Domstolars sexualitet

Som yrkeskår anser man sig oftast ha en intim insikt i vad som är rätt inom sitt arbetsområde, vad ”sanningen” är och därmed också hur omgivningen missförstår denna verklighet. Men det innebär inte att det är sant. Den uppgift som givits till yrkesutövarna finns där för att den efterfrågas, för att det finns förväntningar på den. När inte de förväntningarna infrias, uppstår en dissonans. Ibland är det otydliga, orealistiska eller oefterfrågade krav som ställs, men ibland är det också utförarna som misslyckas. Jag kan från min dubbla erfarenhet som lärare och skolpolitiker erfarenhet av båda sidor av myntet, men det gäller förstås alla yrken. Som tex juridiken.
Våldtäktsmål verkar vara en kontinuerlig källa för spänningar mellan förväntan och utfall, mellan domstolsväsende och allmänhet. Jag bloggade om dubbelmoralen kring att killar våldtar och tjejer har sex, och nu har en domstol vägt in en flickas invandrarbakgrund i en dom. Jag misstänker tyvärr att en del av domstolarnas svårigheter med att undvika kvällstidningsrubriker beror på att samhället i gemen har svårt att bestämma sig hur man ska hantera gränsen mellan sexualitet och övergrepp på den, men exemplen ovan verkar vara fall där själva förmågan till logiskt tänkande(?) inte fungerar, det som borde vara juridikens styrka. Eller är det så att våra lagar är felskrivna?