Det har inte undgått många att vi i Sala för en knapp månad sedan försökte införa ett allmänt förbud på tiggeri, genom att ändra ordningsförskrifterna. Igår kom beslutet från Länsstyrelsen att beslutet rivs upp, så var det med det. Här är kommentaren från Salas politiker.
Jag satt med i kommunstyrelsen när ärendet förbereddes, och i kommunfullmäktige när beslutet togs, så jag har inget att anföra på det formella planet till mitt försvar, men kan ändå berätta lite om vad jag såg och sade. Ingen pudel alltså, men en försiktig botgörelse. För det första så verkade skälen som anfördes vettiga, Sala har sedan en tid försökt utveckla samarbetet med polisen i länet och lokalt. Som ett led i detta ville vi ge polisen ett redskap i kampen mot organiserad brottslighet och för en gångs skull agera och inte bara reagera. Ligor som utnyttjar barn som "bete" vid tiggeri skulle kommas åt.
Jag var trots allt en av dem som tog debatten om förbudet, kring att polisen skulle få ett problem i att bedöma huruvida en person är tiggare eller musikant, de skulle de facto bli "musikpoliser", och detta är en av de skäl mot ett förbud som Länsstyrelsen anför i sitt beslut. MEN. Jag reagerade inte på själva inskränkningen av medborgerliga friheter, och på att vi (likt i debatterna kring prostitution och missbruk) angriper problemet i fel ända. Det är fattigdomen och inte tiggarna som är problemet. Till saken hör att jag personligen egentligen stör mig speeciellt på tiggare och tycker gatumusikanter oftast är en humörhöjare.
Så, vad har jag lärt mig? Att börja röra på de, om än otränade och oerfarna, politiska reflexer och muskler jag har när jag känner rycken från dem. Detta kommer att ske på morgondagens kommunfullmäktige, var så säkra. Röstar jag för ett beslut i fortsättningen så ska det inte vara för att jag inte tänkt igenom beslutet eller avstått från att reagera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar