Nu synns effekterna av dåden i Oslo på kommentarsforumen

I kölvattnet av dåden i Oslo och diskussionerna kring gärningsmannens motivationsgrunder och begreppsvärld har flera norska tidningar ökat kontrollen och minskat anonymiteten på kommentarsforumen, vilket jag tycker är fullt rimligt. Vid ljusmanifestationen i Stockholm för offren bjöds inte SD:s ungdomsförbund in, vilket jag kan förstå. Som en parallell får man inte ens på Liberaldemokraternas hemsida skriva vad som helst, mycket bra motivering där. Frihet innebär inte frihet på andras bekostnad.

Radiobilspolitik - Min version av "Alla ska med"

Socialdemokraternas valaffisch från förlustvalet 2006 är en klassiker, oavsett hur det gick där. Den beskriver så väl kärnan av det som är bra och inte lika bra med socialdemokratin. Å ena sidan styrkan i att alla ska ses och ges en plats i samhället. Ett vårdande ideal. Å andra sidan (vilket bilden gör tydligt) att alla i grunden ska åka åt samma håll, på samma sätt, dela ideal, osv.
Som en fortsättning på mitt inlägg om socialliberalism tidigare idag, lanserar jag här en liknelse som kom till mig som en följd av mitt senaste besök på Parkens Zoo i Eskilstuna: Radiobilspolitik och frågan om åkband eller inte åkband.
Först en bakgrund. När man besöker Parkens Zoo kan man i entren välja att lösa åkband till tivolit (gratis åka hela dagen) eller köpa enskilda åkkuponger (1-3 gå åt per aktivitet).
Min första kommentar är att vänsterblocket motsvarar att "staten" subventionerar eller bjuder på åkbandet och sedan väljer vad som ska åkas under dagen, alternativt bara har en eller två attraktioner.  Att alla själva får välja, och bekosta det de vill åka, motsvarar mer ett libertarianskt eller moderat perspektiv.
Det socialliberala perspektivet, för mig, är att alla får ett åkband, men sedan gör de det de vill. En gemensam grundplåt som vi står för tillsammans, men inga ramar eller värderingar. Radiobilarna blir i sig en miniatyrillustration av detta perspektiv i kontrast till sossarnas raggaråk. Alla har kul, en del tillsammans, en del själva. Och de som vill kan åka det enkelspåriga barntåget om det känns tryggare.

Socialliberal eller fegis?

Inom de flesta av riksdagspartierna, så finns det en grupp med varierande storlek som säger sig vara socialliberaler. Begreppet i sig har för mig som inte skolats i statsvetenskap eller politik fått en oklar betydelse. Eftersom Centerpartiet kanske är en av de partier, tillsammans med (S), som mest brottats med begreppet, är det högst relevant att fundera av dess egentliga innebörd, dess riktiga hemvist, när olika förespråkare använder det som ett sätt att markera någon slags grumlig medelväg genom trygghet och förnyelse utan att förklara vad de egentligen vill. Erik Helmersson, på Liberal Debatts hemsida, har givit mig den bästa förklaringen hittills.
Det är en sak om ett begrepp förändrar betydelse över tid, det är helt naturligt. Men om det används som ett sätt för att undvika att ta ställningen eller förvirra väljare, då är det fel. Med Eriks definition av begreppet är jag helt öppen med att säga att jag är socialliberal. Så fritt som det bara går utan att tappa humanismen.

Rösta fram årets Salambassadör

På Sala kommuns hemsida kan man via ett webbformulär rösta fram årets Salaambassadör, passa på och gå dit och läs om kandidaterna och rösta. Jag känner ingen av dem personligen, men var själv förbi Västerfärnebo och handlade lite lokalproducerad lammkorv igår. Schysst med sådana iniativ, så Jan-Gunnard Edman fick min röst. Handelsboden finns på webben också, där ni kan hitta köttlådor etc.

Individers ansvar för sitt ansvar

Jag funderade i helgen över de rasistiska strömningar strömningar som florerar på nätet. När första chocken lagt sig är det många andra som börjar uttrycka sina tankar i liknande banor. Hur ska vi se på extremism i allmänhet och gärningsmannens personliga kompott av hat? DN Debatt, Tokmoderaten, Motpol, Dagens Opinion och Expo för resonenemang kring eget ansvar, öppenhet och orsakerna bakom varför gärningsmannen gjorde det han gjorde. Allmänt är slutsatsen att han bekände sig till den antimuslimska idevärld som florerar i Europa, här i Sverige representerad tydligast på riksplanet av Sverigedemokraterna, men att dådet var ett verk av en ensam galning. Frågan är vilket ansvar som kan tillmätas individen och vilket som är en kollektiv skuld. Jag anser att det är individens ansvar, MEN att alla individer också har ett ansvar för att fundera sitt eget ansvar. Lät det klokt?

Jag vill inte ha ett Centerparti på 20-25%

Jo så är det. Jag gillar starkt partiledarkandidaterna, men när de försöker bjuda över varandra i visioner hur stort Centerpartiet ska bli, så blir jag orolig. Se bara på vad som håller på att ske med miljöpartiet; när nu de etablerat sig tryggt i riksdagen så vill mycket ha mera, och som en logisk följd av att attrahera fler måste ideologin spädas ut för att fånga upp fler. Som flera andra sagt före mig, är det inte makten utan ideologin som måste vara målet. Det är ingen ide att få 25% väljare om man då förbundit sig till en ointressant mellanmjölkspolitik som lika gärna skulle kunnat drivas av S eller M (med vissa korrigeringar).
Nej, satsa på en kärna av politiska värderingar och frågeställningar, eller en väljargrupps intressen. Vad skulle då denna kärna vara? Jag vet inte, Centerpartiet är inne i en mognadsfas just nu. "Böndern" är inte längre svaret på frågan, inte heller "liberaler", inte än i alla fall. Jag tror personligen att den spännande kombinationen av frihet och solidaritet, av tolerans och medmänsklighet, är vägen att gå. Och då inte i någon urvattnad form av högersocialism, utan med tydligt ställningstagande och granskande av individers förmåga, rättigheter och behov. Vi borde vara partiet som starkast driver frågan "Hur påverkar detta individen?", "Är detta rätt för individen?"
Min poäng är att 7-10% låter som en rimlig storlek för det parti jag själv ser framför mig. Nog stort för satt slippa yra om nästa val så fort man hamnar i obekväma vatten, men inte stort nog för att bli en koloss som tappar styrriktning mot partiets hjärtefrågor. Jag skulle säga att folkpartiet och miljöpartiet just idag har den angenäma positionen på riksplanet, och det är den nivån jag hoppas Annie Johansson ska få chansen att leda oss till nästa val.

Gemensam insändare till stöd för Annie

Jag skickar ikväll in en insändare till länsmedia där jag tillsammans med Imer Yasar, Amanda Gref och Anders Westin uttalar vårt stöd för Annie Johansson som partiledare för Centerpartiet efter Maud Olofsson.
Som vanligt kommer den även på min blogg som komplement till snigelmedia:

Våga satsa – välj Annie Johansson som partiledare för Centerpartiet

Valet av ny partiledare för Centerpartiet är det tydligaste sättet att markera förändring på, och med Annie Johansson som ny partiledare skulle tio år av förnyelse under Maud Olofsson krönas med en företrädare som i allt hon gör och gjort visar på en ideologisk stringens och trovärdighet som ingen annan Centerpartistisk företrädare på riksplanet kan uppvisa idag. Med sin förmåga till fenomenalt genomslag bland väljare och media (nästan fem tusen personröster i senaste valet) skulle hon bli som en fyrbåk för en ung, modern Centerpolitik med skarpa ställningstaganden och som når ut till köksbord och kaffepauser. Centern är tyvärr idag det parti som av väljarna anses vara mest otydligt och som har de äldsta företrädarna i maktpositioner. Med Annie som företrädare skulle den bubblan punkteras och lyfta fram allt det som faktiskt uppnåtts genom Centerpartiets delaktighet i Alliansen. Centerpartiet är redan etablerat som ett ansvarstagande parti inom miljö- och landsbygdsfrågor, men med Annies patos för liberala frågor skulle vi förstärka bilden av vårt parti som ett frihetssträvande parti som står på den enskilde individens sida, och redan idag kan vi se hur nyrekryteringen inom Centerpartiet är som starkast när vi talar frihet, avreglering och tolerans. När rädsla och intolerans riskerar att styra besluten om vår framtid kan hennes tydlighet bemöta och öppna upp diskussioner som annars skulle vända människor bort från öppenhet och solidaritet. Säkra bakåt eller satsa framåt? Dagens Centerparti har inte råd med ett val till under duktighetens trygga kjol, vi måste våga tro på att ett parti inte förlorar sin historia genom att omfamna framtiden. Alla tre kandidaterna som valberedningen fört fram skulle bli bra partiledare, men väljer vi Annie gör vi det tydligaste valet för förnyelse, mod och framåtanda.
Imer Yasar(C), ordförande CUF Västmanland
Amanda Gref(C), avdelningsordförande Västerås Gröna CUF
Anders Westin(C), fullmäktigeledamot Sala
Mikael Jonsson(C), den liberala bloggen Politisk Vardag
Martin Lindh(C), ordförande CUF Köping
Kristina Östman(C), ersättare Tekniska nämndenVästerås

Distrahera dig med webserier - sex tips från mig

Lite distraktion från det deprimerande nyhetsflödet? Här är ett urval av sex (fria) webserier som jag kan rekommendera av olika skäl. Obs: jag har länkat starten på de serier som har sett likadana ut under hela serien, men i några fall har jag länkat senare avsnitt, för att ge en typisk bild av dagens grafiska utseende. I dessa fall får ni själva bestämma om ni vill hoppa till början. Penny Arcade är mer en löpande kommentar till gaming, så den behöver man inte följa kronoligiskt.

1. Penny Arcade - en klassiker för alla som är minsta intresserade av dataspel.
2. Questionable Content - en indieserie som följer ett gäng unga vuxna
3. anders loves maria - en engelskspråkig serie av en svensk, utspelar sig i Sverige.
4. Menage a trois - snaskig serie med charm som man kanske bör läsa när barnen lagt sig ;)
5. Orneryboy - skönt om en vardag fyllt av odöda, zombies, flickvän och katter
6. Girls with slingshots - en ny upptäkt

Dåden i Norge - tid för eftertanke eller ska rasisttrollen bort från nätet?

Byter mellan att försöka tänka på något annat än Norge och att läsa mer om det som skett i Oslo och på Utöya. Allmänt bör man göra som den norske utrikesministern sade i Studio Ett; inte föregripa polisutredningen, men det verkar peka mot att de två gärningarna hänger ihop och att han är djupt involverad i den högerextrema rörelser. Det är sjukt att vi idag har ett sånt klimat mot muslimska rörelser att representanter för dem kände sig tvungna att utala sig tydligt mot dåden samma kväll. Typiskt nog tog en del muslimska rörelser på sig dåden, i någon slags makaber kamp om "äran", vilken nu alltså verkar ligga på en 32-årings bord, eventuellt med medhjälpare. Kan inte låta bli att associera till alla rasistiska troll som man vant sig vid i kommentarsforumen till tidningar och bloggar. Personligen anser jag själv att det realistiskt bästa vore att folk som skriver hatinlägg utan att använda eget namn borde tas bort. FaceBook är ett (överdrivet snällt) exempel på hur det låter när folk måste stå för sina åsikter. Dagens tillstånd på nätet motsvarar att maskerade rasister skulle tillåtas vandra omkring på gatorna och förnedra främlingar.
Samtidigt oroar mig för vad samhällets respons blir, även om norska företrädare redan nu är tydliga att man vägrar backa i sin syn på öppenhet och mot ett slutet samhälle. Alternativet är att inskränka människors frihet, rörlighet och/eller integritet. Men jag har svårt att riktigt bry mig för den diskussionen idag. Jag vet bara att de som överlevde Utöya kommer få det tufft att bearbeta det som skett. Norge har fått ett ärr i den nationella själen, likt Palmemordet var för Sverige.

Samhället väljer bort kvinnors yrkeskarriärer. Eller?

Imer Yasar tipsade mig om en bra artikel i The Economist kring kvotering av kvinnor. Slutsatsen i artikeln är det nyanserade att kvotering är dumt, men att man måste skapa bättre förutsättningar för kvinnor att kombinera styrelseposter med familjeliv. Öppen dörr kan tyckas, och jag kan bekräfta dessa slutsatser från mina nyss avslutade studier i Geografi i Uppsala (A, B och C) där teori kring hur människors rörlighet styr vilka val det gör. Om kvinnors vardag binder upp dem och minskar den tid de kan röra sig, så väljer de också bort avancemang. Detta kan missförstås som att kvinnor "väljer familj framför yrkeskarriär", men det är alltså strukturella problem i samhället. Ojoj, nu nämnde jag ordet "strukturella", hoppas ingen feminism-allergiker sket i brallan...

Liberalism sett genom tre barn på en studsmatta

Jag stod härom dagen och tittade på hur min treåriga dotter och två jämnåriga studsade omkring i vild glädje på en studsmatta och kom på mig själv att jag stod och bara väntade på när de skulle krocka/ramla/slå ihop/börja slåss. Politikerskadad som jag är insåg jag plötsligen vilken bra parallell det är till liberalismens och frihetens för- och nackdelar; med frihet kommer eget ansvar och en ökad risk/frekvens för misstag. Men gud vad kul man får ha innan dess! Kanske är en sådan glädje värd lite ont också?
PS Det var ingen som slog sig heller just denna gång, även om bråk och krock är legio på studsmattorna. Men barnen återvänder ändå gång på gång... DS

En pojke våldtar, en flicka har samlag

Gothbarbie, alias Hanna Warg, tar upp en mycket bra poäng kring stereotypiseringen kring sex mellan ungdomar, vilket är förväntningen att om två ungdomar "möts" över den tillåtna 15-årsgränsen, så skildras det olika i media beroende på om pojken var den äldre eller yngre.

Dödstraff är nationellt mord

Håller helt med Hans Egnell om att dödstraff, som tillämpas i diverse diktaturer, men alltså också i USA, är en barbarisk kvarleva från historien. Ett nation som försvarar sig i krig är en sak, men nationellt sanktionerade avrättningar får samma effekt på en nations "själ" och identitet som om du som enskild avrättade en person. Det finns många orsaker till varför så många dör av vapen i USA varje år, men jag tror en av dem är att dessa dödsstraff sipprar in i bakhuvudet på medborgarna och förstärker tendensen.

Jag såg tre partiledare i SVT:s morgonsoffa

Eftersom man är gaaanska engagerad i Centerpartiet så blev jag plötsligt så där generad när jag skulle kolla på de tre kandidaterna i morgonsoffan hos SVT i morse som jag brukade bli som 10-åring när kärleksscener visades på TV. Lyssnade till slut av hela intervjun vankandes i rummet och fylldes i slutändan av en ny känsla; lättnad. Visst är Annie fortfarande min favorit, men Anna-Karins trygghet och Anders solidaritet med svaga gör att jag nu känner att oavsett vem vi väljer som frontfigur, kommer det ordna sig. Läs gärna mer om att väga kandidaterna mot varandra i SvD och Expressen.

Nu gick proppen - partiledarprocessen för C i full fräs

Idag presenterades de tre huvudkandidaterna, och precis som jag spekulerade om på facebook igår så blev det tre A:n : Annie, Anna-Karin och Anders. Det är med lite blandade känslor jag tror vi alla nu går in i den här den processen där potentialen för inre konflikt finns. En av de aspekter som lockade mig till Centerpartiet var just att partiet kändes som ett tillåtande och öppet parti som med fötterna på marken på ett schysst och rakt sätt löser utmaningar. Hoppas det hålls även nu, vilket valberedningens ordförande Stefan Tornberg också betonat denna vecka. Här Annies kandidaturstal. Jag skulle själv villa skriva om varför jag förordar just Annie Johansson, men det kan komma en gemensam artikel istället om ett par dagar. Här är stöd som hittills uttalats för Annie:
- C-företrädare i Aftonbladet
- C-företrädare i DN Debatt
- Johan Ingerö i Aftonbladet, Tokmoderaten på sin blogg
- C Sörmland ger Annie sitt stöd
- Positivt om Annie i Fokus och helagotland
- Annie favorit i Östergötland, Kristianstad och Sollefteå

Visst våldtas även män i krig - men det är fortfarande män som är förövarna

Jag läser på Liberaldemokraternas hemsida via Torbjörn Jerlerup om The Guardians artikel The rape of men om hur våldtäkter av män i krig bortses ifrån av media, myndigheter och organisationer. Personligen är jag föga förvånad av siffrorna som visar på att män tom i vissa situationer i högre andel blivit våldtagna än kvinnorna. Jag läste nyligen en annan artikel om hur man i iranska fängelser delar ut kondomer till brottslingar för att de ska våldta dissidenter som fängslats.
Men som Torbjörn få detta till att det är en ohelig allians av homofober och extremfeminister är helknäppt. Visst är det fördjävligt vad som sker, de våldtagna männen ska förstås få samma vård och uppmärksamhet, MEN, det är fortfarande i absolut majoritet män som begår våldtäkterna, där har inget ändrats. Tveksamt sätt att kapa ett viktigt ämne på för sin egen agenda.

Skjut inte brevbäraren - finansinstitutens felvärderingar ursäktar inte förnekelse av krisen

Det som värderar företags och staters kreditvärdighet, Standard & Poor, Moody's och Fitch, har en viktig funktion för att lån mellan olika parter ska kunna bli av. De tre ovannämnda har något av ett oligopol, och hör alla hemma i USA. Detta har fått nedvärderade länder i Europa att reagera och börja säga att de har för stor makt, nu när skräpstatusen på papper från Irland, Portugal och Grekland gör deras situation än värre. Visst har de historiskt haft en förmåga att övervärdera farliga lån och USA:s toppbetyg, AAA, torde nu med den senast tidens kris kännas mycket konstigt. Men det är helt fel väg att gå att försöka undvika ordentliga genomgångar av Europas ekonomier i allmänhet och EMU-ländernas i synnerhet genom att projicera ut (delar av) problemen på finansinstituten. Det har karaktären av att klaga på maten i fängelset; man har själv försatt sig i den situation man är.

Alle Mans Rätt eller En Mans Rätt

Centerpartiet har via olika motionärer och artikelskrivare fört upp frågan om Allemansrättens inskränkande på tapeten. Låter läskigt, va, men vad det handlar om är att storskalig bärplockning och påverkan från företag ska regleras så att markägare inte drabbas orättvist, det har alltså inget att göra med gemene mans vardagsplockande och strövande. Läs  som komplement gärna Anders Svenssons serie om äganderätt inom olika sektorer, intressant även för oss med ett högerperspektiv.

Läskigt med Gunnar Forsgren?

Appropå mitt inlägg om att låta kvinnor konkurrera med sin kompetens på samma villkor som män, så kan jag lyfta Helena Kruses perspektiv innifrån vården. Hon skriver om de problem som finns i spänningen mellan behov och resurser, och hur det hanteras, som gäller alla utförare, och den oro som då uppstår för nya vårdgivare. Man ska i sammanhanget komma ihåg att den privata vården är under betydligt strängare krav än den offentliga, som Salas Bästa eget ordförande Gunnar Forsgren och verksamhetschef på Attendo Care's demensboende i Sala berättade för oss Centerpartister som blev visade runt där förra året. Han om någon borde välkomna nya privata utförare (och iofs konkurrenter...) till Sala som skulle givit ökad mångfald och valfrihet.

Dålig journalistik måste försvaras trots brottslig journalistik

Jag fick upp ögonen för nyhetsskandalen i england på semestern i Spanien genom att läsa The Guardian. Den handlar om att mediemogulen Rupert Murdoch's New of the World involverats i rent brottsliga metoder i sin journalistik. Det politiska etablissemanget och andra maktmotståndare bland ägarna ser nu sin chans att ge igen, men det är en balansgång där den journalistiska integriteten inte får inskränkas.

Anna-Karin for president?

I förrgår gick fem Centerpartister, däribland min eminenta Centerkollega och förebild från Sala, Carola Gunnarsson, ut med sin kandidat till ny partiledare i en debattartikel i Expressen. De vill ha Anna-Karin Hatt som ny partiledare. Det känns skönt med en öppen process, och artikeln fortsätter det spåret. Jag tycker själv att det är en lurig fråga att välja mellan Annie och Anna-Karin, men i slutändan tror jag att det är Annie som är det bästa valet rent realpolitiskt. Hon når fram i media gång på gång (till skillnad från Anna-Karin tyvärr), hon har fixat extremt många personröster i sina val till riksdagen (Anna-Karin har aldrig röstats in till riksdagen), och till sist, hon står för föryngring av politiken (då menar jag inte hennes ålder) vilket är livsviktigt då ungdomarna är som mest frånvarande i just vårat parti. Samtidigt håller jag med skribenterna att den socialliberala ådran i Centerpartiet är central, och jag förväntar mig att Annie ställs mot dörren med detta innnan hon tillfrågas, plus att landsbygdsperspektivet måste fortsätta försvaras med nya perspektiv.

Vänstern nedvärderar kvinnors arbete

Vaknade med en insändare (till Sala Allehanda) i huvudet, den handlar om att jag undrar varför kvinnors arbete och frihet ständigt motarbetas av vänstern, nu senast genom att de i Sala endast ville införa halva LOV:en (städning men inte vård inom hemtjänsten). Hade inte RUT-avdraget redan spräckt deras motstånd mot städning, hade väl inte det heller accepterats...

Vänstern nedvärderar kvinnors arbete

Det kan inte bara vara jag som noterar hur ofta man kan se skåpbilar som sysslar med städning åka förbi nu för tiden. Varje steg i införandet av RUT-bidrag, där kvinnodominerade yrken inom tex städning skulle få samma rättigheter till avdrag som de mansdominerade tidigare fått genom ROT-bidragen, motarbetades av vänstern där de försökte få det till att kvinnor skulle diskrimineras av att få samma rättigheter som män. När nu kvinnodominerade företag inom vårdsektorn ska få samma möjligheter till vinst som mansdominerade inom samma sektor låter det likadant. När internationella byggföretag plockar ut storvinster på sjukhusbyggen, när manliga hantverkare levererar tjänster till den offentliga sektorn, då är det helt OK. Men när kvinnors företagande ska få samma möjligheter, då är det stopp. Är det inte märkligt att bara män ska få välja arbetsgivare, eller till och med få vara sin egen? Vänstern hittar ständigt nya ursäkter för att fördröja införandet av frihetsreformer; det är för krångligt, det är för dyrt, det finns inga företag, det görs vinster på offentlig vård. Det är just det, bara ursäkter. Varför ska kvinnodominerade företag inte få göra vinster, argumentet är befängt, ska inte de företagen få se frukten av sitt arbete precis som Skanska eller Hantverks-Hasse gör när de utför sitt arbete inom samma byggnad? Inför LOV:en fullt ut i Sala nu, låt pensionärer bestämma inte bara vem som torkar skiten på golvet utan även i rumpan!

Mikael Jonsson(C), kommunfullmäktige Sala

Högervågen och frihetstänket ger avtryck även i statliga radion

Jag vet inte om det beror på mitt eget relativt nya politiska engagemang, men när Johan Ingerö figurerar titt som tätt i statlig riksmedia och fihetsivraren och kapitalisten Mattias Svensson får komma till Johanna Koljonens radioprogram och berätta om Ayn Rands "Atlas Shrugged", då vet man att något år på gång. Visserligen hade det karaktären av försvarstal, men det känns som om Sverige trevar sig försiktigt men nyfiket fram på obruten mark. Spännande!

SD förstärker motsättningen mellan nationalistisk konservatism och liberalism

Har börjat rota i Almedalen och ögonen föll först på Jimmy Åkessons tal i förrgår. Det är helt uppenbart att SD är här för att stanna, även om de just nu går kräftgång i väljaropinionen. Rätt eller fel så har de hittat vinnarhålet när de lämnat de andra partiernas behov av politisk korrekthet bakom sig och tar upp till diskussion de frågor kring otrygghet och intolerans som verkar så svåra att hantera i debatten. Jimmys tal i söndags visar att SD plockar russin ur PIK(politisk inkorrekt)-kakan från både moderater och socialdemokrater, i sina tankar kring brottslighet och folkhemsbygge. Ur detta perspektiv är SD riktigt osvenska faktiskt, och brås mer på sina nationalistiska systerpartierna i tex Frankrike och Italien. Poängen är att SD har en tydlig ideologi som inte hymlar med sin ståndpunkt, där konservatismens godbitar plockas från andra partier som försöker dölja de känslomässiga grunder som deras ideologi vilar på eller försöker flörta med. Flörten med en tid som flytt delas av bla SD och S idag, och Schyman på sin tid.
Visst är SD:s rasistiskt färgade grundfärg en extrem form, men det är ändå intressant att notera att Centerpartiets liberala nyspår nästan aldrig drabbas av SD:s snattande. Snarare utgör liberala företrädare som Annie Johansson, Fredrik Federley och Johan Hedin röda skynken för SD och deras andliga kusiner. Ta en titt på kommentarsraderna till liberala utspel och du finner oftast en kombination av rassetroll och vänsterradikaler som förenas i sin oro över förändring. Och innan någon ifrågasätter min syn på Sverige, läs först vad jag skrev om nationaldagen i Sala Allehanda, så vet ni var jag står.

Liberalism + Tolerans = Solidaritet?

Liberalismen tvingar oss till större tolerans om vi ska behålla solidariteten i våra trygghetssystem i Sverige. Att försöka dölja detta eller att inte ta upp det till debatt är att antingen ge socialdemokraterna rätt i sin kritik av baksidorna med de frihetsreformer som Alliansen genomfört de senast fem åren, att ge upp kampen för större bestämmanderätt över sin egen vardag för alla medborgare, eller att ljuga för allmänheten om vad som krävs för ett rättvist samhälle. Om vi tror på vår politik måste vi också rakryggat försvara effekterna av den.

Inbyggt i vår nuvarande omfördelningspolitik finns en intolerans, eftersom vi utesluter en del människor och ageranden indirekt genom lagstiftning. Inbyggt och underförstått i tex tillåtandet av konsumtion av alkohol men inte hasch är att det (offentliga) samhället säger hanterande av effekterna av alkohol står vi för, men vi vill inte stå för effekterna av hasch. På liknande sätt sätter vi vid könsbyte, arbetskraftinvandring, officiella språk, osv, direkt eller indirekt var gränserna för vad samhället vill stå för genom hur systemet och lagarna utformas.

Vid en ökad liberalisering kommer denna intolerans upp till ytan och avslöjar att den så kallade solidaritet som vänstern byggt upp, ja även borgerliga partier varit med om, vilar på villkor som utesluter människor och företeelser. Jag tycker mig se tendenser till att element i borgerligheten verkar acceptera, till och med eftersträva, att trygghetssystemen ska diskrediteras i stället för försvaras, och därmed kunna dras ned på i förlängningen med minskad solidaritet som effekt. Då spelar vi de i händerna som vill bevara begränsande och intoleranta lagar och regler, som vill minska på valfriheten.

Här måste humanister i borgerligheten tala upp och driva på för en mänsklig politik. Det innebär INTE att liberaliseringen ska avta, absolut inte. Tvärtom, den ska fortsätta. Liberalismen leder till ökade rättigheter för ALLA individer, men då är villkoret att inte trygghetssystemen dras undan som en matta under fötterna när valfriheten ökar och att därmed intoleransens fula röst ska få stå obemött när den avslöjats bakom det samhällsbygge som finns idag.

Det är därför som solidaritet och liberalism måste gå hand i hand. Tillsammans skapar vi ett samhälle där var och en kan gå sin väg, förverkliga sitt livsprojekt, sina drömmar. Konsekvenser av ens val, ja visst, men inte en stoppskylt vid vissa vägval medan andra får fribiljetter. Kanske placerar jag mig som "socialliberal" i och med detta, men jag vill gärna tro att Centerpartiets roll är att visa att begreppet "solidarisk liberal" inte är en motsägelse.

Detvar en gång en skolorganisation som inte fungerade...

I en liten kommun någon stans i Sverige ska en skolorganisation förändras. VIlken av dessa två alternativ tror ni bäst beskriver en realistisk process som faktiskt fungerar?

Alternativ ett:
Förändringens orsaker och allmänna upplägg läggs fram av toppchefen i chefsgruppen och det diskuteras igenom. Cheferna tilldelas sedan sina uppdrag och beslut om genomförande görs. Alla biter ihop och kör. Personalen antas fått ha sagt sitt genom fackrepresentanterna och kunderna genom toppchefens förmåga att bedömma efterfrågan.

Alternativ två:
Förändringen tas kort upp i sina allmänna drag, därefter läggs det konkreta upplägget fram. Hela chefsgruppen sätter sig ner och diskuterar igenom för och nackdelar, förändringen diskuteras på de olika avdelningarna som cheferna är ledare för, och kundenkäter görs till och med. Efter detta samlas materialet ihop och analyseras igen i chefsgruppen och man enas om ett beslut som man kan gå vidare med.

Som lärare kan jag intyga att alternativ två är det enda realistiska. I den privata sfären, med generellt sett mer (manliga) hierarkier och ett enkelt fokus på vinstmaximering kanske alternativ ett vore bäst, men en skolorganisation fungerar inte så.
Den är mer som om alla kunder, deras anhöriga, och de flesta ur organisationen, alla äger små aktieposter. Istället för några få, starka ägare, så har denna Småspararnas Aktieförening 100% av innehavet och det räcker med att några futtiga procent väcker ett ärende för att de ska ge genomslag i styrelsen. Visst ska representanterna i styrelsen försöka verka för integritet och stabilitet, men för att fungera är organisationen beroende av en chef som är lyhörd och förankrande. Ett annat alternativ är styrelsemedlemmar som ignorerar sina ägares direktiv, men det är inte heller hållbart.

Man kan önska annat, men för ett bra ledarskap krävs att man ibland gillar läget, som en viss förvaltningschef sade i en radiointervju igår.

Insändare: svartmålning i glashus

Med anledning av PO Rapp's och Glenn Andersson's insändare i Sala Allehanda idag (om svartmålning av Salas Bästa) skriver jag följande insändare:

En sönderfallande majoritet söker mening

Det är förståeligt att när nu den brokiga alliansen av gråsossar och kulturidealister, storföretagare och vänsterpartister börjar spricka i fogarna så behöver Per-Olov Rapp försöka samla alla kring en yttre fiende, den stygga oppositionen. Det är förståeligt, men att tala om svartmålning av Salas Bästa och sedan nämna Carola är osympatiskt. Alla som deltog i valrörelsen vet vad jag talar om, den personkampanj som det partiet bedrev i det fördolda mot henne var under bältet och jag tycker ni ska tänka till en gång till innan ni kastar sten i glashus. Ni uppvisar en oroande brist på förmåga till självinsikt. Silvervallen, kulturhuset, liv och rörelse på Sala Torg, nej till privata alternativ, kaos i kulturnämnden, allt detta har istället sin grund i att ni i majoriteten inte vågar lyssna in opposition och befolkning, utan tar besluten utan att följa den demokratiska processen. Att sedan anklaga Sala Allehanda för drev när tidningen får upp ögonen för detta är oförståeligt och dessutom ett politisk självmord. Jag har sagt det innan och säger det igen: även om ni har makten och folkets förtroende i drygt tre år till, så är ni fortfarande folkvalda och skyldiga hela Sala ett öppet och korrekt styre.

Den finns nu införd i SA fredag den 8 juli.