I diskussionerna på partistämman kring Förnyelseprogram: Hållbar tillväxt i hela landet så var det tidigt uppenbart att Servicegarantin, och frågorna däromkring, skulle bli en het fråga. Ska vattenfallskommuner få behålla vattenkraftspengar? Ska det vara en servicegaranti eller samråd mellan myndigheter? Argumenten kan hårdraget handla om en spänning mellan en vilja att stödja landsbygden och viljan att hitta en balans mellan stöd och egen växtkraft. Ska vi ta det beslut vi önskar, det vi suktar efter, och driva en servicegaranti? Eller ska vi ta ett nyanserat, ”duktigt” beslut och förorda samrådstvång på myndigheter som vill förändra negativt? Den senare punkten förtjänstfullt argumenterat för av Hanna Wagenius och Kerstin Lundgren. De flesta Centerpartiseter skulle väl villa ha mer resurser till de utsatta, de ekonomiskt pressade landsändarna, men den bästa vägen måste vara att hitta en underliggande livskraftig (närings)politik där regionerna frodas genom en styrka som kommer inifrån. Enskilda kommuner kan inte bara se till sin egen överlevnad utan vi måste skapa regioner som är stora nog att kunna råda över sin egen framtid.
Jag tror många Centerombud vid omröstningen suckade längtansfullt efter en servicegaranti men sedan funderade på att rösta (typiskt) Centerpartistisk förnuftigt. Nu verkar det dock som om vi nyss tog beslutet att tvinga myndigheter att vid stora förändringar till samråd om effekterna. Intressant och lite oväntat faktiskt. Bra att vi vågar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar