Jag ska försöka sammanfatta kort det jag reflekterat över under hösten med avsikt på partidriven och -bunden liberalism.
Under de senaste 20 åren har vi sett två (initialt) liberala rörelser formas och mynna ut i partier, miljöpartiet och feministiskt iniativ. Från att ha startat blockoberoende i någon slags mitt, så har de båda färdats åt vänster. Kanske var det med deras grundanslag, särskilt Fi's, naturligt, men det var också feghet från höger som hjälpte till. Rädslan för att försöka forma om de två rörelserna på allvar om man samtidigt måste riskera att förlora något verkar ha varit för stor. Nu har Centern i sina bästa stunder fångat upp en del av mp's "gräsrotsfrihetsföretagarstuk", och även en del av feminsimen, men tittar man på senaste valet så är det uppenbart att mycket gått förlorat.
Den mycket intressanta diskussion (ett måsteläsande) som avhandlas i Liberal Debatt om ett sammangående av C och FP, känns mer som en respons på en hotande 4%-spärr än en reell vilja att ta det liberala steget fullt ut. Pepparpeppar, men känslan av en klump i magen innefinner sig när jag efter att ha läst alla artiklarna klickar mig vidare till Liberaldemokraters bloggar och hemsida. Där är inte utgångspunkten att se hur man kan kompromissa in en extra "sittplats" i partiprogrammet för ökenvandrande liberaler, där råder den rodenröda verklighet som bara ett (i sig själv) nykärt enfrågeparti kan ha. Rätt som det är sitter vi där med ett Liberaldemokratiskt parti (de samlar namnunderskrifter nu) som tar 1-2% i nästa val, eventuellt mer om de kan fånga upp Piratpartiet i sin egen bredare politiska agenda, och vips så är C ute ur riksdagen. Samtidigt som partiet och FP blöds på de liberaler som nu ser en realistisk möjlighet att faktiskt driva oberoende, liberal politik.
Jag tror fast på att det går att forma om Centerpartiet mot ett liberalt parti utan att överge landsbygden. Det gäller att koppla samman begreppen Nära-Frihet-Liberalism och visa på bilden av hur man i stad OCH land behöver dessa och hur de hänger ihop. Frihet att kunna leva på landet, att driva sin egen firma, att välja sitt liv, att respektera andras.
Om vi inte klarar detta, så kommer nya partier fortsätta blöda ut liberalerna, eller SD/M ta övergivna landsbygdsväljare. Och den framtiden önskar vi varken Centern, Alliansen eller (i SD's fall) Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar