Det
ser just nu ut som om Khadaffiregimen faller. Äntligen. Jag är verkligen ingen expert på de inre skeendena som gjort att regim efter regim faller i mellanöstern, men jag följer dem intensivt. Jag är helt säker på att demokrati är grejen och att skapandet av fungerande sådana kommer vara plågsamma och utdragna, med många bakslag. Men demokrati är den enda vägen framåt för hållbara samhällen. De är i samhällen med fungerande rättigheter för människor, och med en stark stat som skyddar men inte kontrollerar sina medborgare, som välstånd ligger.
Syriens brutala regim, som fått fortsätta i många år trots sin "stabilitet" (minns ni Göran Persson och Kina...?), är ett exempel på hur hemskt det kan bli. Men nu verkar i alla fall Libyen ha klarat sig genom nålsögat, ett nålsöga som Sverige spelade en liten del i med sina flygplan. Hoppas Juholt lärt sig något av detta, att sätta inrikespolitiken åt sidan när det gäller större värden? Men han är absolut inte unik där, men i detta fallet tror jag han ångrar sin tveksamhet i början.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar