Radiobilspolitik - Min version av "Alla ska med"

Socialdemokraternas valaffisch från förlustvalet 2006 är en klassiker, oavsett hur det gick där. Den beskriver så väl kärnan av det som är bra och inte lika bra med socialdemokratin. Å ena sidan styrkan i att alla ska ses och ges en plats i samhället. Ett vårdande ideal. Å andra sidan (vilket bilden gör tydligt) att alla i grunden ska åka åt samma håll, på samma sätt, dela ideal, osv.
Som en fortsättning på mitt inlägg om socialliberalism tidigare idag, lanserar jag här en liknelse som kom till mig som en följd av mitt senaste besök på Parkens Zoo i Eskilstuna: Radiobilspolitik och frågan om åkband eller inte åkband.
Först en bakgrund. När man besöker Parkens Zoo kan man i entren välja att lösa åkband till tivolit (gratis åka hela dagen) eller köpa enskilda åkkuponger (1-3 gå åt per aktivitet).
Min första kommentar är att vänsterblocket motsvarar att "staten" subventionerar eller bjuder på åkbandet och sedan väljer vad som ska åkas under dagen, alternativt bara har en eller två attraktioner.  Att alla själva får välja, och bekosta det de vill åka, motsvarar mer ett libertarianskt eller moderat perspektiv.
Det socialliberala perspektivet, för mig, är att alla får ett åkband, men sedan gör de det de vill. En gemensam grundplåt som vi står för tillsammans, men inga ramar eller värderingar. Radiobilarna blir i sig en miniatyrillustration av detta perspektiv i kontrast till sossarnas raggaråk. Alla har kul, en del tillsammans, en del själva. Och de som vill kan åka det enkelspåriga barntåget om det känns tryggare.