Eskil for President (och Annie som krigarprinsessa)

Nu när Centerpartiet ligger och snosar på bottenresultat på 3,6% och allmänt snosar på riksdagsgränsen, så kan det vara värt att spekulera i vem som skulle ta över efter Maud om hon väljer att gå vidare.
Som den optimistliberal jag är så har Annie Johansson varit ett givet val, och hon är en favorit bland många aktiva Centerpartister uti i landet. Själv vill Maud troligtvis ha vännen Anna-Karin Hatt, och hon "groomas" för posten med sin ministerplats, men där är Maud ganska ensam tror jag.
Jag har ändrat åsikt. Jag tror mer och mer på att Eskil skulle kunna vara en rövare som skulle kunna gå hem. Say what, säger nog flera nu, men låt mig få förklara. Annie Johansson står som en starkt lysande fana för det "nya", storstadsvänliga, nyliberala Centerpartiet, men med henne på posten så riskerar vi att stöta bort många av våra trogna kärntrupper som inte alls känner igen sig i storstadskramandet, och en del av de som röstat på Centerpartiet för att vi är en garant för att landsbygdsfrågorna förs fram.
Tänk taktiskt istället och låt Eskil ta partilederskapet och det vardagliga slitet som Maud nu belamrats med i näringsdepartementet, och låt Annie få friare händer att från en vice partiledarpost driva Centerns frågor. Eskil skulle kunna bli något av en antihjälte, en modern Thorbjörn Feldin, som med klassiker som hans försök att nyansera tidelag eller rädda miljön.
Ge det en chans, låt Eskil och Annie smälta in, den snälle kungen och Annie som en Centerpartistisk Jeanne D'arc.