onsdag 8 februari 2012

Det sa klick vid vattenkokaren kl 18.30


"De sa klick", för att parafrasera Kungen. I mitt fall igår kväll kl 18.30 när jag kom hem från studierna i Uppsala precis lagom för att se barnen en halvtimme innan sängdags. Då jag slog på tevattnet (=middagen) klickade det till och bitarna föll på plats. Nu räcker det. En process som påbörjades för tre månader sedan då jag kom in på Forskarskolan i geografi i Uppsala, vilket innebär 80% studier plus (tillfälligt) 60% arbete i Västerås under våren. Detta tillsammans med tre småbarn och träningstider, ett rustningsobjekt till hus, och annat som är för privat för att nämnas än, har gjort att tröskeln nåddes till slut. Det är alltså inget förhastat beslut utan snarare bägaren som till slut rann över. Jag måste överleva.
Därför meddelade jag Carola Gunnarsson idag att jag med omedelbar verkan avsäger mig alla åtaganden för Centerpartiet, dvs i kommunfullmäktige, demokratiberedningen, kommunkretsstyrelsen, kommunala sektionen, lokalavdelningen och, tyvärr, kursen i sociala medier. För en månad sedan avsade jag mig ersättarposten i kommunstyrelsen och oppositionsledarskapet i skolnämnden. Ja, jag har svårt att säga nej...men fortfarande mår jag piss för att jag lämnar mina kollegor "i sticket". Jag har svårt att skaffa vänner och umgås med få bekanta. Jag är egentligen en ganska blyg kille under min snackiga yta, men i Centerpartiet har jag funnit många som jag själv betraktar som vänner. I och med att de praktiska orsakerna till att mötas försvinner kommer vi träffas mer sällan när andra saker pressar sig in i schemat. Tack för att Facebook finns i alla fall.
Politiken.
Det finns mycket jag vill berätta och sammanfatta, och min blogg är i sig ett subjektivt dokument hur en vardag kan se ut för en politiker som famlar sig fram i en fritidssysselsättning som är en av de mest bespottade som finns. Jag har sagt, och står för det, att det är lättare att komma ut som alkoholist än som politiker. Sedan är det förstås värre att *vara* alkoholist, men jag har hört så mycket skitsnack om politiker och anonyma fegisar på nätet sedan jag började för sex år sedan att jag har nog för en livstid.
Faktum är att 99% av alla politiker gör detta på sin fritid för en symbolisk ersättning. I Sala har vi en relativt hög ersättning vilket är 3-400 kr efter skatt för ett möte på 4 timmar. Och makten då? Sanningen är den att vi fotfolk egentligen har en väldigt liten makt, vad har vi egentligen att sätta emot en förvaltning som har detta som heltidsarbete? Visst, några få har stake, tidsersättning och stöd för att ha en reell makt, men dessa är få. Av de 45 som sitter i kommunfullmäktige är alla reko typer, med ett vanligt liv utanför mötena, och för väldigt många är månadens kommunfullmäktige en höjdpunkt. Det har det varit för mig. De drygt 20 personrösterna som jag fick i valet 2010 har känts som en heder och ett ansvar, och har varit ett starkt skäl till att jag kämpat emot viljan att lägga av när orken tagit slut mer och mer. Till er som gav mig personrösterna vill jag särskilt be om ursäkt. Jag vill också be om ursäkt till de som tog illa upp av mina insändare, tänker främst på en del i Salas Bästa. Jag står för det jag ville ha sagt, men precis som jag tog stryk av en del av era insändare måste jag ha sårat några av er.
Till sist, ett råd till alla som tycker att ett beslut är orättvist eller att systemet inte fungerar. Engagera er eller knip tyst! Japp. Svårare än så är det inte. Gnäll är bara destruktivt och den feges utväg. Jag borde kanske ha lite mer positiva slutord men vår demokrati är det viktigaste vi har och ni som spottar på den ska fundera på alternativen. För mig som lärare, småbarnsförälder och samhällsengagerad har erfarenheten gjort att jag numera har en helt annan respekt för och uppskatting av det arbete som många gör i det fördolda för att vi andra ska kunna leva vår vardag.

Att göra en Hedinare

tisdag 7 februari 2012

Frihet i (C) - Skattextremister eller Åsa-Nisse-Marxister?

Jag har skrivit om socialdemokraternas klassiska slogan "Alla ska med förut" i ett försök att förstå Centerpartiet. Min slutsats, då som nu, är att vår slogan är en radiobilsmetafor där alla ska med men man får själv välja fordon.
Min insändare om regeringens lånepolitik (både den nuvarande och framtida politiken), var en fortsättning på detta. Inom Centerpartiet finns hela spektrat med åsikter kring detta, från skatteextremister till Åsa-Nisse-marxister. Jag respekterar den nytändning som den libertanska ådran representerar för partiet, men samtidigt har jag börjat hitta min stämbotten i en mer klassisk Centerfåra under det senaste halvåret.
Jag vill ha avreglering och en liten statlig administration, en sund ekonomi, men detta utesluter inte ett omfattande omfördelningssystem, en generös stat som ger alla chansen att oavsett bakgrund och situation att kunna sträva mot de mål man söker. Inte rätt att nå dit, men en möjlighet att påbörja resor. Centern måste stå för en positiv människosyn, att folk vill klara sig själva, men samtidigt måste också vår tro på gemenskap och solidaritet fortsätta vara central.
Alltså: grundtrygghet, tolerans, stark men slimmad stat.

75-åriga vårdbiträden och byggarbetare - Reinfeldt på plankan?

Sveriges sysselsättningsgrad är helt OK, trots allt...

Veckans snackis lär bli Reinfeldts uttalande om att vi ska arbeta tills vi är 75 år. Jag förstår argumenten bakom, och han ska ha respekt för att han äntligen lyfter frågor relaterade till den ökande pension(är)sbördan, men att höfta till med 10 år till för de som sliter på sina kroppar är ett naivt och akademikercentrerat perspektiv. Vi är olika som människor om hur lätt vi har för att byta yrke och världar. Jag har personligen inget emot det, men för många är ens yrkesval intimt förknippat med ens identitet. Staten *ska* kunna kräva vissa ansträngningar från individen förstås, jag tycker personligen att folk måste flytta till jobben - eller skapa dem själva - än tvärtom, men det är orealistiskt att att alla ska kunna göra en yrkeskarriär som gör att man orkar till 75 års ålder.
Rimligare är istället att samhället stödjer och belönar de som har lust och ork att fortsätta, för sådan finns det å andra sidan en hel del. Jag kan tänka mig att Fredrik själv är en person för vem yrkeslivet är en bekräftande vardag, men för många är arbetet just ett kneg, något man gör helt eller delvis för att få tid och råd med sin familj och sina drömmar.
Att Fredrik och moderaterna för en gångs skull inte sysslar med politisk triangulering är lovvärt, men det här kan komma att bli nyckeln till vanligt folks återvändo till vänstern. Men jag gissar att det kommer en pudel närmaste tiden från tex Arkelsten, eller?

söndag 5 februari 2012

Helvetet i Syrien: FN blir västs fega ursäkt

När Rysslands och Kinas ekonomiska intressen i Syrien, och indirekt Iran, får dem att lägga sitt veto mot en urvattnad FN-resolution är det inte så förvånande. Ryssland kommer snart expandera sin militärbudget till närmare en femtedel av de totala utgifterna, och Kina köper olja från Iran. USA har dessutom agerat på samma sätt för att beskydda sina intressen (tex Israel). Det mest beklämmande är att FN:s nej får bli en ursäkt för väst-demokratierna att fega och dra ut på sitt agerande mot Syrien. Under tiden massakreras oskyldigt folk i vad som verkar vara ett brutalt inbördeskrig i en krutdurk som bla väst varit med och byggt upp under ett halv århundrade.

Insändare: Konkurrens ger bättre kvalitet

Varför fega i debatten om privatisering när argumenten är lika goda som för ett år sedan? Företag måste få göra vinster, det är själva grejen. Det är upp till köparen att beställa rätt kvalitet och följa upp. Det är sunt förnuft och gäller alla marknader. Ett kommunalt monopol är inte ett alternativ.


Konkurrens ger bättre kvalitet
Kanske skulle skriverierna kring vårdföretaget Caremas vinster göra att man hukar lågt kring LOV och äldrepeng, kring friskolor och valfrihet. Men argumenten för har inte ändrats bara för att ett företag gjort bort sig. Carema kommer få sitt straff på marknaden. Vem kan säga att en kommun eller ett landsting som missköter sig skulle blivit av med sina kunder? Kommunala ”skatteparadis” där skattesatsen används som buffert för slarv och felskär talas det lågt om.
Argumenten för frihetsreformer är valfrihet och högre kvalitet genom konkurrens. Genom ideella och privata aktörer få komma in i det slutna kommunala rummet får vi konkurrens om kundernas gunst. Vem tror att vård, skola och omsorg mår bättre av en ensam aktörs envälde? Som en bonus får vi som arbetar inom den offentliga sektorn fler arbetsgivare att välja på.
Precis som när bara kommunerna är utförare kommer det med andra aktörer att bli varierande kvalitet, men precis som då kommer det vara upp till staten att säkerställa lägstanivåerna, delvis med hjälp av kommunerna.
Varför ska bara byggföretag, matleverantörer och städbolag få ta ut vinster av det offentliga? Vinst är det ett företag får som belöning för ett effektivt utfört arbete. Är inte kvinnors arbete, för det är just främst kvinnor som arbetar inom vård och skola, värt att belönas? Varför sitter vänstern tyst när de öser pengar över stora byggprojekt men kan gnälla högt när kvalitetshöjande aktörer som till exempel Attendo Care på Bryggeriet i Sala tar ut en vinst?
Ett varningens finger – att byta en (1) kommunal utförare mot en (1) privat utförare är inte en förbättring, poängen med avreglering är att få en dynamik för bättre kvalitetsarbete, inte att pressa priser. Tvärtom – med avreglering följer ett förstärkt ansvar för kommunerna att verkligen kontrollera kvalitén, både hos andra utförare, men inte minst hos sig själva. Caremas svek ligger i kvalitetsfusket, inte i vinstuttaget.
Mikael Jonsson(C), kommunfullmäktige Sala

lördag 4 februari 2012

Centerwiki utan landsbygdsfrågor?


Det är en toppenide att Centerpartiet nu lanserar en wikipedialiknande sida inför formandet av ett nytt ideprogram, men samtidigt signifikant att ingen av de breda huvudrubrikerna innehåller ordet Landsbygd. Jag hävdar envist att ett Centerparti som går till val utan att ha med ett tydligt geografiskt rättviseperspektiv är naivt. Det är fortfarande vår enda och tydligaste profilfråga. Men, det är upp till mig och andra förespråkare för detta att visa det i ideprogramsbygget, så enkelt är det.

onsdag 1 februari 2012

Kultur = vänster? - Hur gick det sedan för Bengt Olsson

När Bengt Olsson i DN för fyra veckor sedan skrev om hur man inom kultursfären väntas vara vänster och problemen med detta, så blev det en rejäl debattstorm kring denna. Bengt Olsson sammanfattar i DN idag hans intryck av hur kulturetablissemanget hanterat hans fråga kring politik och kultur, och det är åter igen ett måste att läsa för alla som bryr sig om kultur och politik i Sverige. Inte konstigt att kultur för mig har grundfärgen rött.

Sociala medier i Möklinta

Barbro Larsson och ägarinnan till Åsgården, Kerstin Nyberg Pettersson, pysslar med FaceBook

Igår kväll körde vi i igång med C lol, Centern lyssnar och lär, på Åsgården i Möklinta, och vi var ett gäng på 13-14 personer som pratade om äldrevård, handikapp och sociala medier. Kvällen skulle ha slutat 21.00 men vi höll på till närmare tio, men så är det när det finns mycket att snacka om och göra. Första timmen fikade vi och Carola Gunnarsson (främst) lyssnade på det problem och tankar som lokalboende hade. Hoppas vi kan lyfta de frågorna där man gör nytta som politiker.
Därefter hade Gustaf och jag föreläsning om sociala medier, och där blev det många diskussioner om deras fördelar och nackdelar. Därefter var det kursstart (i sociala medier) där vi började med att fixa mejl och facebook.
Tack alla som hjälpte till eller kom och berättade. Det var en givande och intressant kväll.

Nästa möte blir preliminärt i Sätra Brunn, återkommer snart om detta då vi kollat upp lokal och så.