Jag stod härom dagen och tittade på hur min treåriga dotter och två jämnåriga studsade omkring i vild glädje på en studsmatta och kom på mig själv att jag stod och bara väntade på när de skulle krocka/ramla/slå ihop/börja slåss. Politikerskadad som jag är insåg jag plötsligen vilken bra parallell det är till liberalismens och frihetens för- och nackdelar; med frihet kommer eget ansvar och en ökad risk/frekvens för misstag. Men gud vad kul man får ha innan dess! Kanske är en sådan glädje värd lite ont också?
PS Det var ingen som slog sig heller just denna gång, även om bråk och krock är legio på studsmattorna. Men barnen återvänder ändå gång på gång... DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar