Medan kampen mellan Hatt och Annie lär gå till historien som en klassiker i vårt partis utveckling på flera plan, måste man lyfta den tredje participanten, Anders W Jonsson. I en medial värld där motsatser lockar och där Annie och Hatt haft en support och förmåga att nå ut som Anders inte kunnat matcha, måste hans deltagande i partiledarvalet varit en kamp för att bita ihop och gilla läget. Jag såg både Annie och Hatt anlända med medföljare, medan Anders rest runt med sin kappsäck. Han har försökt hitta en bredd i sina argument, men hamnat i skuggan av främst Anna-Karin.
En annan fascinerande aspekt är det faktum att han är man har noterats på ett sätt som jag tror faktiskt bara skulle ha skett om Feministiskt initiativ nominerande en man att leda partiet. I vilket annat riksdagsparti skulle en manlig kandidat stå ut som nästan en avvikelse från normen. Snacka om att illustrera att det är ett långsiktigt arbete med kvinnornas roll och förmåga som är grejen och inte någon kvotering. Praktiskt jämställdhetsarbete C-stylee.
Jag vill i alla fall ge Anders en fet tummen upp och kredit för att han ställde upp, oavsett vad han tjänar på detta har den senaste månadens kamp varit något som skapat respekt hos mig. Kan möjligtvis hans avslutning gemensamt med Annie i Falköping vara en ledtråd om framtiden?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar