Det var en skön upplevelse att se svenska Hammerfall med Joakim Cans i spetsen underhålla på Fryshuset i Stockholm. Bilden ovan är från när de tackar oss i publiken efter avslutande klassikern Hearts on Fire. Nu fortsätter de ut i världen på turnen till sydamerika, nordamerika, asien, osv, så det lär dröja till nästa sommar innan de spelar i Sverige igen. Medelåldern i publiken och i bandet var skönt blandad, med föräldrar och barn, hårdrocksbangare och blyga förstagångsrockare. För mig och frun blev det nästan lite sent innan Hammerfall äntrade scenen vid 21.30, men vem kan tacka nej till tre (!) förband som stadigt blev bättre (Death Destruction, Vicious Rumors och Amaranthe). Hammerfall körde publikens favoritlåtar, Jocke hade satt sig ner och tittat igen vad vi i publiken gillar mest på nätet och låtit det styra mycket av vad de spelade, så det var en hel del klassiker blandat med låtar från nya skivan. Hammerfalls framgång ligger i grunden på samma plan som tex ABBA:s, dvs genom att ha tydliga låtmelodier som alla kan följa med i. Fyra timmars stående gjorde i alla fall att man sov väl efteråt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar