Ja minns fortfarande hru jag hajade till av glädje och wow-känsla när jag hörde och såg att Carl Bildt utsetts till sveriges utrikesminister för drygt fyra år sedan. Min respekt för Fredrik Rheinfelt ökade markant också, det är inte kanske så många som minns det ida, men då vara det ett ganska modigt drag av en för folket okänd statsminister att sätta sin karaktärsstarke föregångare Carl Bildt på en så synlig post. Men trippeln Rheinfelt-Bildt-Borg är idag given och en stark orsak till Moderaternas starka poistion. Carl Bildt har en personlighet som gör att han till och med kommer undan med att pusha sig själv, han gör det med en sådan integritet och självklarhet. När vi ändå talar utrikespolitik så ska jag för balansens skull framhäva ett relativt nyanserat inlägg från Pierre Schori i magasinet Neo, där han talar om att det inte är så enkelt alltid att bara fördöma alla skurkar och diktatorer ute i världen. Det handlar i grunden om en avvägning mellan mål och medel. Cynikern väljer medel efter målen han vill nå, den naive målen efter vilka medel den är beredd använda, realisten anpassar sig efter båda. En del liberaler går lätt i samma fälla som vi kritiserar vänsterpartiet för, att inte se världen för den är. Att vara extremt liberal går ut över humanismen.
Det är annars det jag gillar med Centerpartiet när det är som bäst; viljan att förbättra med båda fötterna fast på marken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar