Funderar med viss vånda och inre svängningar kring dagens nyheter kring alkoholskatt och hemkört. Och över alkohol och droger rent allmänt.
Skatt ger mer pengar till staten att göra gott. Att beskatta alkoholen för att bla bekosta alkoholskador har en politisk attraktion och känns lite ”rättvist” på något sätt. Att supa är ”dumt”, så då är det OK att det kostar. Eller? Att ordna hemkört så att alkoholmonopolet fortsätter åtnjuta ett folkligt stöd känns mindre direkt, men visst, det argumentet kan man också köra för att hålla nere alkoholskadorna. Realpolitik är typiskt Centerpartiet, eller hur?
Men, man skulle också kunna ta till den liberala storsläggan, rensa de politiska andningsvägarna med ett primalvrål av frihetsrättigheter och individens eget ansvar, och istället säga:
Avskaffa alkoholmonpolet, och normalisera skatten, låt svensken istället ta eget ansvar för sina ovanor. Då slipper vi hålla på med denna eviga dragkamp om småfåniga detaljer som istället privata näringsidkare då kan avgöra betydligt mer naturligt och effektivt.
Men… vad gör vi med effekterna av individernas frihet, om resultatet skulle landa i betydligt högre kostnader för samhället? Ska vi avsolidarisera och istället öka individualiseringen av sjukförsäkringen? Som jag sagt tidigare, ökad liberalism kräver ökad tolerans för att vi ska kunna behålla samma nivå av solidaritet.
Jag vet inte om alla hungriga liberaler är medvetna om och tar ansvar för att de frihetsreformer som de (och jag) ivrar för kommer kräva en hel del mognad av folk om vi inte istället ska avskaffa en hel del av de gemensamma solidaritetssystemen vi har idag. Därav dessa realpolitiska kompromisser (som dessutom förstås beror på samarbetspartnerna) som kanske inte alltid är så lättsmälta i en svartvit världsbild. Men det är det jag gillar med Centern. En blandning av sött och salt, så att säga ;-)
Skatt ger mer pengar till staten att göra gott. Att beskatta alkoholen för att bla bekosta alkoholskador har en politisk attraktion och känns lite ”rättvist” på något sätt. Att supa är ”dumt”, så då är det OK att det kostar. Eller? Att ordna hemkört så att alkoholmonopolet fortsätter åtnjuta ett folkligt stöd känns mindre direkt, men visst, det argumentet kan man också köra för att hålla nere alkoholskadorna. Realpolitik är typiskt Centerpartiet, eller hur?
Men, man skulle också kunna ta till den liberala storsläggan, rensa de politiska andningsvägarna med ett primalvrål av frihetsrättigheter och individens eget ansvar, och istället säga:
Avskaffa alkoholmonpolet, och normalisera skatten, låt svensken istället ta eget ansvar för sina ovanor. Då slipper vi hålla på med denna eviga dragkamp om småfåniga detaljer som istället privata näringsidkare då kan avgöra betydligt mer naturligt och effektivt.
Men… vad gör vi med effekterna av individernas frihet, om resultatet skulle landa i betydligt högre kostnader för samhället? Ska vi avsolidarisera och istället öka individualiseringen av sjukförsäkringen? Som jag sagt tidigare, ökad liberalism kräver ökad tolerans för att vi ska kunna behålla samma nivå av solidaritet.
Jag vet inte om alla hungriga liberaler är medvetna om och tar ansvar för att de frihetsreformer som de (och jag) ivrar för kommer kräva en hel del mognad av folk om vi inte istället ska avskaffa en hel del av de gemensamma solidaritetssystemen vi har idag. Därav dessa realpolitiska kompromisser (som dessutom förstås beror på samarbetspartnerna) som kanske inte alltid är så lättsmälta i en svartvit världsbild. Men det är det jag gillar med Centern. En blandning av sött och salt, så att säga ;-)
Poängen, poängen, appropå rubriken, är att det är betydligt lättare för en politiker, som givit sig in i densamma för att påverka, att förändra, att göra skillnad, att rota i smådetaljer eller drämma till med stora deklarationer, än att bara låta människor vara så mycket som möjligt. Att styra Det Offentliga Skeppet med små, små korrigeringar så att folk kan leva sin vardag så att skutan blir osynlig är ett värde i sig. Racerbåtar eller krigsfartyg må locka, men jag åker helst med en ålandsbåt i politiken. Det är ansvar. (Fan vad det här lät präktigt och tråkigt, suck)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar