Empiri ger: Det är våra kroppar kommunerna vill ha, inte kompetensen.

För att mer seriöst följa upp mitt inlägg om lärarlöner från igår, som i humoristisk anda knöt samman oralsex och lärarlöner (inga snuskiga bilder, lovar), så ska jag försöka förankra mina tankar på ett mer behärskat sätt.

Tillgång och efterfrågan. Den eviga sanningen. Om någon vill ha något och du kan erbjuda det, så uppstår en situation där dennes efterfrågan och dina tillgångar ska matchas mot varandra. I en fri marknad (i den bästa av världar) så sätts ett pris där ni balanserar varandra. Om du mer vill bli av med din "vara" än köparen vill ha den, så sjunker priset. Om efterfrågan istället är större än tillgången, sjunker priset. Sunt förnuft helt enkelt.
Låt oss sätta in denna naturlag i diskussionen om lärarlöner.
Vår kompetens och arbetsinsats är tillgången och kommunerna står för efterfrågan. Vi anser att lönerna är för låga.
Tex så skiljer en nyanställds lön i Västerås mindre än 2000 kr från min egen, efter 10 år av arbete.
Och de senaste två åren har städaren jag möter i korridoren (som jag ser som god kollega), fått bättre procentpåslag de senaste två avtalen (Kommunal) trots att jag har ett arbete som kräver många års studier och studielån.
Tillgång och efterfrågan, var det. Vi tittar först på efterfrågan av varan: Eftersom min lön är obetydligt högre än den oerfarne, kan jag dra slutsatsen att högre kompetens/erfarenhet ger mycket lite utslag på lönen, dvs värderas lågt av arbetsgivaren.
Eftersom städaren, en person vars yrkesroll inte kräver högskolestudier, får bättre påslag på lönen, bekräftar det att högre kompetens inte efterfrågas.
Sedan var det tillgången på varan. Här vet jag att tex sjuksköterskor bedöms bli en bristvara i framtiden, så de har helt naturligt en bra position. För oss lärare verkar ännu inte någon större brist råda förutom på förskollelärare. Följaktligen har deras löner ökat bra de senaste åren.
En tanke som slagit mig är att möjligtvis är det också så att det har varit relativt lätt att skola om sig eller bara hoppa in som lärare, och därmed har arbetsgivarna haft en slags säkerhetsventil för att ytterligare ventilera ut "lönetrycket" från lärarna.
Slutsatser:
1. Kommunerna verkar inte i någon nämnvärd grad idag efterfråga kompetens eller erfarenhet. Det viktiga är att fylla posterna. Här kommer lärarlegitimeringen få en viss effekt på att en högre lägstabotten införs, men tvång är förstås ingen bra väg att gå.
2. Så länge folk fortsätter att välja läraryrket trots låga löner, dålig arbetssituation, osv, så kommer det vara en köparens marknad, och då gäller det bara att gilla läget om man vill fortsätta arbeta. Och förstås inte arbeta gratis. Lite betalt = lite kvalitet.

Man kan tycka vad man vill om Roger Haddads uppmaning till lärarfacken i Västerås att (också) de själva måste slåss för högre löner, men jag håller med. Det är upp till oss att säga ifrån, för kommunerna själva är inte intresserade. Varför ska de satsa pengar på en kår som inte säger ifrån, det inte råder brist på, och som fortsätter jobba som om de hade 10 000 kr mer i lön? Alla kommuner har hundratals andra yrkeskategorier som kräver mer och i annat fall väljer de en annan arbetsplats/kommun/sysselsättning.