Manlig perukfeminism och Paulo Roberto

Feminism är ett begrepp som genom sin etablering i Sverige kommit att breddas och utvecklas på ett sätt som gjort att många har svårt att identifiera sig fullt ut med något som i grunden är ett gott koncept - att män och kvinnor ska ha samma rättigheter. Feminismen idag förknippas i vissa läger med teoretiska, verklighetsfrånvända resonemang om kön/manlighet/kvinlighet och förslag på åtgärder som skulle styra människors vardag snarare än befria oss (så som feminsimen fungerade när den slog igenom).
Lyssn på Paulo Roberto intervjuas på P3. Han är stundtals en riktigt provocerande jävel, men han har också stundtals så rätt. Han sluggar sig igenom de teoretiska ridåerna till kärnan i det som får en del att vända feminismen ryggen; låt kvinnan och mannen bestämma över sin vardag själva, i dagens Sverige kan kvinnan (och mannen) välja och styra över sitt förhållande, det ska inte någon "von oben" bestämma hur vi delar upp vår tid.
Socialdemokraternas skuggbudget visar också den hur tydligt vänstern fortsätter att motverka kvinnors frihet. När de nu tvingas acceptera att folk vill ha RUT, så ska den begränsas i alla fall. Varför är det så svårt att värdera kvinnors arbete, kvinnors rätt att välja arbetsgivare? Vänstern har i varje steg försökt stoppa förändringar där den kvinnligt dominerade vården skulle få fler arbetsgivare, när de kvinnligt dominerad yrkena som berördes av RUT skulle få samma avdragsrätt som mansyrkena inom ROT. Jag har aldrig förstått det.
Och så läser jag att kvinnor men inte män beviljats perukbidrag i Västmanland, nu ska DO undersöka om det är OK. Jag utgår från att svaret är nej...
Jag är feminist och tänker inte fega med det trots smutskastningen på dess mer extrema avarter och den politiserade vänsterversionen som dominerar, men samtidigt tänker jag aldrig driva det dogmatiskt.
Jag brukar säga att "Jämställdhet är när både två är lika trötta när dagen är slut". Vad sedan var och en gjort är upp till oss två att bestämma.