Skrotad integrationspolitik - kan vi då behålla välfärdssystemen?

Centerpartiets ordförande i Malmö skriver om att vi måste försvara och stödja individer, genom att släppa intergationspolitiken och istället se till att snabbt möta varje enskild invandrare som kommer till Sverige. En hel del av problemen med försöken att integrera nyanlända svenskar, särskilt från utomeuropeiska länder, är att man behandlar dem som "Somalier" eller "Kurder", när de i verkligheten kan ha helt olika behov. Mångfaldspolitiken, där det finns ideer om att tom särskilja lagstiftningen efter kulturell bakgrund (eller införa en muslimsk helgdag), är ett kanske välment men i förlängningen felaktigt sätt att hantera vår demokrati, särskilt om man som jag står för liberala värderingar där kollektivism är förtryck om det tas för långt.
Slutsatsen är dock INTE att vi ska stoppa invandringen eller skapa speciallagstiftning som negativt särbehandlar nyanlända, då gör man samma systemfel. Nej, det som behövs är att undersöka den invandrades behov och förmågor; lider denne av men från krig eller är han/hon tvärtom redo för att klara sig relativts sett på egen hand, vilken utbildning har han/hon, vad kan matchas mot de behov som finns bland företag, osv.
Alternativen är absurda. Tänk om jag, när jag flyttade från säg Jämtland till Västmanland, skulle kategoriseras som "Jämte, arbetslös, konstig dialekt" istället för "Gymnasielärare, kan ta det och det jobbet, erfarenhet av det och det". Ändå har vi under lång tid accepterat att invandrare hanteras så. Jätteknepigt.
Problemet med att förordna denna typ av politik är att den tyvärr kräver ett samhälle med självförtroende, som vet vad det själv är värt så att det kan välkomna andra. Den invandringspolitik som beskrivs ovan kommer angripas från vänstern, som vill behandla invandrarna som kollektiv, och från sverigedemokrater och deras andliga fränder, som vill ha forcerad integration.
Jag brukar tänka ibland på denna fråga när jag ser amerikanska tv-serier. Man kan slås av hur å ena sidan olika etnisk bakgrund skådespelarna har eller spelar, samtidigt som de är så omisskännligt amerikanska. Man skulle kunna hoppas att vi någon gång kommer därhän att var och en i Sverige kan få ha sin egen tro och konstiga ideer i sina huvuden, men att vi kan umgås tillsammans under vissa grundläggande humanistiska och frihetliga värderingar.

Och i Sveriges fall, med en så pass hög tolerans att vi kan kosta på oss att behålla den gemensamma välfärden, den offentliga generositeten på den goda nivå vi har idag. I annat fall hamnar vi i ett val mellan ett påtvingande integrationskrävande och konsensussamhälle med en hög gemensam välfärd (eftersom vi då upplever varandra som lika så delar vi med oss) eller ett mer individualistiskt samhälle med högt i tak, men där då människor i den andre individens olikhet, visserligen lika mycket värd, inte ser samma behov av att staten ska fördela om medel mellan oss på samma nivå.