Jag har ofta interndialoger med mig själv när jag är ute och löper och morgonens 6,6 km resulterade i följande insändare till Sala Allehanda:Flagga för ett solidariskt och öppet Sverige!
På nationaldagen kommer jag flagga, och jag uppmanar alla som gör detsamma att ställa sig själva frågan vad ni flaggar för. Jag hissar de gulblå färgerna för de öppna landskapen och blåbärsskogarna, för jämställdheten och det sociala kapitalet vi har, för tryggheten av 200 år utan krig och för öppenheten mellan medmänniskor.
Jag vill sträcka ut en hand till socialdemokratin som under förra århundrade lyfte upp en arbetarklass till dagens breda medelklass. Mycket av socialdemokratins problem ligger i eran framgång. Att borgerligheten skördat framgångarberor på att folk vågar ta steget och satsa i ett samhälle där trots allt de allra flesta har ett skyddsnät som större delen av världen saknar. Bortanför vardagens käbblande politiker emellan ligger skillnaderna snarare i hur vi ska utveckla trygghetssystemen än i att vi ska bevara dem eller inte. Låt oss flagga tillsammans.
Jag kommer dock aldrig flagga tillsammans med en Sverigedemokrat. Ni står för en nationalism som inte har något av värde gemensamt med min nationalism, och ni ska inte få ta ifrån mig den stolthet jag känner över mina värderingar. Ni till vänster som röstade på SD, svek solidaritetstanken och ni till höger som röstade på SD svek det borgerliga frihetsidealet och öppenheten för förändring. Lösningarna ligger inte i avståndstagande utan i dialog. Era företrädare i kommunfullmäktige har inte sagt ett enda ord än efter valet förra året.
På måndag uppmanar jag alla som värderar Sverige och svenskarna för deras värderingar och inte deras ursprung att göra mig sällskap i flaggandet. Må vi ska aldrig förlora den gemenskap och framåtanda som vi har. Leve Sverige!
Mikael Jonsson, stolt svensk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar