Vad gör man med en gemytlig Sverigedemokrat? Mona HADE väl en poäng?

Efter en hel del klurande, vånda och tveksamhet gick jag ut och deklarerade det jag känt sedan länge, att jag aldrig vill hamna i den situationen att ett beslut där jag deltar vilar på ett parti (= SD:s) där rasism är en del av värdegrunden. Att jag hellre lägger ned min röst eller hittar en majoritet som inte är avhängig av dem.Problemen med detta är flera, och jag tänkte vara ärlig och ta upp dem.

1. SD:s representant i Sala, Ragge Jagero, är en relativt sympatisk herre som om jag inte visste hans politiska hemvist skulle se som helt OK. Han röt till i vintras precis i början på ett sätt som förskrämde, men efter dess har det varit bara trevligt och så. Hans parti har inte gjort något avtryck alls egentligen i Sala, så det har egentligen aldrig satts på prov, kontrasten mellan hans person och hans partis politik. Dessutom har partiet inga fler poster än ersättarposten i kommunstyrelsen.
Så, ska jag skärma av mig från honom innan han i ord och handling visat upp en sämre sida? Eftersom min poäng är att alla ska få yttra sig och bli hörda, men däremot är jag inte skyldig att ge dem makt, så börjar luta åt att personen Jagge, utanför möten etc, ska få det bemötande som hans uppträdande förtjänar, och sedan får vi se vad som sker. Jag glömmer inte dock att lokalavdelningen troligtvis slussar pengar till riksorganisationen, där en hel del är betydligt klarare.

2. Många som engagerar sig i SD eller röstar på dem är människor som faktiskt lever i kontakt med baksidorna av ett samhälle med stor rörlighet. Jagge själv är ett ypperligt exempel på detta. När jag satt i valstuga så var det en majoritet av tonårskillarna som hade funderingar kring invandringen och jag hade en känsla att det i bakgrunden lurade tankar kring om SD skulle få deras röst.
Orsakerna till SD:s uppsving - rädsla, utsatthet och övergivenhet – ska tas på fullaste allvar. Det är SD:s lösningar på problemet som jag inte accepterar. Deras ideologi är ett mischmasch av höger och vänsterpolitik som bärs upp av en vilja av att det dumma ska försvinna, av att ”de andra” ska bort. Detta kan jag aldrig acceptera, det är en politik som värderar vissa medmänniskor lägre än andra, och det är därför jag vägrar förlita mig på SD. Att göra som man gör i riksdagen, innebär att man låter SD sitta som en domare och godkänna eller avslå förslag. Det är inte en värdig politik.

Kontentan är att jag grunnar på hur SD ska hanteras lokalt där partipolitiken inte är lika skarp och klar, och min slutsats är väl att lyssna och prata med Ragge, tills han (eventuellt) bekänner färg. Förhoppningsvis kan jag förstå lite mer av vad som driver honom.