Mangadomen - Åsiktsdiktatur eller välment idioti

Ett demokratiskt och liberalt samhälle, som Sverige till exempel, handlar inte om att människor alla är goda, eller sluta tänka "dåliga" tankar, eller blir trevliga mot varandra. Det handlar inte om att alla ska få samma välstånd heller, även om man inom det systemet får den bästa chansen till det som finns på jorden. Demokrati och liberalism handlar om att lägga ner vissa grundläggande spelregler för hur vi interagerar med varandra. Vad vi sedan gör i vår fantasi, vad vi tänker, är vår egen värld.
I Sverige slog nyligen en domstol fast att tecknad pornografi från japan, så kallad manga, skulle betraktas som olaglig ifall den inbegriper barn. Detta kan vid en spontan läsning inte kännas helt fel, men om man tänker efter så är det en mycket farlig sluttning vi är inne på då.
Sverige har i och för sig en väldigt konstig relation till mediet serier, där man i många andra länder placerar seriemediet som konstnärlig uttrycksform tillsammans med andra som litteratur eller videokonst. Här har det historiskt varit något som barn läser, och där tror jag domstolsutfallets resultat delvis vilar. Man föreställer sig barn som läser detta, men det är precis lika olämpligt som att sätta en porrfilm eller en våldspornografisk bok i barnets händer.
Barnpornografiska bilder med verkligt ursprung är en av de värsta företeelser som jag kan komma på, och det sorgliga är att förövarna ofta själva varit brottsoffer, vilket gör samhällets svek dubbelt så hemskt.
Däremot så är tecknade bilder inte mer verkliga än andra fantasier som förmedlas inom tex litteraturen. Precis som människan i alla tider i sin hjärna utforskat det mest förbjudna, så gör vi det idag. Ingan kan ha missat hur populära deckarlitteraturen är idag, särskilt bland kvinnor, med sina massmord,övergrepp och sadistiska inslag. Vad är väl det om inte ett utforskande, en slags säkerhetsventil, som gör att vi lär oss vad vi anser vara rätt och fel?
Om vi förbjuder dessa serier, vad kommer härnäst? Ska vi börja förbjuda annan "obekväm" litteratur. Ecce Homo kanske? Var går gränsen?
Rimligtvis går gränsen definitivt inte vid tecknade serier i alla fall. Och då har jag inte ens gått in på hur forskare och polis ska göra, som kan ha fullt rimliga skäl att hantera dessa företelser.
Om ni vill följa debatten om detta rekommenderar jag starkt Markus "Lake" Berglunds blogg.