måndag 7 februari 2011

Lena Sommerstad fattar inte poängen


När PJ Anders Linder i SvD dagbladet avslutar sin serie om borgerlighetens framtid och förnyelse, så satt jag där iaf och reflekterade en lång stund över vilka slutsatser jag kan dra av det som tagits upp, både för mitt Centerparti, men också för Alliansen som helhet och för det framtida politiska landskapet. När vi går till val om knappt fyra år så är det efter åtta år där de borgerliga blivit stadsbärande och där socialdemokraterna, om de lyckats rycka upp sig, antingen för förstå gången på flera decennier verkligen kan vara trovärdiga i sin underdogroll eller genom en rörelse mot mitten och förnyelse på allvar utmanar högern om makten.
Om man följer den frustrerade debatt som råder bland många sossar idag, så verkar de som en boxare nere för räkning, som frenetiskt försöker peppa sig själv med gamla slitna slogans, för att orka ställa sig upp igen.

Jag läser en av de presumptiva kandidaterna, Lena Sommerstads, kommentar och analys av PJ:s slutartikel, och ser samma problem där. Hon försöker klistra på en klasskampsetikett och domedagsprofetia på honom, men där missar hon poängen.
Sverige har en av världens jämnaste inkomstkurvor, men hon säger:

Problemet är att borgerligheten än idag – precis som Linder visar – formerar sin världsbild kring idén om den egna dygden och den egna överlägsenheten. Den ojämlika inkomstfördelning som vi idag har i världen


För att rättfärdiga statlig styrning och bidragskultur försöker hon få det till att borgerligheten gorde revolution:

Men varför krävdes det då någonsin en borgerlig revolution, som gav borgarklassen de strukturer av näringsfrihet och äganderätt som gjorde deras resa mot välståndet möjlig?


Men det var genom just egna iniativ och systematiska strävande som det lyckades. Precis som individerna idag väljer bort socialdemokratin för att de, som de ser ut idag, tjänat ut sitt syfte.
Hon menar på att borgerligheten bara vill gynna "sig själva":

En borgerlighet som inför dessa utmaningar inte förmår annat än att med inskränkt självgodhet drömma sig tillbaka till det borgerliga genombrottet och idén att de egna friheterna och privilegierna är samhällets mål har inte mycket att tillföra till modern politik.


Jag hoppas innerligt att detta bara är Lena som ger brösttoner för fånga den lilla chans hon har till partiledarskapet. Om de inte känner Sveriges väljare bättre än så, ligger (S) fortsatt illa till. En absolut majoritet av svenskarna definierar sig som medelklass idag och "de egna privilegierna" är inget annat än var mans rättigheter att se sitt eget slit ge utdelning. Självklart finns det problem, men den retorik som (S) använder av sig har passerat bäst före datum. Den känns unken och frånstötande.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar