tisdag 23 augusti 2011

Rasism är kanske lite som astma eller reumatism?


Årets mångfaldsbarometer från Uppsala universitet berättar att färre svenskar generellt sett hyser extrema flyktingfientliga åsikter i år. Sedan mätningarna började 2005 så har dock unga män med endast grundskola blivit mer fientliga, men nu även ungdomar med endast gymnasieutbildning. Jag undervisar på gymnasiet och det är en miljö där mötena mellan folk med olika bakgrund blir väldigt tydligt, och där ofta vuxna är frånvarande. Vi vuxna hanterar oftast detta genom att antingen genom att hitta fungerande umgängesroller, eller att helt enkelt undvika varandra, men den förmågan och lyxen har oftast inte våra skolungdomar på samma sätt. De rasistiska hemsidorna i Europa har dubblerats på några år, och alla som följer dagstidningar på nätet har sett hur hemska kommentarsforumen kan vara. Undersökningen bekräftar också åter igen att högre utbildning betyder så mycket för en människas personliga utveckling.
På ett näraliggande spår gjorde Roger Haddad(fp) ett utspel Arbogabladet om vikten av att integrera olika former av mottagande och integrering i Västmanland, där en av punkterna är att lära sig svenska genom ett arbete. Det tycker jag är en toppenide, passificering är aldrig bra, och att samtidigt komma in i ett arbete är två flugor i en smäll.
Poängen är, att om man ska förstå de som röstar på SD, så måste man först förstå deras verklighet. För att bota en patient, måste man först lyssna in patienten, undersöka denne, och seddan ställa en diagnos och skriva ut en medicin. Idag är det mer oftast kontakträdsla - som om doktorn skulle ha en skylt på dörren: det är fel att vara sjuk, och om du är det - ta medicin 1A ("ja, den som vi alltid skriver ut").
Rasism är ett sjukdomstecken, och stora insatser krävs för att lindra smärtorna. Jag tror själv att vi i det moderna, globala samhället får lov att acceptera att det kommer finnas en grupp människor som oroar sig och drabbas av effekterna av en ökad örrlighet. Lite som en kronisk, men godartad sjukdom, som vi får leva med livet ut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar