Jag var där! Dvs jag lyssnade på P1 då Mona i direktsändning meddelade att hon avgår som partiledare vid den extrainsatta kongressen till våren, och lämnar sin riksdagsplats. Läs om det på DN, SvD, Expressen eller Aftonbladet. Måste säga att den känsla som infinner sig mest inte är skadeglädje eller något sådant negativt utan lättnad över att det är över. Öven för någon som generellt sett är emot vad vänstern står för idag, så har det varit uppenbart att det kaos som rått senaste veckan skulle eskalera till Mona gav upp. Bättre att hon accepterar faktum, vilket hon gjorde på ett exemplariskt sätt i sitt tal till journalisterna, än att debatten går över i en än fulare och destruktivare fas. Jag vill åter igen hävda att hon föll för en form av glastak. Få se vad eftermälet blir för henne och Maud (när hon nu är färdig) med avsikt på detta.
Det hör till ironin att jag i huvudet satt och putsade på ett inlägg om oddsen för hennes efterträdare på Ladbrokes och Unibet efter att ha läst om det på Makthavare.se.
Nu lär de oddsen snabbt förändras när hennes avgång är ett faktum, men det var en rolig bekräftelse att se att Sven-Erik Österberg är det populäraste namnet om man väger samman de två. Jag har nämligen gått och sagt till folk i flera veckor att jag tror han kan komma att ta över. AV rent krassa skäl ; han är en vit man med lugn framtoning, med en harmonisk dialekt och som inte stöter sig i framtoningen med folk. Monas motsats på flera sätt.
Relevant eller rättvist? Nix. Kan det locka många från mitten/höger + gubbar som gått till vänster? Japp. Time will tell. Jag tror att även Anders Lago har en liknande möjlighet om man vill slå an en mer storstadton och på allvar ta upp kampen om Stockholm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar