Vänsterpartiet: ett steg framåt och två bakåt

Jag noterar från helgens beslut på Vänsterpartiets kongress att valet av Jonas Sjöstedt antagligen kommer vara ett plus för Vänsterpartiet, och för besvikna (S)-väljare kommer nu partibyte kanske bli möjligare. Några miljövänner som vill vara säkra att det är en röst på vänstern kommer kanske också lockas över.
Däremot är besluten om att förbjuda bemanningsföretag och arbeta för sextimmarsvecka helt orealistiska i dagens (om)värld. Framgången för den första beror förstås på Sveriges hårda turordnings- och anställningsregeler (särskilt mot unga), så om man är villig att helt luckra upp dem kan det kanske gå, men jag misstänker att så inte är fallet. Att sänka arbetsveckan till sex timmar per dag är helt orealistiskt när försörjningsbördan (total befolkning/sysselsatta) förväntas öka markant pga fler pensionärer i framtiden. Och med ökande "världssolidaritet" (borde vara en profilfråga för V) kan vi snarare räkna med att vi i framtiden kommer få göra mer själva av det som U-länderna gör billigt åt oss idag.