Centerdilemma 4 – (C) i Alliansen är som att sälja delikatesser bredvid MacDonalds

Alliansen har i grunden varit att positivt och naturligt steg för Centerpartiet med den utveckling som varit mot frihetsfrågor och fokusskiftet från kollektiv till individ. Det har också varit nyckeln till att bryta Socialdemokratins dominans i Svensk politik. Visst, den skulle ha kommit förr eller senare, och Moderaternas omdaning var central för förändringen, men det var ändå Centerpartiets löfte om trohet som var nyckeln till den regering som under 2006-2010 förändrade bilden av Svensk politik i Sverige och världen. Idag är inte det socialdemokratins stundtals passiva retorik som alltid ska sätta agendan, utan ibland kan faktiskt andra perspektiv råda. Ibland.
Men. För Centerpartiet har det varit en kräftgång att framstå som en lillasyster till storebror M, en syskon som med sitt frukostbord av svenssonborgarpolitik fångar upp majoriteten av alla intresserade röster, medan C försöker förnya sig i skuggan av detta. Det är lite som att försöka sälja delikatesser bredvid MacDonalds. Visst får vi de som har tid och specialintresse, men resten tar en ModErat & co - snabbis vid valdagen och kuskar sedan vidare lyckligt ovetande om Centerpartiets smaksensationer. Detta är int emnat som en kritik mot "MacDonalds" utan mot "delikatessbutiken".

Ska vi då lämna Allianssamarbetet? Kanske till och med samregera med S? Nej, det är inte realistiskt idag. Och att stå själva mellan de skapade blocken skulle ge en Judasroll utan like, tror jag. Men ett eget valmanifest till nästa val känns givet, och att den nya partiledaren inte är toklojal mot Alliansen. Med det menar jag att hon/han inte ska agera målvakt för alla dåliga/tråkiga beslut som är Alliansbeslut, och vice versa; släppa fram andra då Centerpartiet är huvudansvariga eller själsliga föräldrar. Visst, det är lite egotrippat, men alternativet är en otydlighet om vad vi uträttar och står för. Det känns lite som när man ska peppa en flitig tjej som aldrig vågar tala upp för sitt värde inför chefen. Det är frustrerande att stå där och själv veta hur mycket hon är värd.
Detta är mitt Centerdilemma nummer 4. I nästa avsnitt, då jag avslutar min personliga serie över de spänningar som utmanar men också definierar vårt parti idag, ska jag försöka sammanfatta vad jag ser i kristallkulan med avsikt på dessa fyra dilemman och partiets framtid. Och förstås relatera det till partiledarvalet.