Idag skickar jag in min svar på Eric Fylkesons replik om kulturhus. Som vanligt så är det en grupp lokala profiler som vill efterlämna ett monument till eftervärlden. Lilla Salas småföretagare inom nöjesbranschen ska slås på fingrarna och istället ska kommunala medel för oöverskådelig tid framöver bekosta Erics behov så att han inte behöver ta tåget på 30 minuter till Uppsala eller Västerås, eller Gud benåde, en timmes färd till Sveriges huvudstad. När ska man förstå att varje liten kommun inte kan eller ska ha samma anläggningspark som storstäderna? Suck. Inlägget ser du nedan:
Salas musikliv lever i högsta grad
Svar på Eric Fylkesons inlägg i SA 31/1. Först vill jag säga återgälda dina vänliga ord med att du är som en Red Bull i det politiska arbetet och en tacksam debattpartner. Som allierad till Gunnar Forsgren mfl så förstår jag din vilja att försvara deras tystnad, men dina resonemang har några luckor. I grunden handlar det om den klassiska misstaget att se kommunen som en förlängning av sina egna intressen och att viss kultur som finkultur, mer värd än den kultur som vanligt folk är beredd spendera pengar på. För konstigt nog är det oftast inte det LAN-arrangemang, disco på Statt eller headbangande hårdrockare som avses när kulturprofiler tar ton för kulturen. Istället ska kommunens pengar spenderas på kostsamma lokaler utan hänsyn till att jazz redan visas på Nya Stadsträdgårdens restaurang (den 6/2) eller att The Refreshments spelar på Rockland (den 11 /2). Genom att skapa offentligt bekostade lokaler undergrävs de initiativ av kommunens försörjare, företagarna, som byggs med eget slit skapar ett leverne för sig själva och sina anställda. Istället tas, som Andreas Österberg påpekar i SA 9/2, våra beskattade pengar från vård, skola och omsorg till lokaler som ska stå som kostsamma minnesmärken över finkulturens försvarare. Det finns redan dyrbara konserthus i Västerås och Uppsala. Boka en biljett där, och låt dem betala för kalaset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar