Om jag nu ska försöka skapa ett mer behärskat anslag på bloggen som ska vara mer trovärdigt i alla läger, så måste det ändå åtföljas av en förankring i mina politiska ställningstaganden. Även om jag från och med nu ska försöka hålla igen lite av krutet i mina inlägg (när det inte finns starka skäl), så kommer jag förstås inte censurera bort mina åsikter. Därför kommer nu en rapport av hur jag ser och tolkar nuläget i Sala ur ett politiskts perspektiv.
Först vill jag säga att det är en fantastisk möjlighet att få chansen att se en kommuns styre innifrån, och det borde nästan vara allmänbildning. Att vara politiker är som X-streme sport korsat med sociala studier. Många av dem jag umgås med inom politiken ser jag dessutom som goda vänner, vilket ger mig mycket varje gång vi träffas. Plus att jag klagar aldrig mer på skolpolitiker i min vardag som gymnasielärare…
Den stora händelsen vid valet i fjol var inte att Alliansen förlorade makten, utan att Salas Bästa kom in i kommunfullmäktige, och inte som ett tvåmandatsparti (som fp,kd,mp,v), utan med 10% av kommunens röster och 5 (av 45) mandat i KF.
Vi i Alliansen har snackat mycket om hur Salas Bästa svek sina väljares förtroende genom att som ett företagarparti gå till vänster, men alla som hade örat mot marken innan valet var knappast förvånade. Jag vet verkligen inte hur mycket som är sant, men mitt bestående intryck är att kärnan i SBÄ aldrig kunnat tänka sig att samregera med Carola, att den politik hon fått personifiera gentemot Sala Torgs ägare, gjorde att de drog igång sitt parti och ritade om den politiska kartan.
De andra, de rödgröna partierna, har egentigen inte så stora skillnader i syn på grunderna i hur Sala ska styras. Här blir jag rimligtvis partisk, men de verkar tendera att i högre grad låta tjänstemännen styra, och att spendera mer pengar på projekt som kulturhuset. Men det som har skavt så illa i opposition, är tecknen på att de demokratiska spelreglerna verkar darra som en effekt av SBÄ är med och rör om i grytan.
Kutym i den demokratiska processen är att föra en öppen debatt under behandling av ärenden, att öppet redovisa sina avsikter i tid, för att ge opposition, media och folk en chans att förhålla sig till processen och ge feedback. På vägen kan sedan de styrande välja att ändra eller korrigera sina idéer, och sedan tar man som majoritet beslut. Men omgivningen har fått säga sitt och fått höra argumenten för det som sker.
Det som händer nu, det som oroar mig med flera är tvåfalt.
1. Det finns en tendens till att beslut tas utan förarbete, att ärenden läggs på sammanträden utan förvarning, att mer och mer utredningar läggs i små grupper, att insynen minskar. Jag har själv funderat varför så få personer med reell makt sitter i KS. Utöver PO Rapp själv är det nykomlingar, tystlåtna och småpartirepresentanter för majoriteten. Var är nämndsordförandena och rävarna? Och var är de som sitter med vågskålarna, herrarna som styr Salas Bästa? Det för mig till punkt två.
2. Här är jag ute på farlig is, eller åtminstone politiskt minerad is, men det är en hel del beslut och minst lika ofta, tillbakadragna beslut, som pekar på en tendens till att centrumhandeln i allmänhet och Sala Torg specifikt, styr många beslut. Det är förstås en hel del skitsnack och spekulation, men några saker är klara.
a) Silvervallen – 260 miljoner som skulle investerats avbröts pga att konkurrensen med Sala Torg mfl skulle hindras. Där kan inga argument få mig att tro annat.
b) Fortsatta utbyggnaden av esplanaden. När Sala Torg fått sina parkeringar är det inte längre intressant att fortsätta. Det är spekulation, men känns ganska trovärdigt.
c) Nya satsningar på Hamre (ovanför järnvägen). Varför får det inte finnas handel där? Åter igen – konkurrens med centrum.
Jag har flera andra exempel, men det glider in på för osäkra argument, så jag lämnar dem därhän. Kontentan är att Salas Bästa aldrig egentligen deltar i debatter, de går inte riktigt att förstå, och deras bevekelsegrunder oroar. Omsättningen på ledamöter i nämnderna är stor, och de som kommer vet man inte vilken roll eller påverkan de har inom sitt parti. De som drog igång partiet är handlingens män, som vet att få saker gjorda i sina företag, men det går inte att driva en kommun på det sättet. När de dessutom sitter på nyckelpositioner både i sin vardag som storföretagare eller anställda i kommunhuset, så blir oron för intressekonflikter svår att bortse från hos omgivningen.
Om Framtid Sala ska fortsätta styra tre år till i Sala, hoppas jag att detta ordnar upp sig, särskilt med tanke på att de nu vill genomföra en omorganisation av de politiska styrelseformerna. Som opposition oroar vi oss för att detta är en förevändning för att koncentrera makten ytterligare till några få styranden. Förändringen kan bli bra och demokratisera styret i Sala, men då måste alla kort ut på bordet, och öppenhet råda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar