Ofta när debatten kring varg bränner till, som den defintivt gjorde i vintras i Sala, så polariseras debatten till att gälla varghatare och vargkramare. Eftersom Centerpartiet som regel har starka band till land och jakt kommer vi följdaktligen lätt i hatarlägret, vilket skrämmer bort alla som har svårt att relatera till vargfrågorna på basis av personlig erfarenhet (jagar inte/har inte hund eller boskap).
Generellt sett på riksnivå så skildras vargen och vargjakten med en tyngdvikt mot att vargen är "snäll" och jägarna "dumma". Det finns flera aspekter som ofta kommer bort i debatten, som jag gissar har flera skäl. Naturromantik från skribenter som inte vet något om vardagen på landet, och en bristande förmåga hos landsbygdens drabbade att kommunicera problemen som vargen utgör så att andra förstår och kan empatisera med det.
1. Det finns ingen "naturlig spridning" för vargen längre. Det landskap som vi till 99% ser när vi rör oss i naturen är ett kulturlandskap, vilket innebär att det tämjts, odlats och oåterkallerligen förändrats av oss människor. Det går inte att återskapa något "ursprungligt" landskap. Därmed faller argumenten att vargen ska tillbaka till tex mellansverige. Särskilt när den själv inte ens själv vill det! DET är onaturligt.
2. Vargen dödar våra nära och kära. Jag har fått höra historier om hur bekantas kor, får och hundar reagerat när vargen bara rört sig bygden eller dödat. Kor som springer genom elstaket som tokar och tömmer tarmarna i panik, hundar som dödas, hussar och mattar som lider för att deras hundar som behöver rastas nu måste koppla dem fast de bor på landet. Jag skulle nästan vilja köra en kampanj som avbildar dödade hundar och katter i lägenheter, "rivna" av varg, och så skulle vi se hur diskussionen blir. De som drabbas av varg måste våga berätta om sina förluster och sin vardag.
3. Ulf Lundells förevigade "Jag vill bo i öppna landskap..." slår an till något grundläggande i den svenska folksjälen. Men hur hade ni tänkt att vi skulle bevara dem i de blandlandskap som är så vanliga i Sverige? Hur ska vi kunna ha betande djur om vargen river djur på djur?
I slutändan måste vi välja i Sverige vilken typ av natur och landsbygd vi vill ha, man kan inte båda äta kakan och behålla den.
Den rimliga slutsatsen är att vi för det första inte ska plantera in ny varg, och där vargen finns ska landsbygden ges rimliga förutsättningar att hantera detta.
Slutnotis om att verkligheten är aldrig svart och vit. Den enda varg(jaktskvot) som inte skjöts av under vinterns vargjakt var just den i mitt Västmanland. För att sedan köras på av en bil utanför Ransta. Säg där en sorglig och symbolisk slutpunkt för diskussionen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar