Jo så är det. Jag gillar starkt partiledarkandidaterna, men när de försöker bjuda över varandra i visioner hur stort Centerpartiet ska bli, så blir jag orolig. Se bara på vad som håller på att ske med miljöpartiet; när nu de etablerat sig tryggt i riksdagen så vill mycket ha mera, och som en logisk följd av att attrahera fler måste ideologin spädas ut för att fånga upp fler. Som flera andra sagt före mig, är det inte makten utan ideologin som måste vara målet. Det är ingen ide att få 25% väljare om man då förbundit sig till en ointressant mellanmjölkspolitik som lika gärna skulle kunnat drivas av S eller M (med vissa korrigeringar).
Nej, satsa på en kärna av politiska värderingar och frågeställningar, eller en väljargrupps intressen. Vad skulle då denna kärna vara? Jag vet inte, Centerpartiet är inne i en mognadsfas just nu. "Böndern" är inte längre svaret på frågan, inte heller "liberaler", inte än i alla fall. Jag tror personligen att den spännande kombinationen av frihet och solidaritet, av tolerans och medmänsklighet, är vägen att gå. Och då inte i någon urvattnad form av högersocialism, utan med tydligt ställningstagande och granskande av individers förmåga, rättigheter och behov. Vi borde vara partiet som starkast driver frågan "Hur påverkar detta individen?", "Är detta rätt för individen?"
Min poäng är att 7-10% låter som en rimlig storlek för det parti jag själv ser framför mig. Nog stort för satt slippa yra om nästa val så fort man hamnar i obekväma vatten, men inte stort nog för att bli en koloss som tappar styrriktning mot partiets hjärtefrågor. Jag skulle säga att folkpartiet och miljöpartiet just idag har den angenäma positionen på riksplanet, och det är den nivån jag hoppas Annie Johansson ska få chansen att leda oss till nästa val.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar