Kompetensflykt när val(s)eger inte är självklart längre. Sic!

Jag läser med fascination på SVT Rapport om hur stjärnskott och intellektuella lämnar socialdemokratin och nyrekryteringen går trögt också. Resonemangen tyder på att det verkligen var så dags. Eller vad sägs om:
"En av orsakerna till att socialdemokraterna var en sådan dominerande kraft i svensk politik under hela 1900-talet var att man kunde knyta till sig forskare, akademiker och intellektuella i det svenska samhället." Brrr, enpartistat, någon?
"- Man känner inte riktigt att den där valsegern är klockren. Känner man att vi kan bygga upp en stab som sedan kan bli en äntringsstyrka för att ta över regeringskansliet då är det väldigt mycket enklare att rekrytera folk. Den känslan finns inte riktigt." Nehejdu, ingen röd matta längre, då sviker de 'lojala' partiarbetarna?
Hela poängen med artikeln, som inte sägs emot av de intervjuade socialdemokraterna, verkar vara att nu när man inte är garanterad att kunna göra karriär inom partiet, då sviktar intresset från de flesta. Good riddance, eller hur? De som blir kvar och sliter är de som förtjänar en framgång när den kommer, skulle jag vilja säga. Detta är ett problem som alla andra partier har haft och kommer ha, så välkomna till klubben, (S).