Jag växte upp i Orrviken och gick i skola med barn från Hara, och blickade ut över Oviksfjällen varje dag. Därför var det med värme i hjärtat och med framtidshopp som jag var nyss förbi disken med lokalproducerat och köpte getost från Oviken och smakade
bröd från Hara. Kerstin Englund (Hara Bröd) stod i disken och jag gick i klass med hennes son. Vi talade om
Eldrimner (som Matlandet Sverige sedan växt ur så att säga), mathantverk och hur tron växer i Jämtland i bygderna på att man har något sppeciellt att erbjuda. Bönder har insett att man visst kan odla brödsäd i Jämtland, och får bättre priser för denna säd, som hon bakar sitt bröd på. Granngården har egna boskap och charkuteri. Osv. Jag plockade på mig en underbar karta över 161 (!) lokalproducenter i Jätmland. En sådan hoppas jag vi har eller tänker skapa i Jämtland. Detta är framtiden för landsbygdens entrepenörer. Ett stort problem finns dock, jag blir så j-a hungrig när jag tänker på det...
På en annan ton läser jag i helgens DI hur en bonde lärt sig hantera börsen och därmed via terminer etc ökar möjligheterna till avkastning för sina grödor och generellt sett klara sig.
Uppenbart är att bondens klassiska förmåga och behov av multitalang fortsatt krävs av landsbygdens befolkning, och det tar jag som ett hoppingivande tecken att den andan lever vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar