Forskare och politik

Jag har under 2010-2011 via Lärarlyftet fått chansen att läsa upp en behörighet att undervisa i Geografi via A,B och C-kurserna på Uppsala universitet. Det var en fantastisk möjlighet och det var också min första verkliga kontakt med studier i ett samhällsvetenskapligt ämne (även om geografi till hälften är naturvetenskapligt). Som aktiv ett par år som Centerpartist kunde jag inte låta bli att notera (mild formulering) att det ibland fanns perspektiv (...) som jag upplevde som politiska/politiserade. Jag vet att det delvis berodde på min ovana att skilja på vardagsbetydelse och vetenskaplig innebörd (marxism tex kan vara något helt OK och odramatiskt. Om jag förstod rätt), men jag fick också en känsla att det ibland fanns diskurser där åsikter och kunskap samspelade. Jag menar givetvis inte här att det pågick partisk vetenskapsarbete, utan mer att man under diskussioner ibland hade svårt att inse att ens egna ooch andras slutsatser från den hade politisk relevans och tolkningsutrymme. Därmed kunde extern nytta av forskningen få minskad betydelse. Typ.
Det var intressant och tankeväckande och fick mig att se på den akademiska världen med nya ögon. Jag hade nog (som naturvetare dessutom) idealiserat den akademiska världen, och sett den som skild från vardagens subjektivare avvägningar, men forskare är förstås också människor. Att forska är dessutom att fördjupa sig i något man är intresserad av, så det är egentligen rätt självklart att ens åsikter kan ta avstamp i en forskning. Nyckelfrågan är förstås hur de två samspelar. Jag menar givetvis inte här att det pågick partisk vetenskapsarbete, utan mer att man under diskussioner ibland hade svårt att inse att ens egna ooch andras slutsatser från den hade politisk relevans och tolkningsutrymme. Därmed kunde extern nytta av forskningen få minskad betydelse. Typ.
Det var hur som helst en högst relevant fråga nu när jag själv ska fördjupa mig i forskarskolan i Geografi som startar efter nyår i Uppsala. Visserligen är mitt preliminära område generellt sett naturvetenskapligt, men det känns som en hyggligare väg att först ha varit politiker för att sedan forska än tvärtom. Eller så finns risken att anklagas för att ens fritidsintresse påverkar ens arbete, så rumpan är väl bak hur man än vänder sig.
OK. En lång inledning, men här är poängen. Jag fick häromdagen ta del av forskning som är c:a två år gammal nu där man undersökt de politiska sympatierna hos en stor mängd svarande inom den akademiska världen samhällsvetenskapliga discipliner. Det gav högst intressanta resultat som jag missade hade tagits upp i SvD redan.
Först på blogginlägget kan vi konstatera att blockmässigt är fördelningen ungefär som vid valet 2010,
men det är när vi rotar i detaljerna som det blir intreesant:

Det mest iögonfallande är den stora andelen Folkpartister, i vissa discipliner  uppåt 30%. Visserligen kan detta ha rent krassa orsaker i att FP parkerat sig i fem år på utbildningsdepartementen, men kanppast till den grad som sympatierna visar.
Sedan kan man observera att sociologer till 23,6% är vänsterpartister. Inom genusforskningen skulle en tredjedel rösta på ett alternativ utanför riksdagen, Feministiskt initiativ. I det fallet är det intressant att notera att 18% av dem inte ser något politiskt alternativ värt att rösta på.
Sist måste jag notera att, precis som andra gjort före mig inom Centerpartiet, att det är väldigt få akademiker med sympatier inom den akademiska världen. Det är ingen nyhet, och har helt naturliga orsaker. Här kan man se att C och FP har grundläggande skillnader i sin sammansättning appropå ett eventuellt sammangående. Jag ser inte det som en nödvändighet att andelen ska öka, Centerns styrka har alltid varit i förmågan att kunna hantera det konkreta och få det att fungera, inte teoretiska resonemang. En liberalism som är rotad i empiri och vardagspussel är att föredra framför människofrånvända hypoteser. Däremot kan jag fundera över vad som kommer ske om Centern skulle lyckas med sin storstadsrekrytering. En del av den går ut på att locka högerväljare som vill ha mer högeridealistisk politik, detta kommer kräva/locka mer teoretiker.

Källa:
Berggren, Niclas, Jordahl, Henrik och Stern, Charlotta (2009). "The Political Opinions of Swedish Social Scientists." Finnish Economic Papers, 22(2): 75-88.