Som Centerpartist har jag haft min naturliga politiska hemvist. Centern har för mig varit ett varmt, ja snällt, landsbygdsparti med liberala värderingar. Inte såna där teoretiska, kalla "alla ska få råda över sig själv i sin egen självcentrerade lilla värld"-liberalism, utan en liberalism som handlat om att tillsammans skapa en tolerant värld där vi tillsammans hjälps åt så att alla kan få vara sig själva, likt i Norrlands Gulds - reklamen. En slags korsning av folkhemmet och Pride kan man säga.
Nu när partiet genomgår stora förändringar tänker jag på vad som attraherade mig att bli politiskt aktiv 2006. Förutom den uppenbara känslan av att "nu händer det, nu lossar oket", så var det de två huvudspåren "frihet" och "landsbygd" som var grejen då. Känslan av ett parti som visste var det kom ifrån men samtidigt började utvecklas. Idag kan man väl säga att Centern är inne i en slags tonårskris (medelålderkris? existentiell kris?) där man börjat ifrågasätta allt och inget är fast. Det som jag gång på gång hävdat, att den enda unika selling point som vi har är Landsbygdsfrågorna i någon form, tex "Gröna Näringar", håller på att förslösas. Visst är liberalism en given del av den tankevärld som vi berörs av, men den bekänner sig ett antal andra partier till också. Så länge vi heter Centerpartiet måste det gröna, naturen, fötterna på jorden-världen, vara en del av vår kärna. Jag kan helt säkert säga att något jag imponerats av i Centern är just hur många av de aktiva som verkligen har helkoll på hur praktisk politik ska bedrivas. Det är inte för inte som C innehar flest kommunalrådsplatser efter kolosserna S och M.
Samtidigt följer jag det som sker ute i världen, i Mellanöstern, i Kina, i Sydamerika, i USA, i Ungern, ja överallt, och jag inser att det som är basen för vår demokrati är just frihet, att vi har yttrandefrihet och så kallad "rule of law", ett i princip okorrumperat rättsväsende och en fri journalistkår, ett utbildningsväsende för folket. Från detta strålar allt det andra ut, fria och livskraftiga ekonomier, politiker som kan avsättas, missförhållanden som kan granskas - och granskas om - och en levande samhällsdebatt. Ja, allt är inte frid och fröjd, och på lokal nivå finns det andra frågor som är viktigare där, men roten till att vi har lyxen att bli upprörda över det lokala dagisets stora gruppstorlek eller skattesatsen i vår kommun är just vårt fungerande demokratiska samhälle.
Min poäng är enkel. I landsting och kommunalvalen är Centerpartiet fortfarande givet, men i EU- och riksdagsval kommer jag rösta på det parti som har den bästa politiken för yttrandefrihet.
Just nu lutar det åt Piratpartiet i EU-valet, oavsett deras framgångschanser, för de har utmärkt sig klart bäst där och, kanske viktigast, skapat och drivit en debatt där och här. Det finns en rimlig chans att de åter igen får mandat i EU, även om de möjligtvis planat ut i framgångarna.
I riksdagsvalet lär jag rösta så att Centern får tillbaka sitt Centermandat i Västmanland, om den mycket kompetente Christer Eriksson sätts överst på listan, men helt säkert är det inte. I och för sig är frågan vilket alternativet skulle vara? Inget av de andra partierna här känns som måsten just nu, och Christer har drivit landsbygdsfrågorna på ett mycket kompetent sätt och jag vet dessutom att han har en reaktionär ådra i sig från ungdomen. Så, ja, sitter han på valbar plats är han given.
Min poäng är att men i sitt engagemang och röstande alltid måste acceptera att oavsett vilket parti man väljer, likt med en partner, kommer ha områden där man inte alls är enig, men att man får ta det goda med det onda. Samtidigt är man inte skyldig att vara brottsligt lojal eller att alltid försvara minsta egenhet som "sitt" parti har. Politik är maktutövande och sådant ska bara belönas då utövarna står för det man själv som väljare tror på. Rösta i varje val så att vår demokrati förblir levande, inte bara en statisk dragkamp mellan blocken eller en slumrande fyraårsplaner. På det sättet har SD's vågmästerroll varit välgörande i att de tvingat Alliansen (i detta fallet) att vara mer lyhörda för att få igenom sin politik.
Jag ska inte sticka under stolen att det ibland rycker av en lust att engagera mig aktivt politiskt igen, men jag tänker det närmaste året fokusera på familj och forskning i mina aktiva engagemang, men det hindrar mig inte från att tycka och tänka. Att ha den yttrandefriheten och friheten att påverka vårt samhälle utan fara för förföljelse, och att veta att vi har en fri press och domarkår, det är demokrati, och den måste vi skydda. Jag har dragit mig för att uttala detta som min huvudfråga eftersom så många mycket kompetentare på nätet driver dessa frågor, men nu får det räcka med den fegheten. På de sätt jag kan ska jag också stödja kampen. ^_^
