När jag mfl trackat ner på C:s jämställdhetsgrupp så måste man vara rak och erkänna att det förstås är en perspektivfråga. Om det är *föräldrars* rätt till sina barn som är det centrala så är dagens läge en kollektivistisk kvarleva. Om det istället är *barnens* rätt till (maximal) föräldratid, då är förslaget ett steg i helt fel riktning. Och helt onödigt: redan idag måste den förälder som överlåter sin halva skriva under ett papper innan det är OK.
Det kanske inte var vääärldens bästa ursäkt, men det förklarar iaf olikheterna i perspektiv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar