Det är en tillspetsad formulering som nämnts i hur effekterna kan bli när diagnoser som ADHD kombineras med en stat som blivit tydligare med kraven på skolornas resultat i Sverige. Själva citatet, från
Ekonomistas intressanta artikel i ämnet, är egentligen hämtad från USA där man har en ordentlig forskning på området. Bland annat barn från fattiga familjer får oftare diagnosen än vad som kan hänföras till "normala" skäl. Diskussionen blev aktuell i Sverige efter att DN:s Nathan Shachar
klankade ner på "psykiatrin och dess mjölkko ADD och ADHD". Reaktionerna har varit
starka och
mestadels kritiska. Jag håller dock med, från det jag sett i skolans värld, att diagnoserna kan få negativa sidoeffekter. Har varit med om elever som efter en diagnos trott att det innebär att nu kan man luta sig tillbaka och slöa resten av skolgången. Tvärtom - nu måste man jobba dubbelt. Sedan är det skolans uppgift att se till att man med sina speciella behov kan göra det.
Det är just dubbelt man måste arbeta när man väl fått diagnosen. Som att det räcker att få diagnos och därmed luta sig tillbaka. Vad människor behöver med dessa diagnoser är rutin, ordning och regler. Då måste skolan verkligen arbeta för att alla barn får bra undervisning och lugn och ro.
SvaraRaderaHåller med helt. Då är den rådande paradigmet med mycket eget arbete inte alls så lyckat om det inte kombineras med mer lärarresurser.
SvaraRadera