Debatten om de relativa måtten som används i tex den nyligen publicerade rapporten från Rädda Barnen svallar högt. För den som söker förstå detta kan jag rekommendera Ola Bergs svit av inlägg 1, 2, 3 starkt. Johan Ingerö får inte heller missas. Han är en skatt, han har en fyllighet, ett djup, i sitt högerhjärta som saknar motstycke. Om man ibland kan känna sig lite vilsen och det känns lite jobbigt att ens sida utmålas som en egoistisk bad guy hela tiden av "svartmålarsidan" (det enda de mäktar med), så är det som att komma hem när man läser hans artikler. För lite andra vinklar, noterar jag att infamösa Monica Green (ni vet, hon med syskonsex och smarta telefoner till hemlösa) ställer en interpellation till Anders Borg i ämnet.
Noterar också regeringens promemoria om stärkta rättigheter för barns rätt till vård och sociala insatser och att Västmanlands ungdomar allmänt trivs med sina liv. Kanske inte allt är fördjävligt då? Min personliga åsikt är att det är de försvarslösa, de psykiskt handikappade eller drabbade, brottsoffren, osv, som borde få ett extra fokus, extra bidrag, extra vård. De vars röst inte kan göra sig hörd, de som inte kan ta debatten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar