Sveriges sysselsättningsgrad är helt OK, trots allt...
Veckans snackis lär bli Reinfeldts
uttalande om att vi ska
arbeta tills vi är 75 år. Jag förstår argumenten bakom, och han ska ha respekt för att han äntligen lyfter frågor relaterade till den ökande pension(är)sbördan, men att höfta till med 10 år till för de som sliter på sina kroppar är ett
naivt och akademikercentrerat perspektiv. Vi är olika som människor om hur lätt vi har för att byta yrke och världar. Jag har personligen inget emot det, men för många är ens yrkesval intimt förknippat med ens identitet. Staten *ska* kunna kräva vissa ansträngningar från individen förstås, jag tycker personligen att folk måste flytta till jobben - eller skapa dem själva - än tvärtom, men det är orealistiskt att att alla ska kunna göra en yrkeskarriär som gör att man orkar till 75 års ålder.
Rimligare är istället att samhället stödjer och belönar de som har lust och ork att fortsätta, för sådan finns det å andra sidan en hel del. Jag kan tänka mig att Fredrik själv är en person för vem yrkeslivet är en bekräftande vardag, men för många är arbetet just ett kneg, något man gör helt eller delvis för att få tid och råd med sin familj och sina drömmar.
Att Fredrik och moderaterna för en gångs skull inte sysslar med politisk triangulering är lovvärt, men det här kan komma att bli nyckeln till vanligt folks återvändo till vänstern. Men jag gissar att det kommer en pudel närmaste tiden från tex Arkelsten, eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar