Flyktingmottagning är inte Lemmings

På ytan kan inget tyckas mer olikt än på ena sidan Sverigedemokraternas i grunden främlingsfientliga politik och på andra sidan de villkorslöst öppna gränsernas förespråkande som fanns med i Centerpartiets första utkast till nytt ideprogram. För vad som förenar de två perspektiven är en de facto nedvärderande syn på de som söker sig från krig och orättvisor. För där Sverigedemokraterna uppenbarligen utnyttjar den rädsla och utsatthet som deras sympatisörer känner, ofta pga sin egen livssituation, bekänner sig på ytan de öppna gränsernas förespråkare för en ibland tom mer verklighetsfrämmande idealism. Det tycks mig närmast i detta senare fall som om det viktiga är att nå ett så högt numerärt antal invandrare som möjligt snarare än att faktiskt se de som anländer som medborgare med samma möjligheter och rättigheter som andra svenskar.

Jag har själv sett, och fått ta del av, inifrån skolans värld hur ungdomar slussas in i verksamheten utan att ha fått en rimlig chans att lära sig svenska, och därefter trycks ned i skorna för att de förstås inte sedan når målen. Detta upprepas på andra håll i samhället, där vårt välkomnande ibland närmast skulle motsvaras att man vid ett gästabud slussar in gäster i vardagsrummet och sedan lämnar dem vind för våg. Är detta en human politik som vi dessutom vill accelerera?

De som vurmar för fri invandring bekänner som regel till liberalism där kollektivistiska lösningar avskys utan där istället individens behov ska lyftas. Så länge man nu inte är en så kallad nyliberalist, innebär detta därmed att kvalitet i invandringspolitiken måste få råda – och lösningen är förvånande enkel:

1. Ha samma måttstock och förväntan på alla individer! Kan inte Johanna eller Jasmin läsa ordentligt – anpassa skolgången. Uttrycker Fredrik eller Farid en kvinnosyn som är förkastlig – bemöt den. Välmenta insatser som låser invandrare i utanförskap satsas bättre på insatser som ser problemen i sig och inte som en del av personernas bakgrund. Vi måste bestämma oss för vad vi tycker en individ har rätt och skyldighet till, och sedan följa det.

2. Se till att resten av EU delar Sveriges ambitionsnivå. Precis som med miljöpolitiken eller djurskyddet måste vi kombinera vår roll som förebild med en insikt att om vi inte har med oss de andra länderna slösar vi med resurser.

Det är lätt att falla hän åt rädsla eller idealism när vi öppnar famnen till nya svenskar, men vi får aldrig göra det enkelt för oss i politiken. Lika mycket som vi och EU måste ha en hög ambitionsnivå i mottagandet av flyktingar och arbetskraft, lika mycket måste vi arbeta hållbart med våra medborgare, både nya och befintliga. Det handlar inte om att tillmötesgå SD's dehumaniserade syn på medmänniskor som inte råkat födas i Sverige, men vi kan inte heller byta ut den svenska modellen mot ett samhälle indelat i A- och B-lag så som håller på att ske. De sociala kapital som byggts upp i Sverige sedan 1800-talet kan lätt förbrukas men tar lång tid att bygga upp. Oavsett orsaken till utsatthet - fattighet, invandring eller arbetslöshet - måste alla ha samma chans till en trygg framtid och få en chans att lyckas. Då får aldrig extrema lösningar var svaret eller idealet. 

På samma sätt som Moderaterna först med sin vandring mot den politiska mitten fått verklig regeringsrelevans förblir Vänsterpartiet en perifer företeelse på riksplanet trots alla sina år av stöd till sossarna. Centerpartiets pragmatism är inte otydlighet, det är att ta ansvar för att hitta lösningar som står med båda fötterna på jorden. Ett ideprogram ska självklart vara framåtriktande, men dess legitimitet kommer från hur det slår an hos folket i gemen.

Detta är inte ett förtäkt argument för att gå SD tillmöte, utan en tredje väg. En väg där vi fortfarande är en av de mest generösa i Europa, men samtidigt en väg mot en medmänsklighet och respekt för alla svenskar som bygger vidare på den tradition som har ett brett stöd i vårt avlånga land. Verklig integrering ligger inte i ett höjt bidrag eller en bostad i innerstaden. Det är att känna att man har samma rättigheter och skyldigheter som alla andra.

Invandring for dummies 2 - individualistens hyllning till välfärd

Efter ett antal inlägg på denna blogg och sociala medier där jag försöker försvara de som hyst tveksamhet till Centerpartiets nya arbetsgruppsförslag till ideprogram med avsikt på formuleringen om "fri invandring" har jag haft en tilltagande olust att det kan tolkas som att jag använder en oro för nedragen skola, vård och omsorg som en ursäkt för att rädas invandring av mer dunkla skäl.

Jag kommer inte ihåg var jag läst tankar i samma linje, men jag undrar om inte det var någonstans i ideerna krng Nybyggarlandet Sverige som Centern lanserade 2011, men min fasta tro är att mycket av problemen med svensk invandringspolitik vilar på att den i bland annat socialdemokratin rotade kollektivistiska synen på hur man ska bemöta invandrare är nyckelproblemet, som mynnar ut i en systemrasism.
Det borde egentligen vara ganska enkelt hur man ska bemöta invandrare. Med samma förväntningar och rättigheter som svenskar förstås!
Vad tycker vi en medborgare ska ha för rättigheter? Bostad, mat för dagen, rösträtt, sjukvård? Bra, se till att  nyanlända får det. Och där tror jag samhället i stort sköter vårt jobb idag. Att kunna kommunicera med andra svenskar? Detta är delvis en skyldighet, men vi är positiva och placerar det under rättigheter. Alltså erbjuder vi dem, precis som alla andra som av någon orsak har tex läs- och skrivsvårigheter, en skolgång anpassad därefter. Just skolan tycker jag allmänt sviker unga invandrare med hur de slussas in i skolklasser utan chans till att visa sin förmåga som sina klasskamrater som redan kan språket flytande och där en del invandrare kommer från en miljö helt utan skoltraditioner.
Vilka skyldigheter tycker vi en medborgare har? Följa lagen, försöka försörja sig, respektera de demokratiska spelreglerna tex. Om de inte följer dem ska de behandlas som vilekn svensk som helst. Här tror jag också vi har koll, ibland anses ju tom invandrare dömas hårdare i svenska domstolar. Det är rasism och ett otyg i så fall.
Mer problematiskt blir det när vi kommer in på områden som ses som så självklara bland de flesta svenskar att de är som oskrivna lagar, dvs skyldigheter, ta tex synen i Sverige på jämställdhet eller religion. Att bete sig manschauvinistiskt eller att hävda att bibelns eller koranens syn på vetenskap eller vardag ska få gå före den vedertagna svensketniska sekulariserade diskursen (tex debatterna kring hedersmord och Muhammedteckningarna) är kanske en ryggmärgsreaktion, men inte given att det ska gälla. Jag anser att effekterna av olika synsätt ska behandlas enligt de grundläggande gemenskaperna (lagar och rättigheter), så att hedersmord är förstås att fördöma, men att tankesystemen däremot omöjligen i någon mening kan förbjudas. Däremot är det rimligt att anta att ett samhälle kan ha en praktik där tex jämställdhetsdiskursen mittfåra, de delar som allmänt accepteras av de absolut flesta, kan få utgöra startpunkten för det offentliga samhället när det beskriver sig själv. Däremot får aldrig alternativen cencureras bort utan måste få ta plats i så mening att de skildras och att alla medborgare alltid ska ha tillgång till den "informationen" också. Men denna del är ett område öppet för debatt. Jag tror bara att ett samhälle med en välutvecklade välfärdssystem också kräver en högre grad av samsyn på områden som först kan tyckas personliga för att man i gemen ska vara villig att bidra till systemen oavsett hur mycket man får tillbaka rent monetärt.

För att summera: se inte invandrare som något annat än medmänniskor, men ignorera dem inte heller. Liberalism får aldrig bli en fråga om en egoistisk generositet, att säga "välkommen till oss, bara du inte stör mig", utan måste alltid kombineras med en ärlig generositet. Jag tror många av de som tvekar till termen fri invandring just också då också funderar över hur man, likt om hela släkten skulle komma på besök, hur man ska kunna bemöta alla med samma vänlighet och gästfrihet som man ger sina barn och make varje dag. Det kan väl knappast vara rasism?

Invandring for dummies appropå Ideprogrammet

Jag tänkte att som Centerpartist ska man inte vara rädd för lite skit, så jag gör ett försök att ge en allmän kommentar till invandring appropå det som kanske är det mest omdebatterade i Centerpartiets nya ideprogram, nämligen iden om fri invandring.

Som jag ser det finns det två aspekter av varför man skulle vara emot detta. Båda handlar om synen på vad som är gemensamt och hur det gemensamma ska hanteras.

1. Ekonomi och Trygghetssystem. En del liberaler argumenterar enligt ett tankesystem där gränser endast är en tankekonstruktion, en mur som håller andra behövanden utanför Sverige och EU, men då missar man en av de stora poängerna med en nation eller stat. Det är att det är en gemenskap där vi alla varje dag och över tid investerat gemensamt i att bygga upp en välfärd (och som jag ska komma till sedan en social del också) som vi sedan delar på. Vissa bidrar mer än andra men givet är att alla får del av den när det behövs, och synen bland de absolut flesta i Sverige idag är att den tryggheten och solidariteten är något vi vill fortsätta med.
Här kommer vi till motsättning A. Vid invandring måste vi i det enskilda fallet, men också som ofta sker i debatten, i det allmänna fallet, förhålla oss till att de som kommer till Sverige om de blir medborgare kommer ta del av den välfärd som vi byggt upp. En del argumenterar att detta är en stor kostnad och belastning, både i att de inte varit med i sparandet, men också efter att de anlänt. Andra talar för att vi tvärtom sluppit undan stora utbildningskostnader etc (så kallad brain gain) och att vi behöver nya svenskar för att klara den framtida välfärden. Det som Ideprogrammet aktualiserar är att det förstås, ur en ren krass ekonomisk ståndpunkt, finns en skala där vissa invandrare och vissa grader av öppenhet orsakar olika grader av anspänningar på de gemensamma systemen. Jag har som gymnasielärare under åren tex se hur invandrarungdomar misshandlas å det grövsta i självförtroende när de slussas in i vanliga skolklasser utan att ha fått lära sig en rimlig nivå av svenska innan, bara för att systemet vill spara pengar.

2. Social och värdegemenskap. Om man försöker förstå varför Sverige lyckats så väl med sin ekonomi och välfärd finns det flera svar som att vi varit fria från krig och att vi har haft många kreativa uppfinnare, osv, men det som också som regel anförs är att vi haft ett samhälle där de sociala gemenskap och att man litar på sin granne eller medmänniska, och för den delen en moralistisk styrning, som skapat ett samhälle med hög stabilitet och förutsägbarhet. Detta har i sin tur gynnat utvecklingen ekonomiskt också.
Här kommer vi till motsättning B. Med de stora invandrargrupper som under de senaste 20 åren anlänt från regioner som oftare inte har en historia grundad i västerländsk kristen etik, och helt enkelt en annorlunda kultur och förhållningssätt till värderingar och medmänniskor, utmanas den kollektiva gemenskap som finns invävd i den svenska-etniska medborgarens medvetenhet och undermedvetenhet. Dessa avstånd i "kulturerfarenheter" är förstås inte per se en skillnad i kvalitet och ska inte ses så, men i och med att den svenska modellen delvis bygger på en upplevd gemenskap sätts hela grundförutsättningar för systemet i svajning om invandringens synbarhet och upplevda effekter passerar en viss gräns.
Där har troligtvis stora delar av Centerrörelsen kunnat hålla sitt avstånd länge i och med att invandringens omfång och eventuella inte alls varit lika synbara på landsbygden som i storstaden, men ideprogrammet har dragit argumentationen enligt A) och B) ovan till sin spets.

Jag anser att den största risken för att glida över i rasism är under punkt B) av flera skäl, dels för att de som argumenterar mot invandring enligt B) som regel uppenbart är rasister helt enkelt, men också för att de förutsäger någon slags (kvalitativ) motsättning mellan hela kulturer. Jag kan tycka att i fall som med synen på kvinnan har vi i Sverige gjort framsteg som ofta inte har en motsvarighet ens i stora delar av Europa, men på andra områden är det inte alls fråga om någon fördel Sverige.
Däremot måste jag säga att punkt A) är betydligt mer intressant aspekt, där även de som argumenterar för det nya Ideprogrammet som det ser ut just nu erkänner att effekten av en helt fri invandring troligtvis innebär en neddragning av de gemensamma systemen för välfärd. Här skulle man i den bästa av världar kunna få en diskussion mellan å ena sidan de som talar för en fortsatt generös svensk välfärdsmodell som förutsätter ekonomisk och värdemässig gemenskap och å andra sidan en mindre stat med större individuella friheter och en ökad utsatthet. Båda har sina poänger, och engagerar starkt, och frågan är om Centerpartiet kan förena båda eller om Ideprogrammet kom i vid en punkt i utvecklingen där båda sidorna väger så jämnt att utvecklingen låser sig.
Jag upplevde själv på resa utomlands en mild form av rasism och jag måste säga att det var en mycket olustig och upplysande upplevelse. Man kan helt enkelt inte förstå det om man inte själv upplevt det. Det centrala i upplevelsen var känslan av att någon hade en bestämd mening om vem man var innan man ens fått chansen att visa annat. Här har vi den springande punkten i alla diskussioner om invandring. Hur ska vi ge dem som knackar på dörren ett bemötande som balanserar vårat eget behov av trygghet? Jag tror att ideprogrammets vision om en öppen dörr var för tidig som explicit vision i närtiden, men att vi samtidigt måste ha en policy att alltid svara när det knackar på dörren och låta "gästerna" en chans att ge sin version.

Alla föds vi demokratiska(?)

Tänkte kommentera det här i förslaget till nytt ideprogram för (C) som handlar om byta av skolplikt till läroplikt.

Suck.

För att vara mer konstruktiv, är det en särdeles naiv syn som gör sig gällande här. Alla som varit i kontakt med skolan, socialen eller samhällets så kallade undersidor vet att de som skulle drabbas av detta förslag är de som är som längst från att ens klara sig i dagens skola. De som har problem på hemmaplan och skolkar av olika skäl, de som kommer från hemmamiljöer där en demokratisk fostran kanske behövs som mest.

Jag tror att i ett demokratiskt samhälle av liberalt snitt är det just en skolplikt där de demokratiska värderingarna lärs ut som är en slags baslinje. Människor föds inte onda (eller goda), och de föds definitivt inte demokratiska. Det är mindre än hundra år sedan vi i Sverige fick allmän rösträtt, för att nämna ett exempel. Därmed är skolplikt ett måste.

Bara för att man läst Ayn Rand (vilket jag gjort), och älskar värderingar a la Cato, betyder inte det att det är en realistisk politik, särskilt inte i Sverige.

Vad som gör mig än mer frustrerad är att dessa förslag letat sig fram till ett skarpt förslag, vilket bara kan få mig att tro att ideprogramsgruppen hamnat i en klassisk "bubbla" (varit med om det själv flera gånger), där det skapas en liten lokal process där externa input (läs "10000 deltagare") hela tiden filtreras för att stämma in på den interna logiken. För reaktionerna från gräsrötter och potentiella landsbygdsväljare på programmet har varit så pass starka att jag inte kan tro något annat.

Skolfrågor av relevans handlar istället om hur ska vi bevara eller skapa en god kvalitet på skolundervisningen på landsbygden, och hur hanterar vi den strypsnara som är interkommunala bidrag? Det är relevanta frågor för C.

Ideprogrammet(C): del 2 - genomläsning

Centerns riksdagledamot Staffan Danielsson har redan gjort en betydligt mer erfaren genomgång av förslaget till nytt ideprogram här, men här är mina 50 cent; korta observationer och reflektioner.

Sidan 3. Inledning.
Det är i stort ett positivt och bra program, men det som fattas, vilket jag först inte kan sätta fingret på, är några tydliga skrivningar om någon form av solidaritet, stöd eller medmänsklighet utöver en fras om civilsamhällets betydelse. De gemensamma insatserna är märkbart frånvarande i explicit form. Frihet om the rocks kan man säga.
Sidan 4. Historisk bakgrund. Osäker på hur väl detta stämmer, men här kommer i alla fall en formuelring om att "det är en styrka för oss att finnas i hela landet". Men att vi skulle vara ett värderingsstyrt parti får mig att fundera lite. Centerpartiet är väl också ett ganska resultatinriktat parti? Men i stort helt OK.
Sidan 4. "Började utförsbacken när den offentliga sektorn blivit större än befolkningen orkade bära." Förstår den allmänna kritiken, men den formuleringen känns lite historieomskrivande och överdriven. Bra formulering om centraliseringens negativa effekter på landsbygdens förutsättningar.
Sidan 5. Här kommer en av de mest omtalade punkterna om att vi ska ha fri rörlighet i världen (som ett utökande av den i EU). Det är förstås en på tok för naiv och förtida formulering, men om man läser hela stycket så inses det att det här lätt går att saxa till för en mer rimlig och stegvis utformning, dvs mer vision än nära förestående genomförande (vilket är en realistisk ide). Tex "att den demokratiska och ekonomiska utvecklingen i världens stöds och utvecklas till den grad att man i en framtid kan utöka den fria rörligheten inom EU till att gälla hela världen" eller nåt sånt.
Sidan 5. Fri handel. Javisst, med ev. vissa förbehåll av mer principell karaktär tex gifthalter etc, men ingen protektionism.
Sidan 6. Rätt till grundtrygghet. Blir lite orolig över vad detta innebär, efter att ha läst igeom hela ideprogrammet finns det en känsla att författarnas ide om grundtrygghet ligger lägre än vad jag anser. Men det står iofs inget om detta.
Sidan 6. Vad är poängen med "Äganderättens centrala betydelse"? Platt skatt? Arv? Eller bara en inlindad kritik mot kommunism och samhällsägande/övertagande?
Sidan 7. Jämställdhet. Vet inte om jag ska kritisera detta, men det bidde ett lillfinger i form av man ska "uppmärksamma" problem med jämställdhet. Och sen då? Säga bu?
Sidan 8. Miljön. Jag gillar iden med att prissätta miljöföroreningar. Tror att om detta görs rätt (ett stort om), så är det rätt väg att gå. Bra.
Sidan 8. "Balansera äganderätt och allemansrätt". Detta handlar om att företag som utnyttjar allemansrättens friheter på bekostnad av markägare ska måsta ta hänsyn till detta. Men rör inte allemansrätten. Är riktigt vaksam om allemansrätten här, så det får verkligen vara i försiktiga små steg. Vad skriningen om balansen mellan respekten för djuren och en stark äganderätt handlar om går mig förbi. Men det är kanske skrivet för att vara otydligt för ickebönder? ;-)
Sidan 9. Bra formuleringar om stad och lands ömsesidiga behov för att skapa ett hållbart samhälle, och att man ska få förutsättningar att kunna leva miljövänligt på landet.
Sidan 9. Marknadekonomi är bra. Håller med om att det är det mest effektiva. Men kunde man inte haft med någon formulering om det gemensammas ansvar att reglera excesser eller skapa förutsättningar genom "rule of law", "fair play", osv?
Sidan 9. Det offentliga ska inte göra det som kan göras av andra. Helt rätt.
Sidan 10. Ett omskrivet förslag är det om "platt skatt", men det står faktiskt inte så utan "plattare", dvs lägre marginalskatter. Något som Alliansen redan arbetat med i flera steg. Och jag tycker att det är absurt när folk betalar mer än säg 1/3 av sin inkomst i marginalskatt. Faktiskt.
Sidan 10. Om civilsamhällets betydelse. Som hämtat från storbesparingarnas Storbrittanien och Torys "Big Society", vilket gör mig lite skeptisk. Det är inte därför ideellt arbete är bra, och min erfarenhet är att ideellt arbete krymper på landsbygden vilket missgynnar den.
Sidan 10. Om att kultur ska vara fristående. Jag tycker också att staten inte tex ska värdera olika konstformer eller betala konstnärslöner, men undrar vad allt detta innebär för SVT/Radion?
Sidan 11. Bra om att utveckla äganderätten i digitalt/kreativt samhälle. Men vad innebär det?
Sidan 11. Egentligen gillar jag det mesta i avsnittet om att det offentligas tillväxt inte ska vara ett naturtillstånd.
Sidan 12. Grundläggande service i hela landet. BRA! Men "Människors rättigheter kan tillgodoses på olika sätt beroende på var de bor" låter som ett finfint kryphål säger cynikern inom mig. och "olika delar av landet måste finna de lösningar som bäst motsvarar de egna utmaningarna". Och "regionaliserade skattebaser och lagstiftning"...? "Detta skapar regionala och lokala olikheter vilka är positiva för det ger människor makt och möjligheter" Hela detta parti låter som ett långt skott mot skatteutjämningssystemet och iden med att vi ska hjälpas åt i hela landet. Frieri till Stockholmsregionen? Det här partiet är ett av dem som gör mig mest skeptisk till idepprogramemt, mest för vad det implicerar om tanakrna bakom många av de andra formuleringarnas innebörd.
Sidan 12. Starkt integritetsskydd. Bra, men då måste vi verkligen leva upp till detta.
Sidan 13. Transparent stat. Bra.
Sidan 13. Fritt hur man gifter sig. Intressant och idealistiskt, men väldigt naivt. Som regel är det kvinnor som kan hamna i kläm, tänk månggifte i vissa kulturer. Vill vi stödja sånt? Och hur blir det för barnen? Forskning först, tack.
Sidan 13. Och fritt bestämma arv. Ska barn kunna göras lottlösa och hållas gisslan av föräldrar? Det finns nog med sätt att kringå detta utan att barn dessutom ska få lida efter ogina föräldrarnas död. Är man död så är man död och har inget att göra med vad som sker därefter, punkt.
Sidan 13. Decentraliserad skatterätt. Åter igen ett skott mot gemensamma insatser i hela landet, och solidaritet.
Sidan 13. Bra igen om att det offentliga ska finansiera tjänster som sedan det civila samhället utför.
Sidan 13/14. Att ge god vård men "att ta hänsyn till att människor är olika och att förutsättningarna ser olika ut i olika delar av landet." Gör mig orolig för vad det krasst innebär.
Sidan 14. Läroplikt. Och så kanske det dummaste förslaget av alla. SÅ oerhört naivt att föreslå att ersätta skolplikten med läroplikt. Här märks det att man inte har koll på verkligheten. Om du arbetat i offentlig sektor vet du antagligen vad jag talar om, att det i verkligheten finns så många saker som kan fattas i ett hem. Att dessutom belägga denna miljö med en läroplikt känns oerhört naivt och cyniskt, och värre blir det med "från en viss ålder är barn...kapabla att göra egna livsval". Menar författarna på allvar att vi ska kringå föräldrarna här? Eller vad? Utan specifiering blir det väldigt beigt. Och vad är "fria universitet"? Ser man på reservationerna från ordförandet och Bo kunde det dessutom ha blivit en betygsfri skola. Suck. Snacka om att gynna redan studiemotiverade grupper när de andra skiter helt i skolan.
Sidan 15. Om fred och krig. Bra.
Sidan 15. Om segregering som frivilligt. Förstår tanken, men naivt igen. Har en nybakad professor på institutionen i Uppsala som skulle såga detta med fotknälarna misstänker jag.
Sidan 15/16. bra om EU i princip, även om kammarsystemet går mig förbi.
Sidan 16. FN. Här är faktiskt ett parti som jag förvånas över att det är lite mjäkigt. Med allt annat som finns i programmet hade jag förväntat mig kritik mot att diktaturer etc är med i FN. Konstigt.

Generell analys i nästa inlägg

Ideprogrammet (C): Del 1 - Inga medlemmar eller inga väljare?

Det tar emot att påbörja bloggandet igen här på min blogg, men med det nya ideprogrammet från C känner jag att jag inte längre kan hålla tyst, och då är det rakare och mer konstruktivt att utveckla mina resonemang mer utförligt istället för att gnälla på Facebook bara.

Del 1
Centerpartiet och socialdemokraterna har traditionelt kännetecknats som folkrörelser, dvs där sympati med partiet också inneburit medlemskap i partiet, och där medlemmarnas vilja helt naturligt varit en god representation av väljargruppens behov och intressen.
Så är det inte idag.
Centerpartiet är faktiskt fortfarande det parti som har flest medlemmar per väljarprocent i undersökningarna, men våra siffror har gått stadigt nedåt och lär fortsätta så. Jag ser från mitt lilla samhälle Sala hur flera tendenser är mycket tydliga:

• Unga bönder är inte aktiva i Centern, ja röstar kanske inte ens på oss
• Folk på landsbygden är vanliga nio till fem knegare som ofta pendlar in till stan. Det är skolfrågor och pendling som är viktigare än varg eller jordbruk
• De som fortfarande är medlemmar är till största del gamla medlemmar (i ordets båda meningar).
• Man orkar inte eller vill inte engagera sig ideellt, vilket politiskt arbete för 99% av fritidspolitikerna är

Jag tror Centerpartiets nya ideprogram är just ett tydligt tecken att processen nu gått så långt att partiledningen, om den nu ens vill, måste acceptera att de delar av medlemskåren som fortfarande är engagerad inte längre är representativ för de behov som finns för de stora väljargrupper som bor på landet och i perferin. Skulle KD lyckats komma in i riksdagen om ALf Svensson och ledninge där inte sett till att stävja alla extrema ideer från frikyrkorörelsen? Centern måste kanske inse att vi numera är ett parti som alla andra, där den lilla minoriteten som ger sig in i aktivt partiarbete måste balanseras mot den stora massan (relativt sett) som inte delar den lilla klickens brinnande övertygelse men sympatiserar med den generella riktningen. Lite som att skilja på prästerskap och församling.

På samma sätt är det nu upp till alla med sunt förnuft och en insikt om var väljare de facto kan komma från, vilket låter cynsikt, men det är lika krasst som att företag är till för att tjäna pengar och inte göra gott för samhället. Och jag tror fortfarande inte att Danderyd och Lidingö kommer utgöra våra framtida väljarbaser, utan det är i de geografiskt marginaliserade och missgynnade områdena i Sverige som Centern har sin stabila utfodring. Men det innebär ett betydligt mer centrerat och moderat (nej, inte triangulerande Moderat utan återhållsamt) partiprogram än det idag. Men mer om det senare i julhelgen.

Centerwiki utan landsbygdsfrågor?

Det är en toppenide att Centerpartiet nu lanserar en wikipedialiknande sida inför formandet av ett nytt ideprogram, men samtidigt signifikant att ingen av de breda huvudrubrikerna innehåller ordet Landsbygd. Jag hävdar envist att ett Centerparti som går till val utan att ha med ett tydligt geografiskt rättviseperspektiv är naivt. Det är fortfarande vår enda och tydligaste profilfråga. Men, det är upp till mig och andra förespråkare för detta att visa det i ideprogramsbygget, så enkelt är det.