söndag 19 juni 2011

Landsbygden existerar bara i våra hjärnor

Låt mig få förklara vad det, särskilt inom en Centerpartistisk ram, annorlunda påståendet handlar om. Det talas hela tiden om att
a) Centerpartiet måste förnya sig, profilera sig och bli "relevant" för väljarna
b) Centerpartiet är slitet mellan den traditionella, folkrörelsedrivna, landsbygdsbundna, vänsterfalangen och den förnyande, bloggande, liberala, storstadshögern.
Inom samma diskurs målas bilden upp av ett VAL måste göras, där det ena väljs bort. Den liberala sidan ogillas extern av vänstern och SD (särskilt SD) som känner en saknad av landsbygdens och solidaritetens parti i Alliansarbetet. Den traditionella bondevänstern ger utslag hos (främst) unga centerpartister och frihetstänkare som sett partiet plocka röster framgångsrikt av M i storstadskommuner som Lidingö.
I detta sammanhang blir valet av ny partiledare ett omöjligt val. Välj Annie eller Magnus Andersson för liberal förnyelse, men förlora landsbygden. Välj Eskil Erlandsson eller Lena Ek för trygghet men se en förlorad chans att ta upp kampen med mp, fp och M om de unga väljarna, och en potentiell återvändsgränd.
Allt detta är FEL,FEL,FEL.
Det var nämligen länge sedan den absoluta majoriteten av landsbygden och landsbygdsorterna var en distinkt del skiljd från det centrala, sedan småorter som mitt Ransta var fyllda med människor som definerade sig som bönder och staden var något på avstånd man besökte då och då. Idag pendlar många av oss 5, 10, 20 mil varje dag, dialekterna dör ut för allt vi hör via skola och media är på en eller annan form av rikssvenska, vi identifierar oss mer via våra intressen (delade med avlägsna individer via sociala nätverk) än genom vårat geografiska hemhörighet. Det som istället är relevant idag är kvaliteten på servicen där vi bor och möjligheterna att pendla, men i dessa frågeställningar kan vi ha mer gemensamt med förorten i staden än med grannen som arbetar hemifrån. Därför kan och måste vi i Centerpartiet förstå att frihets- och solidaritetsfrågorna är universiella (nåja, landsgemensamma) frågeställningar som har relevanta svar för alla svenskar.
  1. Vilken service ska jag och du ha rätt till där vi bor?
  2. Vilka rättigheter och skyldigheter mot miljön har jag?
  3. Vad ska jag som individ få ansvara för/ha rätt till själv och vad ska samhället finnas där för/bestämma över?
  4. Vilka medborgare har samhället en skyldighet att ställa upp för, när de själva inte klarar av det?
I spänningen mellan solidaritet och frihet finns Centerpartiets framtid. Gör det inte lätt för partiet utan försök förena de två strävandena.

2 kommentarer:

  1. Hej Mikael!

    Jag tycker du har helt rätt. Det är längesen dieselskatten för tunga fordon var viktigare än valfrihet i barnomsorgen för för de flesta av grannarna hemma i Segersta. På samma sätt är jag övertygad om att de flesta Solnabor är intresserade av att alla i hela Sverige har rätt till grundläggande service.

    Det är också i mångt och mycket varför jag utelämnade den konflikten, för den är konstlad och en uppblåst av socialdemokrater och journalister son försökte vända Mauds hemdistrikt mot henne.

    Med det inte sagt att jag vill se en grön frihetsrörelse för Centerpartiet. Jag är dockp mycket tveksam till om den är viktigare i storstan än på landsbygd. Så utan att på något sätt vara en kandidat blir jag lite ledsen över att du betraktar mig som någn för storstan... Även om du pekar på tankefelet så tycker jag det var viktig att påpeka.

    Allt gott!

    SvaraRadera
  2. När det gäller människors vardag och solidaritet, angående Segersta och Solna, så menar jag att vi ska försöka tala med samma röst både i centrum och perferi. Alla människor har en upplevelse i sin vardag av avstånd till något som de vill vara närmre till. Visst ska vi sedan färga in det lokalt, men på riksnivå måste vi kommunicera ett enhetligt budskap. Jag i Sala har samma behov som Solnabon av bra kommunikationer, Solnabon kanske istället känner en ensamhet som delas av Salabon - där vi kan kommunicera vikten av föreningslivet och det ideella för möten mellan människor. Du får ursäkta om din extremt välbalanserade artikel fick agera storstadsexempel. Jag ville absolut länka den, men begick det tankefel jag talar mot själv... För att försvara den traditionella landsbygdscentern måste vi slåss för den på ett rovärdigt sätt, utan att överge den. Att 40% av lantbrukarna röstar på oss är för mig en så LÅG siffra att det står klart att vi inte längre är deras parti. Men de som känner ett geografiskt utanförskap måste vi representera. Jag vågar påstå att vi ligger varandra pretty close i ide om framtiden. Tack för ditt svar, Magnus. OCh varför inte kandidat? Inte omöjligt säger jag, det är väl mest att du saknar riksdagsplats som är ett problem.

    SvaraRadera