Gränsen mellan journalism och politik har väl alltid varit flytande. Fram till Alliansens valseger 2006 så var den kanske skarpast mellan borgerliga politiker och journalistkåren, eftersom det långa socialistiska styret och diskursen gjort att journalister med en vänsterpolitisk agenda kom att osynliggöras av att deras politiska vinklingar samtidigt sågs som norm (av majoriteten).
Idag är situationen mestadels den omvända.
När Anders Borg numera lägger fram en budget, så gör han det (likt Borgerna i Star Trek) med en tyngd och en trovärdighet som gör att oppositionen snarare har att retirerade argumentera mot detaljerna "lite mer här, lite mindre där", än att kunna anföra några egentliga grundläggande skott som kan sänka skeppet. Hans politiska koncept med budgetbalans i alla tider har kommit att ganska allmänt accepteras som sanning vilket gör att han närmar sig journalismens värld, eller åtminstone expertutlåtandets position.
På samma sätt kan journalister med tydligt borgerliga journalister, som tex Johan Ingerö, nu skriva på SvD ledarsida om teman och ämnen som för 10 år sedan definitivt inte skulle varit mainstream. Ledarsidorna har förstås alltid varit politik, men de borgerliga perspektiven är numera legio.
Och när sedan oppositionens revolvermän, Juhol, Waidelich och Ahlin, står där som tomma hylsor och skjuter blankskott, så gör (S) det inte direkt enklare för medierna att kritisera makten, Johan Westerholm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar