lördagen den 8:e oktober 2011

Respekt: Yta och orsak i klassrummets rollspel

Jag tycker diskussionerna om elever ska få ha med sig fika eller keps på (i mitt fall) gymnasiet ofta blir en ytlig diskussion där många kollegor fördömer det i någon slags gammeldags "ordning&reda"- ide där man missar poängen med varför man skulle eventuellt skulle bestämma över elevernas egna sfär vid sitt lilla bord.
Det finns ett reellt problem i klassrummen idag med avsikt på ordning och reda, och det är att många elever inte har lärt sig att klassrumssituationen är ett rollspel där jag "spelar" lärare och de "spelar" elev. Jag är opartiskt, behärskad, förstående, lyssnande, kunnig, osv, allt det som man kan förvänta sig av en lärare. Men för att 32 elever ska kunna samsas om ljudnivån och lärandet så krävs också av eleverna att det spelar elev. Det innebär att vara tyst under genomgångar, att behandla varandra med respekt, att komma i tid, att försöka lära sig, osv.
Idag så ser vi istället genomslaget av att vi i Sverige har bland världens mest frigjorda och trygga barn. De har lärt sig att de har rätt att vara "sig själva", och vara det dygnet runt i alla situationer. Genom grundskolan har man bejakat att de ska uttrycka sig själva, och lära sig med utgångspunkt i sina egna erfarenheter. Detta är BRA. Men.
Det innebär också att jag ofta har 32 st individualister som pratar rakt ut, kommer sent, avbryter en genomgång för att be mig förklara för dem personligen i 10 minuter medan de andra får vänta, osv.
Detta fungerar inte.
Men vägen till en lösning är inte att försöka angripa yttre attribut som en keps. Eller tuggummin (urfånigt). För mig är en keps OK om det är ett sätt att styla sig själv. Men inte om de använder den för att ignorera mig. Ett tuggummi är OK om det lugnar eleven. Men inte om det blåses bubblor för att dissa mig eller störa genomgången. osv.
Vi måste lära våra elever - våra barn - att skolmiljön, ja hela livet, handlar om att respektera varandra och de situationer de rör sig i. Att de självklart är värda allt som den de är, men att de inte alltid kan breda ut sig på andras bekostnad. Frihet är inte anarki.
Och det finns ett uppenbart behov av auktoritet bland eleverna, ett behov av någon slags ramar att referera till. De populära maktlekarna är ett tecken. Det gäller bara hitta ramar som är aktuella och uppdaterade till 2000-talet.
Så låt ungdomarna ta med sig sin mugg, huvudbonad och tuggummi till lektionen, om de gör det med respekt. Låt dem ha sin mobil om de slår av dem på ljudlöst. Respekt kommer från hjärtat, det sitter inte kepsen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar