Sverigedemokraterna och apartheidflörten

SD har haft sina landsdagar och antagit ett nytt partiprogram där man nu byter beteckning från "demokratiskt nationalistiskt" till "socialkonservativt", vilket vållade en hel debatt. Jag har uttrykt en del insikt för att SD:s intåg i riksdagen innebär att det finns motsättningar i det Svenska samhället, ett demokratiskt underskott där en del medborgare inte blir hörda, men samtidigt är SD som parti inte svaret på frågan. Det blir uppenbart igen när man i det nya partiprogrammet kan läsa om en fortsatt vilja att dela upp samhällets medborgare i olika klasser beroende på bakgrund a la apartheid. Detta är helt oacceptabelt, och vad än Jimmie Åkesson säger om det, så står det i svart på vitt i deras partiprogram. Resten är snömos från hans sida. Detta är ingen seger för partiledningen, det är ytterligare ett tecken på att partiets rötter är i ett rasistiskt parti. Att "tvätta ur" det kommer bli svårt. Medlemmar som hoppat på tåget under 2000-talet får gärna hävda att detta är det gamla partiet som man ny lämnat, men SD har aldrig gjort upp på allvar med sitt unkna förflutna utan snarare trappat ner hur man uttrycker det. Det är ett parti med en värdemässig kontinuitet som för bara 20 år sedan var ett öppet rasistiskt parti. Det är svårt att smälta oavsett hur "trevliga" man är idag. Om man aldrig tar avstånd från ett brott har man heller inte ändrat sig på allvar. Det nya partiprogrammet visar på att man både vill behålla de klassiska "invandrarkritiska" (fint ord för rasistiska) åsikterna samtidigt som man vill ha mer makt. Dags att bestämma sig.