Detta är ett inlägg från mig i rollen som gymnasielärare i Västerås. Igår fick jag höra att ingångslönerna höjts på gymnasiet till 23 500 kr. Trevligt för dem, men samtidigt har man inte justerat upp kollegornas löner vilket innebär att jag nu har fått mindre än 2000 kr för 10 års engagemang och erfarenhetsutveckling i Västerås, eller med andra ord mindre än 200 kr per år. På vilket sätt ska detta locka mig att utveckla min undervisning, att satsa det där lilla extra på mina elever, att lyssna av min arbetsgivare för att försöka göra ett extra bra jobb? Hur ska Sveriges utbildning nå "Excellence" när de som ska utföra det får noll incitament att excellera? Det hemska är att vi lärare som kollektiv fortsätter lägga ner själ och hjärta i undervisningen ändå, men årets lågpunkt ska inte behöva vara då de nya lönerna kommer!Mikael Jonsson, Gymnasielärare i Västerås, 10 års yrkeserfarenhet, högskoleexamen med ett extra ämnes behörighet, 4,5 + 1,5 = 6 års studier.
PS Läs gärna mer om västeråsalliansens kritik mot gymnasiets situation här. DS
Jag vet precis vad du pratar om!
SvaraRaderaOch skandalen över hur lärare, fritidspedagoger (mitt yrke) och förskolelärare behandlas både psykiskt,fysiskt och lönemässigt är en skandal som håller på att rinna över..
Jag har ca 6.5 års eftergymnasial utbildning däribland min yrkesutbildning men jag har även 118p på universitet i spännande och viktiga ämnen som antropologi, idéhistoria, religionshistoria, teater- och dansvetenskap.
Det berikar barnen att ha en fröken som är så välutbildad - men inte..
Ingenting av det såg man i lönekuvertet..
Vår kommun håller dessutom lönerna nere, i vissa fall ligger vi flera tusen under andra kommuner för samma yrke.
När ska vi ta strid?
I Västerås försöker man, vi strejkade i maj, och ska ut i höst igen. Rösta med fötterna är en annan svårare variant. Att klaga hos sina folkvalda en tredje. ;-)
SvaraRadera