Detta är en fristående fortsättning på Centerdilemman 1.
Under ytan av konkretare slagord som Centerpartiet använder finns ett par centrala värden som i min mening kan sammanfattas med frihet och solidaritet. Som enskild individ har jag, efter att lagar och grundbegränsningar ”tagit sitt”, ett för mig personligt spektra av hur jag väljer att stödja mina medmänniskor eller prioritera mina egna möjligheter. Kanske lägger jag en slant i börsen på MacDonalds, kanske besöker jag min sjuka mor istället för att se på tennis. Ibland är det en fråga om motsättningar och prioriteringar; vem ska jag prioritera mest. När det gäller politik blir detta ett ännu större problem, eftersom när vi lämnar den enskildes val och istället ska betrakta frågor om frihet och solidaritet på ett kommunalt, regionalt eller större plan, så handlar det oundvikligen om att antingen skapa frihet till priset av att de som inte klarar av att hantera den blir utsatta för sin egen oförmåga, eller att skapa samhällsstyrd solidaritet till priset av att enskilda individers integritet och frihet kringskärs, i vissa fall förtrycks. När man vandrar åt vänster på den politiska skalan har valet förenklats genom att låta solidaritet gå före frihet. Åt andra hållet, där tex CUF, LUF, Piratpartister och Liberaldemokrater är tydliga exempel, är det istället tvärtom individers frihet som är huvudmålet (realtivt) frikopplat från hur det drabbar gemensamt finansierade solidaritetssystem. Centerpartiet har, särskilt efter den förnyelse som skett de senaste 10 åren, satt sig i det utmanande läget att vi gjort dessa potentiella motsatser till grundpelare. Jag själv är ett exempel på detta, där jag i mina frihetssträvanden aldrig kan skaka av mig behovet av att se till att ingen drabbas orättvist (vad det nu innebär…) av en liberalisering eller avreglering. Begreppet socialliberalism, i dess korrekta använding, är troligtvis en beskrivning av lösningen för oss, men begreppet har missbrukats så mycket att användandet av det ses med misstanke från flera håll. Detta är hur som helst mitt Centerdilemma nr 2.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar