Insändare: Skola är de(c)entralisering och kvalitetskontroll

Nu när jag avgått som oppositionsledare från skolnämnden tar jag chansen att slänga iväg en samlad reflektion över vad jag anser är en naturlig Centerpartistisk skolpolitik för hela landet. Jag spinner mycket på det jag redan skrivit i bloggen under det senaste året, det mesta sammanfattat under fliken Skola ovan. Jag tycker vi egentligen borde ha det ganska enkelt att profilera oss med vår skolpolitik på riksplanet. Lokalt gör vi vad vi kan, men med en centralt sammanhållen och profilerad hållning skulle vi också få mer betalt för det.

Skola är de(c)entralisering och kvalitetskontroll
Det är egentligen ganska enkelt hur Centerpartiets skolpolitik ska se ut. Mitt parti står för decentralisering med en liten men stark stat. Det är det parti som tror mest på människors inneboende kraft, en kraft som samhällets solidaritetssystem har som uppgift att väcka, frigöra och kanalisera oavsett social eller geografisk hemmahörighet. Vi tror varken att det offentliga eller det privata är lösningen för sig, utan det är människors egna val och engagemang som är det centrala oavsett vilket grupp man tillhör.
Som lärare kan jag ofta svikta i tron på att kommunerna klarar av att sköta om det värdefullaste vi har, våra barn och deras personliga utveckling, men det som sviker är staten som inte ger nog med stöd och kontroll till de som ska förverkliga landets utbildningspolitik.
Som engagerad i skolan sedan lång tid tillbaka har jag sett hur man centralt format skolan utan att vakta landsbygdens unika behov och möjligheter. De nya skollagarna är ett tydligt exempel. Små byskolor ska nu ha två chefer (för förskola och skola) och de ska hitta behöriga lärare på skolor där man har svårt nog att få dem alls. När gymnasiereformen sjösattes drar man bort medel därför att man ska kunna fylla fler fulla klasser. Hur ska detta ske i tex Sala när man som regel aldrig haft fulla klasser? Det interkommunala stödet är en historia för sig som fungerar som en strypsnara för varje elev som lämnar småkommunerna för storstaden.
Se till att varje elev kan få sin röst hörd genom besök av skolinspektionen var tredje år. Kvalitetsgranska varje förändring från staten ur ett småskale- och landsbygdsperspektiv. Forma ett starta-eget-bidrag till föräldrar och ideella alternativ som vill starta egna skolor. Öppna skolans dörrar till lokalsamhället och skapa mening för eleverna genom det som finns och görs i deras egen närhet. En skola är inte bara en kateder och ett klassrum, den är början på ett livsprojekt. Lyft mer barnens styrkor än att rädas deras svagheter.
Mikael Jonsson(C), fd oppositionsledare i skolnämnden i Sala