Även om man kan ifrågasätta genusforskarens Catrins Lundströms slutsatser för att man i familjeliv's undersökning inte frågat pappor om de vill bli hemmapappor ("-Spontant kan jag inte tänka mig att papporna skulle vilja vara hemmapappor eftersom de redan tar ut så lite föräldradagar. Det visar ju återigen att jämställdheten inte är så bra som man kunde önska."), så är resultaten högst intressanta. 53% av 20-29-åringarna skulle vilja vara hemmafru, men även 40% av 30-44-åringarna var positiva till tanken. Minskningen är väl naturlig eftersom de äldre kvinnorna de facto också har barn och har en mer realistisk syn på vad det innebär.
Kombinera detta med den högst intressanta tendensen som SCB redovisar, och som tex Stockholm redan märkt tydligt, att fler skaffar tre barn *särskilt högutbildade*, så växer en bild fram av det moderna och (relativt) jämställda Sverige som inte alls går ihop med förväntningarna.
Jag är säker på att både feminister och antifeminister kommer kunna utnyttja detta till sina argumentering. Antingen att kvinnor tvingas bort från arbetsmarknaden eller att de förut tvingats ut på den.
Min tanke är att vi i Sverige skapat ett så pass positivt klimat för familjer att skaffa barn att fler gör det, att vi har det så pass jämställt par vågar satsa på en familj utöver de klassiska två barnen. Det är säkert också en generationsfråga på något sätt.
Många andra västländer har fallande reproduktion, där kvinnlig frigörelse inte gått hand i hand med att män och kvinnors nya maktförhållanden återspeglas i samhällets bemötande och stöd för den nya typen av familj där kvinnan inte bara underkastar sig brister i sin situation, utan istället väljer att inte skaffa barn.
Det är lite roligt att tänka sig att de unga 20-åringar som nu vill vara hemmafru och skaffa tre barn är jämnåriga med TV-serien Simpsons, en trebarnsfamilj med hemmafrun Marge. Dessutom jobbar pappan på ett atomkraftverk, men där slutar kanske parallellerna...
Och, ja, jag har tre småbarn också.
Nu var det ju inte Catrin Lundströms undersökning, hon kommenterade den bara. Undersökningen har gjorts av familjeliv.se, och de har endast frågat människor som är medlemmar i deras community. Så hur pass trovärdiga är dessa siffror kan man fråga sig. Är det möjligtvis så att de kvinnor som hade svarat nej på frågan inte är medlemmar där...
SvaraRaderaKällkritik någon? Själv är jag mycket förvånad över att svt publicerar det som en nyhet när det inte är särskilt trovärdigt...
Jag håller med i det mesta du säger, samtidigt som jag tror det här är en reell förändring som pågår i den nuvarande generationen. Jag ser det här i min näromgivning också, när det gäller barnantalet. Sedan är det en annan femma med hemmafruandet - i realiteten är det mycket få som kan stanna hemma. Det jag störde mig mest på vara att man inte frågat papporna. Här får hon uttala sig på ett sätt om är ett klassiskt fel inom journalistiken - forskaren får utgöra auktoritet/faktakälla på ett område där hon/han inte egentligen har samma faktaunderlag.
SvaraRaderaSVTs vinkling är att folk tycker "fel" därav publicering. Sedan anser jag att de har fel hällande hemma män. Hade vi haft eknomin tryggad hade nog både jag och frugan kunnat tänka oss att vara hemma och producera ett par barn till :)
SvaraRaderaBrodeur: jag skulle också gärna varit hemmapappa ett tag, absolut. Halvåren jag varit hemma med vardera av mina barn går inte att sätt pris på. Jag tror detta är en av nycklarna till utvecklingen - att pappor i Sverige är mer delaktiga i barnens uppväxt - är en av orsakerna varför vi skaffar fler barn. Kanske också gör att fler drömmer om hemmamammeri - när det inte längre är självklart att den rollen är kvinnans. Därför tycker jag inte om när sådan här undersökningar ignorerar halva könet i undersökningen, även om jag förväntar mig lägre tal för männen. men forskaren ska inte extrapolera detta på egen hand, det bara förstärker och förstör.
SvaraRadera