta den bild av högern som Alliansen med M försöker tvätta bort. Dessutom visar det sig att många av facken faktiskt vill ha bort värnskatten, dessutom.
Dessutom: forskning visar gång på gång, nu senast vi Ekonomistas blogg, att om vi skrämmer bort högutbildade från Sverige, eller minskar incitamenten till folk att sats många år av sitt unga liv på spetsutbildning, genom att höga skattenivåer, så förlorar vi humankapital som får långt större effekter än vad värnskatten är värd.
Ny forskning visar alltså att fortfarande ett halvt århundrade eller mer efter judeförföljerna så synns effekterna på de berörda universiteten som förlorade spetskompetenser, samtidigt som den fysiska kapitalförstörelsen får betydligt kortare effekt.
Det är ur det ljuset lovande att se den senaste Alliansbudgeten där expertskatten ska sänkas. När dessutom Annie nu går ut och gång på gång pushar för ett förbättrat innovationsklimat, känns det riktigt lovande. Värnskatten kan mycket väl komma att försvinna den också. Jag kommer själv aldrig att beröras av den som gymnasielärare, men effekterna av skattens borttagande kommer alla till väl.

SimpsonSverige: 53% vill vara hemmafru och fler skaffar tre barn


Även om man kan ifrågasätta genusforskarens Catrins Lundströms slutsatser för att man i familjeliv's undersökning inte frågat pappor om de vill bli hemmapappor ("-Spontant kan jag inte tänka mig att papporna skulle vilja vara hemmapappor eftersom de redan tar ut så lite föräldradagar. Det visar ju återigen att jämställdheten inte är så bra som man kunde önska."), så är resultaten högst intressanta. 53% av 20-29-åringarna skulle vilja vara hemmafru, men även 40% av 30-44-åringarna var positiva till tanken. Minskningen är väl naturlig eftersom de äldre kvinnorna de facto också har barn och har en mer realistisk syn på vad det innebär.
Kombinera detta med den högst intressanta tendensen som SCB redovisar, och som tex Stockholm redan märkt tydligt, att fler skaffar tre barn *särskilt högutbildade*, så växer en bild fram av det moderna och (relativt) jämställda Sverige som inte alls går ihop med förväntningarna.
Jag är säker på att både feminister och antifeminister kommer kunna utnyttja detta till sina argumentering. Antingen att kvinnor tvingas bort från arbetsmarknaden eller att de förut tvingats ut på den.
Min tanke är att vi i Sverige skapat ett så pass positivt klimat för familjer att skaffa barn att fler gör det, att vi har det så pass jämställt par vågar satsa på en familj utöver de klassiska två barnen. Det är säkert också en generationsfråga på något sätt.
Många andra västländer har fallande reproduktion, där kvinnlig frigörelse inte gått hand i hand med att män och kvinnors nya maktförhållanden återspeglas i samhällets bemötande och stöd för den nya typen av familj där kvinnan inte bara underkastar sig brister i sin situation, utan istället väljer att inte skaffa barn.
Det är lite roligt att tänka sig att de unga 20-åringar som nu vill vara hemmafru och skaffa tre barn är jämnåriga med TV-serien Simpsons, en trebarnsfamilj med hemmafrun Marge. Dessutom jobbar pappan på ett atomkraftverk, men där slutar kanske parallellerna...
Och, ja, jag har tre småbarn också.

måndag 24 oktober 2011

Veckans Kpop: Super Junior

Efter förra veckans kvinnliga fägring kommer här pojkgruppen Super Junior, som är storstjärnor i hela östasien. De består av 10-13 medlemmar, beroende på hur man räknar,
vilket gör att det räcker och blir över, så att säga.
  1. Super Junior - Sorry, Sorry
  2. Super Junior - Mr Simple (ja, den börjar lugnt)
  3. Super Junior - Super Girl
  4. Super Junior - Oops (jag är normalt emot live, men den här är kul)
  5. Super Junior - Bonamana
  6. Super Junior - Boom Boom (videon i sig är ett fan-montage)

Väst bestämmer inte blommorna på den arabiska våren


När jag läser i media om oron över hur det ska gå valet i Tunisien och att ett islamistiskt parti eventuellt kan komma att bli valsegrare, så tycker jag att man blandar bort korten. Bara det faktum att det hålls fria val i Tunisien är en stor framgång, och för mig är det tvärtom självklart att man börjar med att välja ett parti med för regionen trygga värderingar som betonat sådant som i en tid av omvälvningar ger en viss stadga. Observera att det verkar som om de får typ en tredjedel av rösterna, vilket ändå innebär en koalition av någon sort. Precis som i tex Israel kan detta innebär att tex ultranationalister bjuds in, men "so what"? Detta är demokrati. Om de inte lyckas reformera så kommer de bara få skit och så får några andra makten nästa val. Det viktiga här är att väst pumpar in pengar i att stödja utvecklingen av en demokratisk rättsstat, där ligger det viktiga. Utbilda, bygg institutioner, osv.

Evidensbaserad skolpolitik - vad är det?


Jag tänkte reflektera lite kring om den evidensbaserad politikens potential.
Det finns en grundläggande problematik i skolpolitiken idag, som kanske generellt sett också gäller många delar av det offentliga, och det är att ansvaret är uppdelat på sinsemellan fristående huvudmän. Staten står för lagar och direktiv kring skolan, och debatten kring detta förs mestadels på riksplanet, medan den konkreta utformningen av verksamheten och det mesta av ekonomin beslutas lokalt i kommunerna.
Eftersom dessutom olika verksamheter inom kommunerna utsätts för samma press från olika statliga "agenter", inträder ett naturligt tillstånd där endast det minsta möjliga görs, eftersom det aldrig kommer finnas pengar för att uppfylla de ofta idealistiska kraven uppifrån. Kommunal frihet kan man säga i positiv anda, och visst är det så. Varje kommun vet själv bästa vad som kräver mer eller mindre resurser, men det innebär också att det lätt blir mest förvaltning och mindre av utveckling. Som lokalpolitiker har jag fullt upp med att försöka hålla underskottsspöket stånget, samtidigt som jag kämpar med konkurrerande nämnders och allmänhetens 101 behov av resursökningar.
Här vill jag mena att en av de största utmaningarna finns för lokalpolitiken, att vi fritidspolitiker orkar ta oss an forskningsresultat, och får stöd internt i partiet för detta, så att vi kan genomföra politik som faktiskt ger resultat och inte bara verkar vettig i nuet för att det är populärt eller att förvaltningschefen säger att det får ekonomin detta år att gå ihop.
Jag ska försöka läsa in mig på rapporter om vad som är effektiv skolpolitik, så får vi se om vi i opposition i Sala kan göra något gott i denna fråga. McKinsey är en startpunkt.

söndag 23 oktober 2011

Väljarkemi - Formel för C - M - S - SD efter sossarnas jätteras (-10%)

Om man utgår från Centerpartiets valanalys efter valet ifjol ser man bla att:
  1. Det mesta av Moderaternas tillväxt under 2000-talet skett genom att ta väljare från Allianspartnerna.
  2. Moderaterna minskade i senaste valet i Stockholm, där C ökade.
  3. Centerpartiet försöker profilera sig inom företagande, där M är klart största parti.
  4. Blocköverskridande bland väljarna sker främst mellan S och M (detta tror jag stod i en ValU-undersökning iofs)
Jag har också närstuderat de senaste månadernas väljarbarometrar och det är uppenbart att väljarrörelserna mellan S, M och SD fungerar så att när S minskar, ökar M och SD, och vice versa.


Den mätning som SIFO gjort för SvD för effekten av Juholtaffären gör detta extra tydligt, eftersom jätteraset för S på nästan 10% speglas av motsvarande ökningar hos M och SD medan de andra partierna är i princip orörda. Tydligare än så blir det inte.

Det gör det också tydligt varför S är så kluvet i sitt förhållande till invandring, eftersom hur de än rör sig, kommer de förlora väljare. Johan Westerholm skriver också bra om detta dilemma ur ett lite annorlunda perspektiv, men som tangerar problematiken. Tokmoderaten skirver om hur Juholts irrfärder inte är något att roas över längre.

Kontentan är att Centerpartiets val av Annie Johansson troligtvis är det bästa för oss om vi vill växa som parti, men att det kommer ge interna skavsår i Alliansen. Detta har jag skrivit tidigare om, och här är en sammanfattande bild:

lördag 22 oktober 2011

1969 - Studentrevolter, 2011 - Gilla-slacktivism på FaceBook


"Byt din FaceBook-bild till XXX om du vill stödja XXX"
"Klipp ut *Viktigt Meddelande* och klistra in i din status om du vill stödja kampen för XXX"

Alla har vi någon kommit i kontakt med ett modern fenomen som kallas för Slacktivism, vilket är en kombination av de engelska orden för "slacker"=slöfock och activism, och som avser aktivism genom nätet, främst sociala medier.
Det är en realitet i dagens samhälle för alla som driver en fråga eller berörs av ett samhällsfenomen som berör folk. Vill man som politiskt parti (på)verka så är det svårt att undvika att relatera till den vanligaste formen av aktvism idag, den genom sociala medier. Denna form av (låt oss vara ärliga) bekväma och relativt trygga aktivism har ändå en reell effekt, även om det finns de som menar att det är en egotrippad form av godhetsonani. och frågan är ju hur stor effekt det egentligen har i de flesta fallen.
Ett klick till, och så har jag gjort mitt för dagen, eller vad då? Jag kan respektera att man inte har tid, engagemang eller ork. Men jag har börjat anse att om man käkar Klagburgare får man passa på Feghetscolan och istället dricka lite Ståfördinaåsikter. Typ.

fredag 21 oktober 2011

Annie Lööf pekar ut näringspolitiska prioriteringar

Annie Lööf skriver på sin blogg om ett tal hon hade igår där hon målade upp fem huvudutmaningar som Centerpartiet fokuserar på:
  1. En moderniserad arbetsrätt. Det hon säger har jag länge tyckt, att företag ska få större frihet att anställa efter kompetens, men att detta kombineras med ökad trygghet för de som är arbetslösa.
  2. Effektivisera statligt riskkapital
  3. Sänk kostnader och administrativ börda för företag
  4. Vårda och utveckla innovationsmiljöer
  5. En nationell innovationsstrategi som ser till att kedjan från forskning till kommersiell produkt förstärks.

Hon säger också i DI att skattesänkningar ska komma fler (och mindre företag) till nytta genom att tex prioritera sänkt arbetsgivaravgift framför bolagsskatt.

torsdag 20 oktober 2011

Brottsligheten sitter inte i västen, kjolen eller kavajen

I en uppföljare till att stödja Ilmar Reepalu(s) beryktade förslag att erbjuda ett andra klassens medborgarskap till invandrare fortsätter nu ordförandet i riksdagens justitieutskott, Morgan Johansson(S), med att att föreslå att MC-klubbsvästar ska kunna förbjudas. Att fokusera på klädseln för de grova borttslingarna känns som att inte se skogen för alla träden. Och i samma paritet som att förbjuda zigenarkjolar på Willys. Morgan verkar ha sovit sig igenom den demokratiska grundkursen i SSU. Lite extra "kul" blir det när man läser hans slagord för sin blogg, "Frihet och jämlikhet" ... Poängen är ju förstås att det ska vara insidan och handlingarna som följer därav som räknas, oavsett om bäraren har en väst, en kjol, eller kavaj.

Veckans Kpop: Kan Mi Youn


Hur tillbringar man en hel dag om man är sängbunden och hjärnan är halvrökt? Ser på koreansk pop förstås. Här är min favorit just nu, Kan Mi Youn, som efter en inledande karriär som sångerska i gruppen Baby VOX nu sjunger som soloartist.
Eftersom grupper är standard i korea så har de flesta artister en "karaktär" eller roll, och hennes var den roliga, vilket märks här. Att hon dessutom sjunger bra är inte fel förstås. De tre videosarna med henne visar på allt det som gör kpop så skönt - miljöerna, dansstegen och musikbeaten. Om de nu bara lärde sig sjunga bra engelska skulle vi se ett koreanskt musikunder även i väst.
  1. Kan Mi Youn - Won't Meet You
  2. Kan Mi Youn - Paparazzi
  3. Kan Mi Youn - Going Crazy

onsdag 19 oktober 2011

Besök på Sala högstadier - Intryck


Sala har tre högstadier, Valla, Ekeby och Västerfärnebo. Tillsammans har de ett elevunderlag som motsvarar ungefär det en större högstadieskola i en storstad som Västerås. Helt naturligt förs det därför fram ideer om, eller oro för, sammanslagningar så fort det ska talas ekonomi.
Stordrift står mot små enheter med högre kostnader. Samtidigt kan man med större enheter lättare erbjuda fler val av kompisar och ämnesval. Det är inget enkelt val och med en geografiskt stor kommun som Sala med flera småorter på behörigt avstånd från tätorten Sala så blir det inte enklare.
Det råder stor politisk enhet och få diskussioner kring att elever upp till och med mellanstadiet ska bussas så litet som möjligt och få gå i små enheter, på stad och land. Däremot är sikten inte lika klar då barnen blir ungdomar, och detta sammanfaller olyckligtvis med den ökade otrygghet som stadieövergången och pubertetsinträdet innebär. Från hemklassrum och känslomässig stabilitet till många lärare och klassrum, och hormonkaos.
Idag har ordförande för skolnämnden, Eva Stenberg(S), och oppositionsledaren=jag(C) åkt runt och besökt de tre högstadierna i egenskap av kontaktpolitiker. Det innebär att vi lämnar eventuell blockpolitik bakom oss och istället ikläder oss rollen av nämndrepresentanter i allmän mening som ska granska hur främst elevernas situation är i skolan. Vi frågar om hälsan, betyg, trygghet, osv.
Det är svårt att sammanfatta alla intryck kort, och en hel del behåller jag för mig själv, men sammantaget får man bilden av
- relativt nöjda elever, åtminstone de vi "greppade" i korridoren eller intervjuade
- enheter, rektorer, och personal som kämpar för att hitta stabilitet i en föränderlig värld, på bättre och mindre bra sätt, men de allra flesta verkade behärskade i sin framtidssyn.
- oron för sammanslagning mellan Ekeby och Valla verkar mestadels vara något som en minoritet driver. Och jag vill betona att förändringen är en organisatorisk, för att hitta så kallade synergieffekter och inte göra ett dubbelarbete på två skolor som redan sedan länge har ett integrerat samarbete. Ingen av de två enheterna har idag ett nedläggningshot över sig. Men förstå oss rätt: rektorerna har vårat mandat att samordna resurserna på ett rationellt sätt och där förväntar vi oss att alla agerar professionellt och säger vad de tycker, när chansen finns. Inga fler nödbromsar tack. Raka puckar gäller.
- Västerfärnebo högstadium kommer göra livet surt för de som vill lägga ner enheten, de imponerar med sitt pedagogiska arbetssätt, på flera plan. Det enda som kan sänka dem är, givetvis, om eleverna sviker. Ekonomin är rektor och enhetschef ansvar, och med de fyra miljonerna extra som skolnämnden har från kommunstyrelsen, så blir det tom pengar över.

- Kedjan vid problem, elev(förälder) - lärare - rektor - enhetschef - politiker, bryts ofta vilket leder till förvirring i organisationen. Antalet konflikter skulle minimeras om de som upplever att något inte fungerar först talar med dem närmast i kedjan och senare arbetar sig uppåt tills man får respons. Hoppar man över steg måste ändå den man talar med söka sig nedåt i kedjan, vilket skapar en förvirrad respons och oklara ansvarsförhållanden, osv. Självklart vill alla det bästa, men var och en i organisationskedjan är bäst på de frågor som rör sitt "närområde". Undantaget är i vissa fall oss politiker, men då är det om man lämnar sin roll som tex lärare och söker upp oss som medborgare. Som din folkrepresentant kan jag lyfta generella frågor som berör kommunen som helhet. Däremot kan jag inte gå in och "peta" i verksamheten, det är förvaltningens ansvar. Som fritidspolitiker kan jag inte sådana frågor och ska inte heller låtsas som det. Där har min tid som politiker haft en välgörande verkan på min vardag som gymnasielärare i Västerås - jag klagar mycket mindre på skolpolitiker nu, jag går till min chef istället.

tisdag 18 oktober 2011

Fyra punkter där (C) svikit skolan?


Som engagerad i skolfrågor, boende på landsbygden i en landsbygdskommun som Sala, ser jag med viss frustration på hur Centerpartiet verkar ha svårt att träffa öppet mål inom skolpolitiken när det gäller att ÅTMINSTONE ta ställning för att ett landsbygdsperspektiv ska finnas med vid regeringens skolpolitiska ageranden. Då menar jag inte snömos, det har vi, utan ett konkret agerande för att stävja de värsta avarterna av centralistiskt storstadstänk och outredda konsekvenser för landsbygdens skolor. Här kommer fyra fällningar där Centern borde ha ordnat straffläggning på Björklund & co (ursäkta mig folkpartister, jag respekterar ert perspektiv, det här är mer en intern uppgörelse) :
  1. Med nya skollagens krav på legitimering av lärarna har små skolor, främst landsbygdsskolor, det betydligt tuffare att ordna kompetensförsörjningen. Trycket ökar att lägga ner.
  2. Med den nya skollagens krav på skilda chefer för skola och förskola får mindre skolor, främst landsbygdsskolor, det svårare att organisera sig. Det blir svårare att driva dem.
  3. Med ersättningsmodellen som gäller för gymnasier idag, där kostnaderna i hemkommunen styr ersättningen till elever som byter till attraktivare städer (som regel byte små -> stora kommuner), innebär att krympande klasser med ökande kostnader stegrar elevpengen och därmed ökar kostnaderna ytterligare i en ond cirkel. Program, och i förlängningen gymnasier, måste läggas ner.
  4. Som en följd av att den nya skollagen är tänkt att ge besparingar för gymnasierna drar regeringen ned på ersättningen till landets gymnasieskolor. Detta eftersom det är tänkt att det nu ska gå att fylla hela klasser lättare. Vilket förstås inte är fallet i mindre kommuner där en enda klass per program är snarare regel än undantag.
Detta är tillfällen när en politisk bredd i Centerpartiet förenas med ett perspektiv helt i linje med centerns hjärtefrågor. Snälla, någon centralt, hör mig och lyft dessa frågor på riksplanet internt och i media, så att jag som kommunal politiker kan räta på ryggen och peka på att vi fightas för dessa frågor. Sen att resultatet utgår från våra 6% i riksdagen, det är en annan femma. Men vi har då i alla fall försökt. Allt detta sagt med kärlek och förhoppning.

Kebabpizza - rasism är inte unikt svenskt

Läste en artikel i Västerås Tidning som är ett underbart exempel på att inskränkthet och rasism (förstås) inte är något svenskar sysslar med i Sverige. En man med italienskt påbrå fullkomligt sågar ett av de allvarligaste fenomenen i dagens mångkulturella Sverige, nämligen Kebabpizzan (sic!).
Han säger kort fattat, för er som inte kan utläsa texten, att kebaben och dess införare (turkarna mfl) har förstört och vanhelgat den pizzan och dess ädla ursprung. Matkulturen har nu förstörts av dessa nya invandrare. Redaktionellt måste jag kraftigt ifrågasätta en tidning som publicerar dravel som
"Men en dag tog det där [stolta svenska pizzabagartraditioner] slut. Det kom vitklädda män från mellanöstern och introducerade kebabköttet till svenskarna."
"Det var vi italienare som uppfann pizzan, och vad gav oss turkarna i utbyte? Kartongen att bära den i?"
Ledtråd: denna stolta pizzatradition invandrade till Sverige för 50 år sedan. Innan och efter dess har andra fina matkulturer importerats och satt avtryck på den svenska matkulturen. Appropå turkarna, Karl XII importerade koldolmarna därifrån och kebaben då? Den finns överallt eftersom svenskarna älskar den och vill käka den hela tiden. Annars skulle vi inte köpa pizzorna förstås, och rätterna skulle försvinna från menyn. Detta är elementär kunskap för alla som läst historia, att när kulturer möts sker ett utbyte och de båda förändras, oftast till det bättre för alla.
Jag har själv arbetat i miljöer med 80-90% elever med invandrarbakgrund. Underbara ungdomar generellt sett, men de hyste precis som svenskar fördomar och rasistiska åsikter som behövde bemötas, om både bakgrund och tex sexualitet. En kollega till mig berättade om sin skola där svenskar med syriansk bakgrund mobbade och utövade ganska grov rasism mot klasskamrater med afrikansk bakgrund.
Kontentan är att det finns en slags tankegång i Sverige att ska man tala om invandringsfrågor i Sverige så är det bäst att vara invandrare - för då kan man ju inte anklagas för rasism.
Ett tankesätt som i sig är inskränkt och naivt, oavsett dess realpolitiska orsaker.

fredag 14 oktober 2011

Centerriksdagsman räddar Juholt?

I en medial verklighet kan det eventuellt bli en Centerpartistisk riksdagsman som blir tungan på vågen, när nu det avslöjas att Erik A Eriksson(C) låtit fruns boendekostnader betalats under hela förra mandatperioden. Men Centern har iofs ställt upp för (S) förut, eller hur? ....

torsdag 13 oktober 2011

Salanytt - skola, bygdegårdar och isbana

Lokala nyheter från Sala:
- vår kommunala gymnasieskola tvingas nu anpassa sig efter verkligheten och skära ner antalet program. Söker inte eleverna sig hit, kan vi inte erbjuda programmen.
- Skridskobanan, som jag och Lars Alderfors(fp) motionerat om och fått beslutad ska bli av, förutsatt att det lokala närings-/föreninglivet är intresserat av att delta med engagemang och sponsring.
- Västerfärnebos högstadium framtid debatteras i vissa kretsar, men ett är klart, det vore synd på Salas mångfald om det skulle läggas ner, eftersom nu Norberg gör som Västerfärnebo gjort, och låter eleverna ta jägarexamen om de önskar.
- Bygdegårdarna tas en efter en över av lokala föreningar från kommunen. Jag tycker det är bra att de ideella krafterna får ett större ansvar och påverkan, så länge driftsbidragen för el och uppvärmning ersätts.

Samtidigt ska man i Västerås skolorganisation skära 70 miljoner, bara som jämförelse.

Ny lag på remiss, LBM = Lagen om Beroende och Missbruksvård

Sala kommun är en av mer än 150 remissinstanserför SOU 2011:35 "Bättre insaster vid missbruk och beroende", som bland annat är tänkt att utmynna i en ny lag kallad LBM = Lagen om Beroende och Missbruksvård. Jag misstänker att de tre bokstäverna kommer förekomma flitigt i Centerpartistiska diskussioner om det nya ideprogrammet, mm. Någon som sätter emot?

Frusen falukorv i Salas Politik


På dagens kommunstyrelse får vi en hel rad med föredragningar om potentiella utvecklingsområden och projekt.
. Ny plankorsning vid Strömsbacka, dvs ordna så att trafiken kan korsa järnvägen utan att slippa det i lokalmun benämnda "spårhelvetet".
- Nytt stationsområde i stil med nyligen ombygda Uppsala station: fem järnvägsspår och bred gång-/cykeltunnel.
- Utvecklingsplan kring Måns Ols
- Kulturhus vid Ekeby dammar

Kostnad. Ja, bara stationsområdet har i en första kalkyl beräknats till 220 miljoner kronor. Kulturhusets kostnad har i försiktiga termer beräknats kosta 50-60 miljoner. Plankorsning Strömsbacka 39 miljoner.

Samtidigt så gör de tuffa tiderna att vi går mot ett nollresultat i kommunens ekonomi i år och kommande år, med behov av mer pengar i skolan, vård och omsorg.
Köpa ny bil eller falukorv? Det senare är nog det rimliga för tillfället. Möjligtvis en Wunderbaum till "bilen".

Hela Sala kommuns omsättning till cykelbanor

Ja, så skulle det vara om man gjorde som Stockholms styre med miljöborgarrådet Per Ankersjö (C) i täten gör. En miljard kronor lägger man på att utveckla cykelnätet de närmaste åren. Här i Sala kämpar vi för att få landsbygdscykelvägen mellan Ransta-Sala til stånd för en miljon kronor. Snacka om äpplen och päron. Centern har verkligen en härlig spännvidd idag. Samma problem men olika utmaningar och skala.

onsdag 12 oktober 2011

Framtid Sala har sett för mycket på Jeopardy


Jag skrev förra onsdagen hur förvånande det är att socialdemokratin i Sala väljer att spendera pengar på ett kulturhus för mångmiljonbelopp när vi samtidigt står inför sparbeting inom skola och omsorg.
Det finns ett andra starkt argument som förts fram förut, och nu upprepat först fram igen i Sala Allehanda här och här, att om nu ett kulturhus absolut ska upp på tapeten över viktiga projekt, så måste man enligt gängse sunt förnuft, upprätta en kalkyl och en verklig, trovärdig analys av alternativen.
- Vilka är alternativen?
- För att svara på detta måste givetvis behoven utredas, på samma sätt som att en fråga kommer före svaret (utom i Jeopardy...).
- Vad kommer det att kosta att investera?
- Vad blir driftskostnaderna?
- Hur ska dessa hanteras?
Framtid Sala går emot dessa rimliga förutsättningar punkt för punkt. Det ska byggas ettkutlurhus, och det ska ligga vid dammarna. OK, skit i att utreda billigare och rimligare alternativ då. Men undersök åtminstone kostnaderna först.
Vanliga medborgare måste vid ett husköp alltid först be banken om lån, och upprätta en kalkyl där banken bedömmer om man har råd (med marginal, dessutom). Detta måste förstås också gälla en ansvarsfull kommunalpolitik, där man råder över pengar som dessutom inte är ens egna.

Mediadrev i Sala - pengar i styrande Salas Bästas egna fickor?

Eller vad ska man tro om att Sala Allehanda ägnade ett helt uppslag åt Cazel AB och hur kommunen hanterat markexploatören som givit oss Bilia. Kort fattat kan man säga att Cazel fråntagits de fortsatta rättigheterna att utveckla marken i området bredvid Bilia. Olika versioner står mot varandra. Klart är att kommunikationen inte fungerat mellan kommunen och exploatören, och att Sala kommun och majoriteten nu har en ypperlig chans att visa att det var ett misstag i arbetet, och inte som det sägs och antyds i tidningen, ett försök från företagarna i Salas Bästa med särintressen att få marknadsfördelar. Ge Cazel AB möjlighet att fortsätta exploatera marken som de hittills framgångsrikt gjort, och se till att företagarintressena i Salas Bästa inte kan anklagas för att kunna manipulera de politiska besluten till egen vinning.
Och det är inte över, SA lovar att det kommer fler artiklar i serien. Oroande, minst sagt. Köp tidningen för att få hela storyn.

Jag lider med grä(S)rötterna


Ja, det är faktiskt inga krokodiltårar, för jag vet hur det känns. Att stå där och försvara någon tabbe eller konstigt beslut bara för att man är med i samma parti, men i övrigt aldrig träffats, och inte har någon orsak att försvara den andres agerande eller uttalande.
Både bland det klassiska fotfolket, som gruvtolvans fd ordförande, som hos s-bloggare som Erik Laakso, tryter orken. Just när förnyelsen och återtåget skulle börja, så skiter det sig igen. Sossarna behöver inte mer agerande från sina representanter som motsäger (S) grundvärderingar.
Förutom Juholtaffären, är det det smått idiotiska förslaget och SD-flörten om en andra klassens medborgarskap, och (S)-företrädare som medvetet föreläser för Förintelseförnekare. Juholt bör avgå, om inte för sina misstag, så för att han nu är sänke för (S) som distraherar från vardagspolitiken.
Och som någon sade (på FB, minns inte vem) häromdagen, vi vill ha ett livskraftigt (S) som sätter press på Alliansen, så att reformer hamnar i centrum, inte förvaltande. Särskilt (C), som är reformdrivet, har ett intresse av detta.
Sedan kan jag tycka att Juholt är i en situation som går emot de naturliga instinkter som människan har att försvara sig. Istället är det bästa agerandet i denna situation att sänka garden och låta media slugga honom blodig tills blodtörsten avtar. Problemet är bara att ett sådant beteende inte fungerar så länge motparten vill ha mera blod och får in träffar. Det hela blir lätt äcklande, som när en fight i en film går från underhållning till misshandel som inte alls roar.
Enough is enough. Låt utredningen ha sin gång.

måndag 10 oktober 2011

Empiri ger: Det är våra kroppar kommunerna vill ha, inte kompetensen.

För att mer seriöst följa upp mitt inlägg om lärarlöner från igår, som i humoristisk anda knöt samman oralsex och lärarlöner (inga snuskiga bilder, lovar), så ska jag försöka förankra mina tankar på ett mer behärskat sätt.

Tillgång och efterfrågan. Den eviga sanningen. Om någon vill ha något och du kan erbjuda det, så uppstår en situation där dennes efterfrågan och dina tillgångar ska matchas mot varandra. I en fri marknad (i den bästa av världar) så sätts ett pris där ni balanserar varandra. Om du mer vill bli av med din "vara" än köparen vill ha den, så sjunker priset. Om efterfrågan istället är större än tillgången, sjunker priset. Sunt förnuft helt enkelt.
Låt oss sätta in denna naturlag i diskussionen om lärarlöner.
Vår kompetens och arbetsinsats är tillgången och kommunerna står för efterfrågan. Vi anser att lönerna är för låga.
Tex så skiljer en nyanställds lön i Västerås mindre än 2000 kr från min egen, efter 10 år av arbete.
Och de senaste två åren har städaren jag möter i korridoren (som jag ser som god kollega), fått bättre procentpåslag de senaste två avtalen (Kommunal) trots att jag har ett arbete som kräver många års studier och studielån.
Tillgång och efterfrågan, var det. Vi tittar först på efterfrågan av varan: Eftersom min lön är obetydligt högre än den oerfarne, kan jag dra slutsatsen att högre kompetens/erfarenhet ger mycket lite utslag på lönen, dvs värderas lågt av arbetsgivaren.
Eftersom städaren, en person vars yrkesroll inte kräver högskolestudier, får bättre påslag på lönen, bekräftar det att högre kompetens inte efterfrågas.
Sedan var det tillgången på varan. Här vet jag att tex sjuksköterskor bedöms bli en bristvara i framtiden, så de har helt naturligt en bra position. För oss lärare verkar ännu inte någon större brist råda förutom på förskollelärare. Följaktligen har deras löner ökat bra de senaste åren.
En tanke som slagit mig är att möjligtvis är det också så att det har varit relativt lätt att skola om sig eller bara hoppa in som lärare, och därmed har arbetsgivarna haft en slags säkerhetsventil för att ytterligare ventilera ut "lönetrycket" från lärarna.
Slutsatser:
1. Kommunerna verkar inte i någon nämnvärd grad idag efterfråga kompetens eller erfarenhet. Det viktiga är att fylla posterna. Här kommer lärarlegitimeringen få en viss effekt på att en högre lägstabotten införs, men tvång är förstås ingen bra väg att gå.
2. Så länge folk fortsätter att välja läraryrket trots låga löner, dålig arbetssituation, osv, så kommer det vara en köparens marknad, och då gäller det bara att gilla läget om man vill fortsätta arbeta. Och förstås inte arbeta gratis. Lite betalt = lite kvalitet.

Man kan tycka vad man vill om Roger Haddads uppmaning till lärarfacken i Västerås att (också) de själva måste slåss för högre löner, men jag håller med. Det är upp till oss att säga ifrån, för kommunerna själva är inte intresserade. Varför ska de satsa pengar på en kår som inte säger ifrån, det inte råder brist på, och som fortsätter jobba som om de hade 10 000 kr mer i lön? Alla kommuner har hundratals andra yrkeskategorier som kräver mer och i annat fall väljer de en annan arbetsplats/kommun/sysselsättning.

söndag 9 oktober 2011

Varför högre lärarlöner och oralsex hänger ihop.

Jag tänkte öppna min privata lilla lärarlönedebatt med en förhoppningsvis upplysande och lite provocerande jämförelse mellan dagens situation för lärare och en partner som får för lite oralsex.
Jag vill betona att detta är en humoristisk vinkling på fullt allvar av en företelse som jag skulle vilja kalla SLUTA GNÄLLA! (eller GÖR NÅGOT ÅT DET!)

Alternativ 1:
Och så alternativ 2:

Hoppas ni ser likheterna. Det intressanta är att till skillnad från oralsexalternativet, där de flesta för vilka oralsex är viktigt faktiskt väljer att göra något åt saken ELLER accepterar att oralsex inte kommer komma i önskad mängd och gillar läget, så fortsätter lärare att GNÄLLA!

Not: Jag är själv gymnasielärare och behöver applicera denna manual på mig själv (inte den om oralsex alltså...), så manualen är utformad med full medkänsla för verklighetens trivialisering av högt ställda ideal. Men om vi tillsammans SLUTAR GNÄLLA lite så kanske det blir bättre?


Hur många Toblerone kan man köpa för 160 000 kr?

Det citatet har jag hämtat från en S-blog, och det berskriver mina förväntningar på manligt/kvinnligt och hur Håkan kommer bemötas om man jämför hur Mona fick springa gatlopp. Avgång Stockholm-Oskarshamn, ombordstigande ombedes kliva på?

Replik om Fas 3

Jag är egentligen ganska oinsatt i detaljerna kring Fas 3. Men nu har jag och Bengt Fredriksson, själv Fas 3:are, påbörjat ett utbyte kring Fas 3 i detta blogginlägg. Läs det och kommentarerna. Här fortsätter min kommentar:
Hmm, jag anar en viss ironi i den första meningen. ;-) Det är iaf så att de flesta alliansare inte är emot Fas 3 grundtanke om att om man inte finner ett "riktigt" arbete, så ska iaf den bidragstagande bidra tillbaka till samhället med något, för en nedsatt ersättning (det utförda är ju trots allt inte något som en arbetsgivare i första hand skulle betala för). Däremot tror jag de flesta anser att a) arbetsgivare inte ska utnyttja detta för att inte anställa på riktigt och b) arbetstagarna inte ska "fastna" i dessa låtsasjobb.

Fråga: skulle du kunna skriva/länka ett inlägg där du beskriver din situation och bakgrund, och vad du själv gjort för att påverka den + vad din motpart (arbetsförmedlingen?) gjort, så ska jag skriva ett eller flera blogginlägg om det och Fas 3?

lördag 8 oktober 2011

Respekt: Yta och orsak i klassrummets rollspel

Jag tycker diskussionerna om elever ska få ha med sig fika eller keps på (i mitt fall) gymnasiet ofta blir en ytlig diskussion där många kollegor fördömer det i någon slags gammeldags "ordning&reda"- ide där man missar poängen med varför man skulle eventuellt skulle bestämma över elevernas egna sfär vid sitt lilla bord.
Det finns ett reellt problem i klassrummen idag med avsikt på ordning och reda, och det är att många elever inte har lärt sig att klassrumssituationen är ett rollspel där jag "spelar" lärare och de "spelar" elev. Jag är opartiskt, behärskad, förstående, lyssnande, kunnig, osv, allt det som man kan förvänta sig av en lärare. Men för att 32 elever ska kunna samsas om ljudnivån och lärandet så krävs också av eleverna att det spelar elev. Det innebär att vara tyst under genomgångar, att behandla varandra med respekt, att komma i tid, att försöka lära sig, osv.
Idag så ser vi istället genomslaget av att vi i Sverige har bland världens mest frigjorda och trygga barn. De har lärt sig att de har rätt att vara "sig själva", och vara det dygnet runt i alla situationer. Genom grundskolan har man bejakat att de ska uttrycka sig själva, och lära sig med utgångspunkt i sina egna erfarenheter. Detta är BRA. Men.
Det innebär också att jag ofta har 32 st individualister som pratar rakt ut, kommer sent, avbryter en genomgång för att be mig förklara för dem personligen i 10 minuter medan de andra får vänta, osv.
Detta fungerar inte.
Men vägen till en lösning är inte att försöka angripa yttre attribut som en keps. Eller tuggummin (urfånigt). För mig är en keps OK om det är ett sätt att styla sig själv. Men inte om de använder den för att ignorera mig. Ett tuggummi är OK om det lugnar eleven. Men inte om det blåses bubblor för att dissa mig eller störa genomgången. osv.
Vi måste lära våra elever - våra barn - att skolmiljön, ja hela livet, handlar om att respektera varandra och de situationer de rör sig i. Att de självklart är värda allt som den de är, men att de inte alltid kan breda ut sig på andras bekostnad. Frihet är inte anarki.
Och det finns ett uppenbart behov av auktoritet bland eleverna, ett behov av någon slags ramar att referera till. De populära maktlekarna är ett tecken. Det gäller bara hitta ramar som är aktuella och uppdaterade till 2000-talet.
Så låt ungdomarna ta med sig sin mugg, huvudbonad och tuggummi till lektionen, om de gör det med respekt. Låt dem ha sin mobil om de slår av dem på ljudlöst. Respekt kommer från hjärtat, det sitter inte kepsen.

fredag 7 oktober 2011

Det verkar vara svårt med dubbelboende

Först försökte pressen med Annie, och nu åker Juholt dit på samma sak fast till synes än värre. Att vara folkvald från ute i landet och samtidigt dela lägenhet med partner i Stockholm verkar inte vara enkelt. Och jag kan delvis förstå det, att få vardagen att gå ihop om man vill få tid med sin livspartner kan inte vara lätt för en riksdagsman/kvinna än mindre som partiledare. Problemet med Juholt, och eventuellt Annie, är att det måste gå rätt till med bidragen för detta.

onsdag 5 oktober 2011

Är ett kulturhus det som (S) i Sala värnar mest om?

Insändare till Sala Allehanda:
Är ett kulturhus det som (S) i Sala värnar mest om?

Socialdemokratin ska ha viss heder för att man lever under Olof Palmes devis ”politik är att vilja”. Nu är den ekonomiska realiteten idag en annan än den var för tre decennier sedan, och idag är den devis som borgerligheten etablerat framgångsrikt att ”politik är att välja”. Man kan inte längre spendera ur synes oändliga offentliga finanser. Folkhemmet och dess skyddade ekonomi försvann på 90-talet, då den tidens socialdemokrati och centerparti tog ansvar och gjorde upp om långsiktigt hållbara finanser. Folkrörelserna har också ändrat karaktär och därmed är lokaler som Folkets Hus dömda att förpassas till historien, och så sker även i Sala där det ska rivas.
Det har ända sedan valet varit klart att ett kulturhus ska byggas, och att kostnader och behov kommer i andra hand. Sådana hänsyn tas mer som en påtvingad eftertanke. Framtid Salas kärna vill återuppväcka formstora dagar och ersätta sitt Folkets Hus med ett kostsamt bygge vid Ekeby dammar.
Som oppositionsledare i skolnämnden sitter jag nu i möten med ordförande Eva(S), där vi ska spara miljoner på våra barn. På samma sätt ska Peter Modin(M) hitta besparingar i vård- och omsorgsnämnden tillsammans med ordförande Karin(S). Ska vi öka barngrupperna? Ska vi stryka renoveringar på äldreboendena? Det som var socialdemokratins paradgrenar är numera ett nödvändigt ont, och även på riksnivån verkar Juholt tycka en debatt om RUT eller restaurangmoms är viktigare än att på allvar lyfta sin hjärtepolitik.
Jag har hellre som Centerpartist en debatt med en socialdemokrati som visserligen ser på bidrag och eget ansvar på ett annat sätt än mig, men som jag ändå kan respektera för sitt passionerade och konsekventa försvar för mer pengar till vård, skola och omsorg. Är ett kulturhus i Sala verkligen kärnan i dagens socialdemokrati?

Manlig perukfeminism och Paulo Roberto

Feminism är ett begrepp som genom sin etablering i Sverige kommit att breddas och utvecklas på ett sätt som gjort att många har svårt att identifiera sig fullt ut med något som i grunden är ett gott koncept - att män och kvinnor ska ha samma rättigheter. Feminismen idag förknippas i vissa läger med teoretiska, verklighetsfrånvända resonemang om kön/manlighet/kvinlighet och förslag på åtgärder som skulle styra människors vardag snarare än befria oss (så som feminsimen fungerade när den slog igenom).
Lyssn på Paulo Roberto intervjuas på P3. Han är stundtals en riktigt provocerande jävel, men han har också stundtals så rätt. Han sluggar sig igenom de teoretiska ridåerna till kärnan i det som får en del att vända feminismen ryggen; låt kvinnan och mannen bestämma över sin vardag själva, i dagens Sverige kan kvinnan (och mannen) välja och styra över sitt förhållande, det ska inte någon "von oben" bestämma hur vi delar upp vår tid.
Socialdemokraternas skuggbudget visar också den hur tydligt vänstern fortsätter att motverka kvinnors frihet. När de nu tvingas acceptera att folk vill ha RUT, så ska den begränsas i alla fall. Varför är det så svårt att värdera kvinnors arbete, kvinnors rätt att välja arbetsgivare? Vänstern har i varje steg försökt stoppa förändringar där den kvinnligt dominerade vården skulle få fler arbetsgivare, när de kvinnligt dominerad yrkena som berördes av RUT skulle få samma avdragsrätt som mansyrkena inom ROT. Jag har aldrig förstått det.
Och så läser jag att kvinnor men inte män beviljats perukbidrag i Västmanland, nu ska DO undersöka om det är OK. Jag utgår från att svaret är nej...
Jag är feminist och tänker inte fega med det trots smutskastningen på dess mer extrema avarter och den politiserade vänsterversionen som dominerar, men samtidigt tänker jag aldrig driva det dogmatiskt.
Jag brukar säga att "Jämställdhet är när både två är lika trötta när dagen är slut". Vad sedan var och en gjort är upp till oss två att bestämma.